Denna list är förstås inte representativ för vad svenskarna heter i dag. Men det är en överblick över vad folk hette förr i tiden. Många av våra äldre namn lever också kvar i dag, medan andra försvunnit. Källan till denna lista är Släktforskarnas årsbok.
|
|
|
|
|
|
|---|---|---|---|---|
| A | Abel | Hebreiskt | Man | |
| A | Abela | Tyskt | Förekom i Sydsverige (Bräkne-Hoby på 1600-talet). SMP. | Kvinna |
| A | Abluna | Grekiskt | Yngre form av Apollonia, förekom från 1500- till 1700-talet i stora delar av Sverige och stavades på många sätt: Abeluna, Abbelun(a), Abbelona, Ablun, etc. | Kvinna |
| A | Abraham | Hebreiskt | Man | |
| A | Absalon | Nordiskt | Se Axel | Man |
| A | Ada | Hebreiskt | Belagt i Sverige sedan 1760-talet. | Kvinna |
| A | Adalheid | Tyskt | Se Adelaide och Aleta | Kvinna |
| A | Adam | Hebreiskt | Man | |
| A | Adela | Tyskt | Ursprungligen forntyskt. Belagt i Sverige sedan 1710-talet. | Kvinna |
| A | Adelaide | Tyskt | Fransk form av tyska Adalheid. | Kvinna |
| A | Adelgund | Tyskt | Belagt i Sverige sedan 1680-talet. | Kvinna |
| A | Adelheid | Tyskt | Belagt i Sverige sedan 1670-talet. | Kvinna |
| A | Adelhild | Tyskt | Belagt i Sverige sedan 1830-talet. | Kvinna |
| A | Adelina | Tyskt | Av Adelheid. Belagt i Sverige sedan 1810-talet. | Kvinna |
| A | Adina | Hebreiskt | Belagt i Sverige sedan 1760-talet. | Kvinna |
| A | Adla | Tyskt | Sidoform till Adela. Belagt i Sverige sedan 1820-talet. | Kvinna |
| A | Adolf | Tyskt | Man | |
| A | Adolfina | Tyskt | Bildning av Adolf. | Kvinna |
| A | Adrian | Latinskt | Av latinets Adrianus. | Man |
| A | Adriana | Latinskt | Feminin form av Adrian. | Kvinna |
| A | Agata | Grekiskt | Jfr Agda. | Kvinna |
| A | Agda | Grekiskt | Svensk form av Agata; skånsk variant: Ajda. | Kvinna |
| A | Agnes | Grekiskt | Jfr Agneta. | Kvinna |
| A | Agneta | Grekiskt | Latinsk ombildning av Agnes. | Kvinna |
| A | Ahl | Nordiskt | Se Alf | Man |
| A | Ajda | Grekiskt | Se Agda | Kvinna |
| A | Alba | Latinskt | Belagt i Sverige sedan 1790-talet. | Kvinna |
| A | Albert | Tyskt | Jfr Albrekt. | Man |
| A | Alberta | Tyskt | Feminin form av Albert. Belagt i Sverige sedan 1780-talet. | Kvinna |
| A | Albertina | Tyskt | Feminin form av Albert. Belagt i Sverige sedan 1690-talet. | Kvinna |
| A | Albin | Latinskt | Av latinets Albinus. | Man |
| A | Albrekt | Tyskt | Sidoform till Albert. | Man |
| A | Aletta | Tyskt | Av Adalheid, förekom i Jämtland ännu på 1700-talet; variant: Åleta. SMP. | Kvinna |
| A | Alexander | Grekiskt | Jfr Sander. | Man |
| A | Alexandra | Grekiskt | Feminin form av Alexander. Belagt i Sverige sedan 1760-talet. | Kvinna |
| A | Alexius | Grekiskt | Latinsk form av ett grekiskt namn. | Man |
| A | Alf | Nordiskt | Vanligast i Bohuslän och Dalsland, ibland i formen Ahl. | Man |
| A | Alfa | Grekiskt | Bokstaven a i grekiska alfabetet. Belagt i Sverige sedan 1820-talet. | Kvinna |
| A | Alfhild | Nordiskt | Belagt i Sverige sedan 1820-talet. | Kvinna |
| A | Alfhilda | Nordiskt | Belagt i Sverige sedan 1820-talet. | Kvinna |
| A | Alfred | Engelskt | Använt i Sverige sedan mitten av 1700-talet. | Man |
| A | Alfrid | Fornsvenskt | Förekom ännu på 1700-talet. | Kvinna |
| A | Alfrida | Fornsvenskt | Ersatte på 1800-talet den äldre formen Alfrid. | Kvinna |
| A | Algot | Nordiskt | Vanligast i Götaland. | Man |
| A | Ali | Oklart | Förekommer i Skåne (Vemmenhög och Ljunits). | Kvinna |
| A | Alice | Engelskt | Använt i Sverige sedan 1840-talet. | Kvinna |
| A | Alida | Tyskt | Holländsk ombildning av Adelheid. I bruk i Sverige sedan 1630-talet. | Kvinna |
| A | Alle | Fornsvenskt | Fornsvensk smekform för namn på Al- (t.ex. Algot) eller Alf, förekom i Skåne. Ex: Alle Gunnarsson, 1683–1736, i Laröd, Allerum; variant: Aller (som dock kan ha sitt ursprung i det tyska Allert, vilket enligt Otterbjörk förekommit i Sverige från 1631. | Man |
| A | Allert | Tyskt | Man | |
| A | Alma | Spanskt | I bruk i Sverige sedan 1720-talet. | Kvinna |
| A | Alrik | Nordiskt | Man | |
| A | Alvaster | Fornsvenskt | Fornsvenskt (möjligen av äldre Arnfast; jfr Arvast); förekom i Östergötland. | Man |
| A | Amadeus | Latinskt | Man | |
| A | Amalia | Gotiskt | I bruk i Sverige sedan 1640-talet. | Kvinna |
| A | Amanda | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1730-talet. | Kvinna |
| A | Amandus | Latinskt | Man | |
| A | Ambjörn | Nordiskt | Vanligast i Västsverige. Jfr Embjörn. | Man |
| A | Amborg | Fornsvenskt | Västsvensk form av fornsvenska Arnborg. | Kvinna |
| A | Ambrosius | Grekiskt | Romerskt av grekiskt ursprung. | Man |
| A | Amelia | Gotiskt | Sidoform till Amalia. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Den franska formen Amélie belagd sedan slutet av 1600-talet (Ammelij). | Kvinna |
| A | Amund | Nordiskt | Man | |
| A | Amy | Franskt | Engelsk form av franska Aimée. I bruk i Sverige sedan 1830-talet. | Kvinna |
| A | Ananias | Hebreiskt | Ex: Ananias, född 1822 i Kökar, Åland, bondson. – Hornby sid. 93. | Man |
| A | Anders | Fornsvenskt | Svensk form av Andreas; mycket vanligt i hela Sverige. | Man |
| A | Andor | Nordiskt | Vanligast i Västsverige. | Man |
| A | Andrea | Grekiskt | Feminin form av Andreas, kanske också kortform för Andrietta. I bruk i Sverige sedan slutet av 1600-talet. | Kvinna |
| A | Andreas | Grekiskt | Jfr Anders. | Man |
| A | Andrietta | Grekiskt | Fransk diminutiv till Andrea (feminin form av Andreas). I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. | Kvinna |
| A | Anfinn | Nordiskt | Fornnordiskt (äldre Arnfin); förekom i nyare tid i Jämtland. | Man |
| A | Angelika | Latinskt | I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Kvinna |
| A | Angelina | Italienskt | I bruk i Sverige sedan 1810-talet. | Kvinna |
| A | Angärd | Nordiskt | Ex: Angärd (»Angel») Svensdotter dog 1686 i Frinnaryd sn, Småland, 85 år gammal. Slutleden -gärd förändrades dialektalt till -gäl (med tjockt l). | Kvinna |
| A | Anian | Oklart | Oklart ursprung, möjligen av ett latinskt namn (Anianus). Ex: Anian Selius Jubel, född 12 nov 1817 i Lidköping, Västergötland. I almanackan 17 november i äldre tid. | Man |
| A | Anifas | Vallonskt | Fransk vallonskt. Ex: häradshövdingen på Åland Anifas Parment, född 1698 i Njurunda, Medelpad, se Kjell Lindblom, Vallonsläkter under 1600-talet II:145. | Man |
| A | Anna | Hebreiskt | Mycket vanligt i hela Sverige. Jfr Anne, Annetta och Annika. | Kvinna |
| A | Anne | Hebreiskt | Fransk och tysk form av Anna. I bruk i Sverige sedan 1700-talet, mest i sammansättningar som Anne Charlotte. | Kvinna |
| A | Annetta | Franskt | Diminutiv till Anna. | Kvinna |
| A | Annika | Tyskt | Diminutiv till Anna. | Kvinna |
| A | Anselm | Tyskt | Man | |
| A | Antoinetta | Franskt | Franskt (Antoinette), diminutiv till Antoine (= Anton). | Kvinna |
| A | Anton | Latinskt | Tysk kortform för latinets Antonius. Jfr Tönnes. | Man |
| A | Antonia | Latinskt | Feminin form av Antonius (= Anton). I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. | Kvinna |
| A | Anund | Nordiskt | Dialektala former: Åne, Åner, Ånund. | Man |
| A | Apollonia | Grekiskt | Latinskt av grekiskt ursprung; känt i Sverige från 1300-talet, övergick på 1500-talet ofta till former som Abluna (se detta), men återupptogs på 1800-talet i sin ursprungliga form Apollonia. SMP. | Kvinna |
| A | Arent | Tyskt | Lågtysk form av Arnold. | Man |
| A | Arild | Danskt | Dansk form av Arnold, förekom i Skåne. Ex: Arild Bengtsson, född 1693, i Hult, Stenestad sn, Skåne. | Man |
| A | Arina | Tyskt | Förekom i Skåne (Emislöv och Vankiva) ännu på 1700-talet, ibland som Arna. SMP. | Kvinna |
| A | Arkel | Nordiskt | Av äldre Arnkel (ursprungeligen Arnkettil), förekom i Blekinge (Bräkne-Hoby) i slutet av 1600-talet. | Man |
| A | Armika | Oklart | Tyskt? Ex: Anna Armika Lilliecrona, född 1706, död 1786 i Gunnarp sn, Halland, vars mormor var Armika Leijoncrantz, död 1718 i Loftahammar sn, Småland (EÄ IV:529 och 685). | Kvinna |
| A | Arna | Fornsvenskt | Kortform för namn på Arn-, Arin- ’örn’. Jfr Arina. | Kvinna |
| A | Arnborg | Fornsvenskt | Se Amborg | Kvinna |
| A | Arne | Nordiskt | Förekom i västra och norra Sverige. | Man |
| A | Arnold | Tyskt | Jfr Arent och Arild. | Man |
| A | Aron | Hebreiskt | Man | |
| A | Artur | Engelskt | Av keltiskt ursprung. Använt i Sverige sedan början av 1800-talet. | Man |
| A | Arvast | Fornsvenskt | Fornsvenskt (av äldre Arnfast); förekom i Skåne. | Man |
| A | Arvid | Nordiskt | Man | |
| A | Asbjörn | Fornsvenskt | Fornsvenskt. | Man |
| A | Asger | Nordiskt | Fornnordiskt. Ex: Asger Olsson, död 1651/56, i Treskog, Gunnarskog i Värmland, enligt SvA 13:70 (namnet skrivs där felaktigt Asgärd Olsson). – SMP nämner belägg från 1540 från just Treskog. | Man |
| A | Asgärd | Fornsvenskt | Kvinna | |
| A | Asgöt | Nordiskt | Förekom i Dalsland. Ex: Asgöt Eriksson, nämnd 1628 i Valbo härads dombok (Edestam). | Man |
| A | Aslak | Nordiskt | Se Åsle. | Man |
| A | Aslev | Nordiskt | Se Åsle. | Man |
| A | Asmund | Nordiskt | Vanligast i Skåne och Västsverige. | Man |
| A | Assar | Nordiskt | Vanligast i Skåne men finns också på flera andra håll. Jfr Sasser. | Man |
| A | Assarina | Fornsvenskt | Feminin form av Assar, ganska allmänt i nordvästra Skåne 1750-1850. | Kvinna |
| A | Asta | Latinskt | Kortform för Astrid, Augusta. I bruk i Sverige sedan 1830-talet. | Kvinna |
| A | Astrid | Nordiskt | I bruk i Sverige sedan 1820-talet. | Kvinna |
| A | Asvid | Nordiskt | Kvarlevde längst i Sydsverige; variant: Assvid. Ex: Asvid Svensson, 1667–1737, i Färingtofta, Skåne. Jfr Åsvid. | Man |
| A | Atte | Nordiskt | Ursprungligen smekform för Algot, Arvast, vanligast i Värmland. | Man |
| A | augusti | Latinskt | Av latinets Augustus, en avledning av Augustinus. | Man |
| A | Augusta | Latinskt | Feminin form av Augustus (= August). I bruk i Sverige sedan 1640-talet. | Kvinna |
| A | Augustin | Latinskt | Av latinets Augustinus. | Man |
| A | Aurora | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1650-talet. | Kvinna |
| A | Axel | Nordiskt | Nordisk form av bibliska Absalon. | Man |
| B | Baltsar | Babyloniskt | Man | |
| B | Barbara | Grekiskt | Jfr Barbro. | Kvinna |
| B | Barbro | Grekiskt | Svensk form av Barbara; vanligast i Dalarna och Norrland. | Kvinna |
| B | Bardo | Nordiskt | Latinsk form av fornnordiska Barde, bildat till efterleden -bardh (i Hagbardh). Modéer sid. 42, SMP. | Man |
| B | Bartel | Tyskt | Av äldre Barthold, tysk ombildning av apostelnamnet Bartolomeus. Jfr Bertil. | Man |
| B | Barthold | Tyskt | Se Bartel. | Man |
| B | Bastian | Grekiskt | kortform för Sebastian; förekom i Skåne. | Man |
| B | Batseba | Hebreiskt | Kvinna | |
| B | Beata | Latinskt | Kvinna | |
| B | Beatrice | Franskt | I bruk i Sverige sedan 1830-talet. | Kvinna |
| B | Beda | Engelskt | Ursprungligen ett mansnamn. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Tidigare i almanackan (27 maj). | Kvinna |
| B | Belinda | Engelskt | Kvinna | |
| B | Benal | Tyskt | Sannolikt en dialektal form av Bernhard, förekom i Värmland. Ex: Benal Persson i Överbyn i Fryksände sn (nu Vitsand) omtalas i domböckerna 1621–59 och sonen Bengt Benalsson 1673–90, enligt Gunnar Almqvists utgåvor av Fryksdals härads domböcker. | Man |
| B | Benedikta | Latinskt | Jfr Bengta. | Kvinna |
| B | Bengt | Latinskt | Svensk form av latinets Benedictus. | Man |
| B | Bengta | Latinskt | Försvenskning av Benedikta; vanligast i Skåne. | Kvinna |
| B | Benjamin | Hebreiskt | Ex: Benjamin Johansson i Norra Hedentorp, Båraryd (Småland), död 1719 (SvA 247:383). | Man |
| B | Benjamina | Hebreiskt | Feminin form av Benjamin. | Kvinna |
| B | Bereta | Keltiskt | Dialektal form av Birgitta, förkom i många stavningar: Berita, Berit, Beret, Bäret. | Kvinna |
| B | Berge | Nordiskt | Se Birger | Man |
| B | Beriel | Nordiskt | Se Birger | Man |
| B | Bernhard | Tyskt | Jfr Benal och Bernt. | Man |
| B | Bernhardina | Tyskt | Feminin form av Bernhard. I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. Jfr Dina. | Kvinna |
| B | Bernt | Tyskt | Lågtysk form av Bernhard. | Man |
| B | Berta | Tyskt | Kortform för forntyska namn på Ber(h)t-. | Kvinna |
| B | Bertil | Tyskt | Diminutiv till namn som Berthold (ej att förväxla med Barthold, se Bartel); variant: Bertel. | Man |
| B | Bertram | Tyskt | Man | |
| B | Betty | Hebreiskt | Engelsk smekform för Elisabet; ibland skrivet Betti. I bruk i Sverige sedan 1670-talet.. | Kvinna |
| B | Betzy | Hebreiskt | Engelsk smekform för Elisabet. | Kvinna |
| B | Birger | Nordiskt | förekom bland allmogen i många former: Berge, Beriel, Birgel, Böril jämte Börje. | Man |
| B | Birgitta | Keltiskt | Jfr Bereta, Brita, Britta, Börta. | Kvinna |
| B | Björn | Nordiskt | Man | |
| B | Blanceflor | Franskt | Franskt (från medeltidsdikten Flores och Blanceflor), förekom i Skåne. Ex: Blanceflor, hustru till Per Olofsson, död 1680, i Östraby, Torrlösa), under 1900-talet vanligt inom ätten Bildt. – Hornby. | Kvinna |
| B | Blandina | Tyskt | Sannolikt tyskt, också stavat Plantina. Ex: Anna Blandina Tysk, född ca 1714, dotter till löjtnanten Olof Jakobsson Tysk och Anna Plantina von Schwartzenhoff (se Svenska släkter I:2, 1985, sid. 105, och EÄ VII:90). | Kvinna |
| B | Blanting | Oklart | Oklart ursprung (tyskt?), förekom i Skåne och Blekinge. Ex: Blanting Trulsson, 1599–1675, i Österröd, Glimåkra. | Man |
| B | Blasius | Grekiskt | Helgonnamn. Latinsk form av det grekiska namnet Blasios I almanackan 3 februari före 1901. – SMP. | Man |
| B | Blenda | Oklart | I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Kvinna |
| B | Bo | Nordiskt | Man | |
| B | Bodel | Fornsvenskt | Se Botel | Man |
| B | Boel | Nordiskt | Skånskt, ursprungligen dansk form av Bothild. | Kvinna |
| B | Bolla | Nordiskt | Dialektal smekform för Ingeborg (och ibland Botilla); vanligast i Västergötland. | Kvinna |
| B | Bonde | Nordiskt | Vanligast i Skåne och Småland. | Man |
| B | Borgar | Fornsvenskt | Fornsvenskt, förekom i Västsverige, motsvarar forntyska Burgheri. Jfr Borker. | Man |
| B | Borker | Tyskt | Förekom i västra Skåne; av forntyska Burgheri. Hornby sid. 98. Jfr Borgar. | Man |
| B | Botel | Engelskt | Skånsk och gotländsk form av Botolf, ibland stavat Bodel och Båtel. | Man |
| B | Bothild | Nordiskt | Jfr Boel, Botil, Botilda. | Kvinna |
| B | Botil | Nordiskt | Yngre form av Bothild; vanligast i västra och södra Sverige. | Kvinna |
| B | Botilda | Nordiskt | Latinisering av Bothild. | Kvinna |
| B | Botolf | Engelskt | Ursprungligen fornengelskt; vanligast i Svealand och på Gotland. | Man |
| B | Botvi | Nordiskt | Gotländskt, i bruk ännu på 1700-talet som Butvi(d). | Kvinna |
| B | Botvid | Nordiskt | Vanligt i östra Götaland och på Gotland. | Man |
| B | Brage | Isländskt | Äldsta belägg är från 1813 (Otterbjörk sid. 81). | Man |
| B | Brita | Keltiskt | Kortformer av Birgitta (äldre Brigitta); ett av de vanligaste namnen i Sverige. | Kvinna |
| B | Britta | Keltiskt | Kortformer av Birgitta (äldre Brigitta); ett av de vanligaste namnen i Sverige. | Kvinna |
| B | Brodde | Nordiskt | Vanligt i Jämtland, Småland och Skåne. | Man |
| B | Broder | Oklart | Se Bromme och Bror | Man |
| B | Bromme | Oklart | Oklart ursprung, sannolikt en fornnordisk smekform (möjligen för Broder), förekom i Blekinge (Medelstads härad) in på 1800-talet. | Man |
| B | Bror | Nordiskt | Av äldre Broder; förekom i Småland och Skåne. | Man |
| B | Brun | Nordiskt | Förekom i Dalsland ännu på 1600-talet. Ex: Brun Göransson, nämnd 1651 i Nordals härads dombok (Edestam). | Man |
| B | Bruno | Tyskt | Forntyskt. | Man |
| B | Bryngel | Nordiskt | Dialektal form av Brynolf; vanligast i Västsverige. | Man |
| B | Brynhilda | Nordiskt | I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Kvinna |
| B | Brynolf | Nordiskt | Under medeltiden populärt i Skara stift. | Man |
| B | Brynte | Nordiskt | Smekform för Brynjulf och Brynolf; mest använt i Västsverige. | Man |
| B | Bård | Fornsvenskt | Av äldre Bardh; förekom i Norrland och Dalsland (dialektalt stavat Båhl). Modéer sid. 69. | Man |
| B | Båtel | Engelskt | Se Botel | Man |
| B | Böke | Oklart | Oklart ursprung, fanns i Skåne. Ex: Böke Mickelsson, f. 1649, i Koholma, Färingtofta. | Man |
| B | Börje | Nordiskt | Yngre form av Birger. | Man |
| B | Börta | Keltiskt | Västsvensk form av Birgitta (ej att förväxla med Berta). | Kvinna |
| C | Camilla | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1810-talet. | Kvinna |
| C | Carola | Nordiskt | Feminin form av Carolus, latinsk form av Karl. I bruk i Sverige sedan 1740-talet. | Kvinna |
| C | Cecilia | Latinskt | Jfr Sissa och Sissela. | Kvinna |
| C | Celius | Oklart | Sannolikt franskt, förekom bland smeder vid Vira bruk i Uppland. 1697 begravdes ett barn till mäster Celius Matson och 1705 begravdes mäster Celius Hagman (möjligen samma person). Det är dock oklart om namnet fick någon spridning i Sverige. Jfr Selius. | Man |
| C | Charlotta | Franskt | (Charlotte). Feminin diminutiv till Charles (= Karl). I bruk i Sverige sedan 1600-talet. | Kvinna |
| C | Christianus | Latinskt | Man | |
| C | Constance | Franskt | Av Konstantia. | Kvinna |
| C | Cornelia | Latinskt | Kvinna | |
| D | Dager | Nordiskt | Förekom i Vireda i Småland på 1600-talet. | Man |
| D | Dammö | Slaviskt | Variant av slaviska Dagmar; förekom i Småland. Se Släkt och hävd 1987 sid. 248. | Kvinna |
| D | Dan | Hebreiskt | Kan ha olika ursprung: dels fornsvenskt, dels hebreiskt och dels en kortform för Daniel; förekom i Östergötland. | Man |
| D | Daniel | Hebreiskt | Jfr Dan. | Man |
| D | David | Hebreiskt | Man | |
| D | Denis | Franskt | Fransk form av Dionysius. Namnet förekommer i släkten Kruse från Rämsberget, Gåsborn sn, Värmland, under flera generationer; släkten har sitt ursprung i vallonsläkten Touffar, enligt meddelande från Torbjörn Näs. | Man |
| D | Desideria | Latinskt | Kvinna | |
| D | Detlof | Tyskt | Man | |
| D | Diana | Latinskt | Kvinna | |
| D | Didrik | Tyskt | Förekommer också som Tidrik och Tidik. Jfr Tideman. | Man |
| D | Dina | Hebreiskt | Dinah, en dotter till patriarken Jakob, men också en kortform av Bernhardina. Dina förekommer bland samer, där det äldsta belägget ett barn döpt 1657 i Offerdal sn, Jämtland. 1745 föddes en Dina Margareta i Myssjö sn, Jämtland, vars mormor hette Blandina (vilket tyder på att Dina också kunde vara en kortform av detta namn). | Kvinna |
| D | Dine | Grekiskt | Kortform av Dionysius, förekom i Skåne. | Man |
| D | Dionysius | Grekiskt | Helgonnamn av grekiskt ursprung. Jfr Denis och Dine. | Man |
| D | Djur | Fornsvenskt | Se Gjord | Man |
| D | Dominikus | Latinskt | Man | |
| D | Dora | Grekiskt | Kortform av Dorotea, Isidora och liknande namn. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Kvinna |
| D | Dordi | Grekiskt | Svensk form av Dorotea; vanligast i mellersta Norrland. | Kvinna |
| D | Dorotea | Grekiskt | Jfr Dordi. | Kvinna |
| E | Ebba | Tyskt | Troligen kortform av forntyska namn på Egil-. | Kvinna |
| E | Ebbe | Nordiskt | Smekform för Esbjörn och Embjörn (Ärnbjörn). | Man |
| E | Ebbela | Tyskt | Variant av Hebbla, förekom i Skåne. Ex: Ebbela Ebbesdotter, 1628-1710, i Hyllstorp, Kropp. | Kvinna |
| E | Eberhard | Tyskt | Man | |
| E | Eckard | Tyskt | Sidofirm till Eggert. | Man |
| E | Edborg | Nordiskt | Av äldre Ödhborg, förekom i Skåne; variant Öborg. Ex: Edborg, nämnd 1698, hustru till Hans Pålsson i Norra Vram och Edborg Larsdotter, nämnd 1694 i Helsingborg. – Modéen. | Kvinna |
| E | Edfast | Nordiskt | Fornnordiskt (av Ødhfast). Förekom i Jämtland och i bruk där ännu på 1900-talet, enligt Sveriges dödbok. | Man |
| E | Edgar | Engelskt | I bruk i Sverige sedan 1820-talet. | Man |
| E | Edla | Tyskt | Tysk sidoform till Adela. | Kvinna |
| E | Edmund | Engelskt | I bruk i Sverige sedan början av 1600-talet. | Man |
| E | Edvard | Engelskt | I bruk i Sverige sedan början av 1600-talet. | Man |
| E | Edvin | Engelskt | I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. | Man |
| E | Efraim | Hebreiskt | Man | |
| E | Eggert | Tyskt | Jfr Eckard. | Man |
| E | Egidius | Grekiskt | Helgonnamn av grekiskt ursprung. Jfr Gilius, Gillis, Ilian. | Man |
| E | Egil | Nordiskt | Västnordiskt. | Man |
| E | Egron | Fornsvenskt | Nybildning från början av 1800-talet. | Man |
| E | Eida | Oklart | I bruk i Sverige sedan 1730-talet. | Kvinna |
| E | Einar | Isländskt | I bruk i Sverige från 1820-talet. | Man |
| E | Ejlert | Tyskt | Man | |
| E | Ejvind | Fornsvenskt | Se Öven | Man |
| E | Eleonora | Arabiskt | Romanskt, sannolikt av arabiskt ursprung. I bruk i Sverige sedan 1620-talet. | Kvinna |
| E | Elf | Fornsvenskt | Av äldre Elif; jfr Elver); förekom i Östergötland. Ex: Elf Nilsson, född 1600, bonde i Idebo, Malexander sn, Östergötland (SvA 233:294). Enligt Otterbjörk sid. 85 är namnformen belagd första gången 1501. | Man |
| E | Elias | Hebreiskt | Bibliskt | Man |
| E | Elieser | Hebreiskt | En prästson fick 1712 detta namn i Tengene sn, Västergötland (Fem artiklar om personnamn, 1982). – Hornby sid. 102. | Man |
| E | Elin | Grekiskt | Försvenskad form av Helena. | Kvinna |
| E | Elis | Hebreiskt | Nysvensk form av Elias. I almanackan på 1790-talet (14 juni). | Man |
| E | Elisabet | Hebreiskt | Jfr Lisa, Lisbet, Lisbeta, Lisken. | Kvinna |
| E | Eljena | Grekiskt | Skånsk form av Helena. | Kvinna |
| E | Ella | Grekiskt | Försvenskad form av Helena, men även kortform för namn som Eleonora, Elin, Elisabet och Gabriella. | Kvinna |
| E | Ellebrat | Oklart | Oklart ursprung (tyskt?), förekom i Skåne. Ex: Ellebrat Pålsson, son till Pål Ellebratsson, 1647–1722, i Katslösa, Kvistofta sn, Skåne. | Man |
| E | Ellena | Grekiskt | Variant av Eljena brukad i Skytts härad. | Kvinna |
| E | Ellika | Grekiskt | Tysk diminutivform till Elin och Ella. | Kvinna |
| E | Elling | Nordiskt | Variant av Erling; förekom i Härjedalen. | Man |
| E | Elmira | Spanskt | Ex: Elmira Ottiliana Enegren, född 1820 i Föglö, Åland, kyrkoherdedotter. – Otterbjörk sid. 153. | Kvinna |
| E | Elna | Grekiskt | Sydsvensk form av Elin. | Kvinna |
| E | Elof | Nordiskt | Av äldre Elef; vanligast i Värmland. | Man |
| E | Elon | Hebreiskt | I bruk i Sverige sedan 1830-talet. | Man |
| E | Elon | Hebreiskt | I bruk i Sverige sedan 1830-talet. | Man |
| E | Elsa | Hebreiskt | Förkortning av äldre Elzaby. | Kvinna |
| E | Elvina | Oklart | I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Kvinna |
| E | Elving | Fornsvenskt | Sannolikt av räkneordet elva. I bruk sedan 1830-talet. | Man |
| E | Elvira | Arabiskt | Spanskt, troligen av arabiskt ursprung. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Kvinna |
| E | Elzaby | Hebreiskt | Tysk form av Elisabet. | Kvinna |
| E | Emanuel | Hebreiskt | Man | |
| E | Embjörn | Nordiskt | Av äldre Ærnbiorn, sidoform till Ambjörn (Arnbiorn); vanligast i Svealand. Ex: Embjörn Andersson, nämnd 1610–29, bergsman i Saxe, Söderbärke sn, Dalarna (SvA 243:1524). – SMP I:140. | Man |
| E | Embrikt | Tyskt | Dialektal form av Engelbrekt. | Man |
| E | Emelia | Franskt | (Emelie) Sidoform till Amelia, Amelie (Amalia). | Kvinna |
| E | Emerentia | Latinskt | Kvinna | |
| E | Emfrid | Nordiskt | Förekom i mellersta Norrland, ibland som Emfre(d) och Emfrö. | Kvinna |
| E | Emil | Latinskt | Fransk form av latinets Æmilius. | Man |
| E | Emilia | Franskt | (Emilie) Feminin form av latinets Æmilius (Emil). I bruk i Sverige sedan mitten av 1600-talet. | Kvinna |
| E | Emma | Tyskt | Kortform av namn på Irmin-. I bruk i Sverige sedan 1760-talet. | Kvinna |
| E | Enar | Nordiskt | Vanligast i Jämtland och Värmland. | Man |
| E | Enevald | Tyskt | Sannolikt ursprungligen forntyskt. | Man |
| E | Engel | Tyskt | Tysk kortform för namn som Engelborg. | Kvinna |
| E | Engelbert | Tyskt | Variant av Engelbrekt. | Man |
| E | Engelborg | Tyskt | Kvinna | |
| E | Engelbrekt | Tyskt | Vanligt i Dalarna och södra Norrland. Jfr Embrikt och Engelbert. | Man |
| E | Engla | Tyskt | Ombildning av Engel, men också en variant av Ingel (dialektal form av Ingegärd). | Kvinna |
| E | Engle | Tyskt | Använt i Skåne sedan slutet av 1400-talet. Ex: Engle Jepsson, levde på 1690-talet i Rögnaröd, Färingtofta. – SMP. | Man |
| E | Enny | Oklart | Nybildat. I bruk i Sverige sedan 1810-talet. | Kvinna |
| E | Enok | Hebreiskt | Bibliskt. I bruk i Sverige sedan 1500-talet. | Man |
| E | Erasmus | Grekiskt | Äldre variant av Rasmus. Från grekiska namnet Erasmios. | Man |
| E | Erengisle | Tyskt | Vanligt i Småland. | Man |
| E | Erhard | Tyskt | Man | |
| E | Eriana | Oklart | Namnet förekom inom släkten Jung på Åland: Eriana Jung (1731-71), dotter till postmästaren Lars Jung i Eckerö. På Åland har namnet emellanåt sammanblandats med Iliana (av Juliana). | Kvinna |
| E | Erik | Fornsvenskt | Mycket vanligt i hela Sverige. | Man |
| E | Erika | Fornsvenskt | Feminin form av Erik. | Kvinna |
| E | Erland | Nordiskt | Man | |
| E | Erling | Nordiskt | Man | |
| E | Ernestina | Franskt | Bildning av Ernst (äldre Ernest). | Kvinna |
| E | Ernfrid | Tyskt | I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. | Man |
| E | Ernst | Tyskt | Man | |
| E | Esaias | Hebreiskt | Grekiskt form av ett hebreiskt namn. Belagt i Sverige från 1620. | Man |
| E | Esbjörn | Nordiskt | Vanligt i Jämtland och Västsverige. | Man |
| E | Eskil | Nordiskt | Man | |
| E | Ester | Persiskt | Bibliskt, troligen av persiskt ursprung. | Kvinna |
| E | Estrid | Nordiskt | Kvinna | |
| E | Eufemia | Grekiskt | I bruk i Sverige sedan 1810-talet. | Kvinna |
| E | Eufrosyna | Grekiskt | Kvinna | |
| E | Eugen | Grekiskt | Fransk form av latinets Eugenius, ursprungligen ett grekiskt namn. | Man |
| E | Eugenia | Grekiskt | Feminin form av Eugen. I bruk i Sverige sedan 1760-talet. | Kvinna |
| E | Eva | Hebreiskt | Kvinna | |
| E | Evald | Tyskt | Man | |
| E | Evelina | Keltiskt | I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. | Kvinna |
| E | Even | Fornsvenskt | Se Öven | Man |
| E | Evert | Tyskt | Lågtysk form av Eberhard. | Man |
| F | Fabian | Latinskt | Av latinets Fabianus. | Man |
| F | Fader | Fornsvenskt | Förekom i Sydsverige; sidoform: Fadder. | Man |
| F | Fajer | Tyskt | Skånsk form av Fader. | Man |
| F | Fale | Fornsvenskt | Av äldre Fardhe; vanligt i mellersta Norrland. Modéer sid. 69. | Man |
| F | Faltin | Latinskt | Variant av Valentin. | Man |
| F | Fanny | Engelskt | I bruk i Sverige sedan 1780-talet. | Kvinna |
| F | Fardhe | Fornsvenskt | Se Fale | Man |
| F | Farman | Fornsvenskt | Man | |
| F | Faste | Nordiskt | Vanligt i Jämtland. | Man |
| F | Felix | Latinskt | Man | |
| F | Ferdinand | Tyskt | Man | |
| F | Filip | Grekiskt | Man | |
| F | Filippa | Grekiskt | Feminin form av Filip. | Kvinna |
| F | Filpus | Fornsvenskt | Form av Filip. | Man |
| F | Finnvid | Fornsvenskt | Man | |
| F | Flora | Latinskt | I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. | Kvinna |
| F | Florentina | Latinskt | Feminin form av latinska Florentinus (helgonnamn). I bruk i Sverige sedan 1680. | Kvinna |
| F | Florentinus | Latinskt | Helgonnamn | Man |
| F | Florus | Latinskt | Maskulin form Flora. Ex: Adam Florus Lilliecrona, född 1830 i Välinge, Skåne (EÄ IV:688). | Man |
| F | Folke | Nordiskt | Vanligt i Östergötland och Småland. | Man |
| F | Folkvar | Tyskt | Förekom i Skåne. Ex: Folkvar Olofsson, f. 1660, i Svinön, Loshult, son till Olof Folkvarsson. – Hornby sid. 104, SMP. | Man |
| F | Francis | Latinskt | Man | |
| F | Franciska | Latinskt | Feminin form av Franciskus, i bruk i Sverige sedan 1750-talet. | Kvinna |
| F | Franciskus | Latinskt | Man | |
| F | Frans | Latinskt | Tysk form av latinets Franciskus. | Man |
| F | Fredrik | Tyskt | Man | |
| F | Fredrika | Tyskt | Feminin form av Fredrik. I bruk i Sverige sedan 1690-talet. | Kvinna |
| F | Freja | Isländskt | Belagt i Sverige sedan 1818. | Kvinna |
| F | Frenne | Nordiskt | Yngre form av nordiska Frände; vanligast i Skåne, främst Göinge. | Man |
| F | Frida | Nordiskt | Även kortform för tyska namn på Fride-. I bruk sedan 1810-talet. | Kvinna |
| F | Fridolf | Tyskt | Man | |
| F | Frigga | Isländskt | Ex: Svea Agnes Frigga Gunilla, född 1824, dotter till regementsskrivaren Per Hallström vid Jämtlands regemente. | Kvinna |
| F | Fritjof | Nordiskt | Man | |
| F | Frits | Tyskt | Tysk smekform av Friederich. | Man |
| F | Fronika | Latinskt | Troligen en variant av Veronika. Ex: Fronika avled 1698 i Garskog, Gåsinge sn, Södermanland, 76 år gammal. Hennes sondotter Fronika Nilsdotter, född 1700 i Gåsinge, var gift med Gustav Persson i Garskog, enligt meddelande från Carl Henrik Carlsson. | Kvinna |
| F | Frosten | Fornsvenskt | Variant av Frösten; vanligast i norra Skåne och norra Östergötland. | Man |
| F | Frände | Nordiskt | Se Frenne | Man |
| F | Frösten | Fornsvenskt | Förekom i södra Östergötland. | Man |
| F | Fullmo | Fornsvenskt | Ursprungligen Folkmodh. Ex: Fullmo Gustafsson (1613–83), skräddare och kyllersnidare i Stockholm, ägde stenhus vid Köpmansgatan (Svenska ättartal 1896, sid. 187–90). – Modéer sid. 54. | Man |
| G | Gabriel | Hebreiskt | Man | |
| G | Gabriella | Hebreiskt | Feminin form av Gabriel. I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. | Kvinna |
| G | Gamaliel | Hebreiskt | Ex: frälsefogden Gamaliel Palmgren (1690–1756) i Frössvik, Oppeby sn, Östergötland, och klockaren Gamaliel Eriksson i Tjällmo, Östergötland (gift 1691), vilken var son till en präst. | Man |
| G | Gammal | Fornsvenskt | Ursprungligen ett tillnamn. Modéer sid. 37. | Man |
| G | Geffle | Nordiskt | Se Givlög | Man |
| G | Geneta | Oklart | Förekom i Härjedalen ännu på 1800-talet som arvnamn. Den första bäraren är känd, övriga är ättlingar till denna, enligt meddelande från Karl Göran Eriksson i Uppsala. | Kvinna |
| G | Georg | Grekiskt | Av latinets Georgius, ursprungligen grekiskt.D150. Jfr Jurgen, Jörgen och Örjan. | Man |
| G | Georgina | Grekiskt | Feminin form av Georg. | Kvinna |
| G | Gerborg | Tyskt | Förekom på Gotland. | Kvinna |
| G | Gerhard | Tyskt | Man | |
| G | Gerken | Oklart | Förekom i Jämtland ännu på 1800-talet som arvnamn. Den första bäraren var en tyskättad Gertchen, dvs. Gertrud, enligt meddelande från Karl Göran Eriksson i Uppsala. | Kvinna |
| G | Gerlak | Nordiskt | Nordiskt (eller tyskt), förekom i Dalarna på 1500-talet.SMP, Hornby sid. 105. | Man |
| G | Germund | Nordiskt | Vanligast i östra Götaland. | Man |
| G | Geronymus | Grekiskt | Se Hieronymus | Man |
| G | Gert | Tyskt | Kortform av Gerhard. | Man |
| G | Gertorn | Fornsvenskt | Vanligast i Sydsverige, ibland skrivet Gerton eller Hjerton. | Man |
| G | Gertrud | Tyskt | Kvinna | |
| G | Gesa | Tyskt | Smekform för namn på Ger-; vanligast i Skåne. | Kvinna |
| G | Geska | Tyskt | Diminutiv till Gesa. | Kvinna |
| G | Gestil | Fornsvenskt | Se Gästil | Man |
| G | Gideon | Hebreiskt | Man | |
| G | Gilbert | Germanskt | Man | |
| G | Gilgen | Tyskt | Se Ilian | Man |
| G | Gilius | Latinskt | Ombildning av helgonnamnet Egidius. | Man |
| G | Gillis | Latinskt | Svensk ombildning av franska Giles, latinets Gilius. | Man |
| G | Gise | Nordiskt | Förekom i Småland och Blekinge; variant: Gyse. Enligt SMP enbart belagt i Småland på 1500-talet; Kjell Öhman meddelar att namnet också förekommer i Medelstads härad i Blekinge. | Man |
| G | Gisela | Tyskt | I bruk i Sverige sedan 1720-talet. | Kvinna |
| G | Gisle | Nordiskt | Vanligast i Skåne och Småland, ibland i formen Gissel. | Man |
| G | Givlög | Nordiskt | Typiskt för Norrland, förekom på 1500-talet som Geffle och liknande. Bottniska personnamn sid. 94. SMP. | Man |
| G | Gjord | Fornsvenskt | Förekom i många dialektala varianter: Djur, Gjohl, Gjöl, Gjur, Jurd, Jul, Jord. Formen Djur förekom i Blekinge, främst i Edestad, Förkärla och Listerby socknar, enligt meddelande från Annika Otfors. Jul (Jull) förekom i Bohuslän och Dalsland. | Man |
| G | Gloria | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1710-talet. | Kvinna |
| G | Gofast | Nordiskt | Se Gudfast | Man |
| G | Gottfrid | Tyskt | I bruk i Sverige sedan 1620-talet. | Man |
| G | Gottfrida | Tyskt | Feminin form av Gottfrid. Ex: Gottfrida, född 1839 i Tengene, Västergötland (Fem artiklar om personnamn, 1982, sid. 112). | Kvinna |
| G | Gotthard | Tyskt | I bruk i Sverige sedan 1630-talet. | Man |
| G | Gottskalk | Tyskt | Jfr Gudska. | Man |
| G | Govast | Nordiskt | Govaster se Gudfast | Man |
| G | Gregers | Grekiskt | Svensk form av Gregorius. Jfr Grels. | Man |
| G | Gregorius | Grekiskt | Latinsk form av ett grekiskt namn. Jfr Gregers och Grels. | Man |
| G | Grels | Grekiskt | Yngre form av Gregers; vanligast i Norrland och Finland. | Man |
| G | Greta | Grekiskt | Kortform av Margareta; vanligt på 1700-talet. | Kvinna |
| G | Grim | Nordiskt | Förekom i Bohuslän. SMP. | Man |
| G | Grubbe | Nordiskt | Förekom i Skåne. Ex: Grubbe Jepsson, 1675–1710, i Ausås. – SMP. | Man |
| G | Gudborg | Fornsvenskt | Jfr Gullborg. | Kvinna |
| G | Gude | Nordiskt | Kortform av namn med förleden Gud-; förekom i Bohuslän. | Man |
| G | Gudfast | Nordiskt | Förekom i Dalarna och Jämtland. Namnet har i Mellansverige förekommit i flera varianter: Govast, Gofast, Govaster, Gudvaster (ex: Gofast Mickelsson i Noret, Mora sn, Dalarna, som levde kring sekelskiftet 1600). | Man |
| G | Gudlek | Nordiskt | Förekom på 1500-talet i Dalsland och Ångermanland. SMP. | Man |
| G | Gudlög | Fornsvenskt | Vanligast i Dalarna och Norrland. Jfr Gölig, Gölin, Göle. | Kvinna |
| G | Gudmund | Nordiskt | Man | |
| G | Gudrun | Nordiskt | Förekom i Norrland på 1500-talet. Jfr Guru. – Modéer sid. 69. | Kvinna |
| G | Gudska | Tyskt | Yngre form av Gottskalk, förekom i Skåne. Ex: Gudska Ottosson född ca 1662 i Hög sn, son till Otto Gudskasson. En sonson till Gudska fick i Annelöv 1737 namnet Gudskaf (sannolikt har prästen påverkats av namnet Gustaf). | Man |
| G | Gudvast(er) | Nordiskt | Se Gudfast | Man |
| G | Gullborg | Fornsvenskt | Yngre form av fornsvenska Gudborg. Ex: Gullborg Persdotter, död 1743, gift med bonden Lars Persson i Teboda, Kvistbro sn, Närke (SvA 222:73). | Kvinna |
| G | Gullbrand | Fornsvenskt | Vanligast i Västsverige. | Man |
| G | Gulle | Fornsvenskt | Smekform av Gullik (i äldre tider också för andra namn på Gud-, Gull-). | Man |
| G | Gullik | Fornsvenskt | Av äldre Gudhlek; vanligast i mellersta Norrland. Modéer sid. 69. | Man |
| G | Gumme | Nordiskt | Smekform för Gudmund; vanligast i östra Småland och på Öland. | Man |
| G | Gun | Nordiskt | Bildat av gunnr med betydelsen ”strid”. | Kvinna |
| G | Gunbjörn | Nordiskt | Förekom i Härjedalen. | Man |
| G | Gunborg | Nordiskt | Vanligast i Jämtland. | Kvinna |
| G | Gunhild | Nordiskt | Kvinna | |
| G | Gunika | Nordiskt | Bildat av gunnr med betydelsen ”strid”. Sannolikt diminutiv av namn på Gun-, förekom i Jämtland. Ex: Gunika Hansdotter, född 1821 i Frostvikens svenska. | Kvinna |
| G | Gunilla | Nordiskt | Latinisering av Gunhild. | Kvinna |
| G | Gunnar | Nordiskt | Man | |
| G | Gunne | Nordiskt | Kortform av namn på Gun- (t.ex. Gunnar), vanligast i Västsverige och i Skåne. Ex: Gunne Pålsson, född 1683, i Torp, Välinge. | Man |
| G | Gunnel | Nordiskt | Yngre form av Gunhild; förekom i en rad dialektala varianter: Gunnel, Gunnela, Gunnil, Gunnila, Gunla. | Kvinna |
| G | Gunnur | Nordiskt | Ursprungligen Gunvor. Vanligast i Väst- och Sydsverige. | Kvinna |
| G | Guru | Nordiskt | Yngre variant av Gudrun; förekom i Bohuslän och Härjedalen. | Kvinna |
| G | Gustav | Fornsvenskt | Man | |
| G | Gustava | Fornsvenskt | Feminin form av Gustav. I bruk i Sverige sedan 1670-talet. | Kvinna |
| G | Gustaviana | Fornsvenskt | Feminin form av Gustav. I bruk i Sverige sedan 1640-talet. | Kvinna |
| G | Guttorm | Nordiskt | vanligast i Härjedalen och Bohuslän. | Man |
| G | Gya | Nordiskt | Smekform för Gyrid, förekom på 1700-talet i Skåne och Blekinge. | Kvinna |
| G | Gyrid | Nordiskt | Vanligast i Östergötland och Småland. | Kvinna |
| G | Gyse | Nordiskt | Se Gise | Man |
| G | Gälar | Fornsvenskt | Av äldre Gärdar; förekom i Svealand. | Man |
| G | Gästil | Fornsvenskt | Sannolikt av ett äldre Gästulv, endast känt från sydvästra Finland och Stockholm. Ex: Gästil Olsson i Björsboda, Föglö sn, Åland, nämnd 1597–1605. – SMP. | Man |
| G | Gödmar | Fornsvenskt | Ursprungligen Gøtmar, förekom ganska allmänt 1650–1750 i nordvästra Skåne. Ex: Gödmar Nilsson, 1711–84, i Skättekärr, Brunnby. – Modéer. | Man |
| G | Göle | Fornsvenskt | Ångermanländsk variant av Gudlög. | Kvinna |
| G | Gölig | Fornsvenskt | Variant av Gudlög i Hälsingland. | Kvinna |
| G | Gölin | Fornsvenskt | Yngre form av Gudlög. Förekom i Norrland. | Kvinna |
| G | Göran | Fornsvenskt | Yngre form av Örjan. | Man |
| G | Görel | Nordiskt | Kvinna | |
| G | Görvel | Danskt | Kvinna | |
| G | Göta | Fornsvenskt | Kvinna | |
| G | Götar | Nordiskt | Vanligast i Västergötland och Bohuslän. | Man |
| G | Göte | Nordiskt | Man | |
| G | Götilda | Fornsvenskt | Kvinna | |
| H | Habord | Nordiskt | Svensk form av Hagbard; vanligast i Mellansverige, ibland stavat Habbol, Habor, Håbbol. | Man |
| H | Haftor | Norskt | Förekom i Dalarna och Härjedalen ännu på 1700-talet. | Man |
| H | Hakvin | Latinskt | Av latinets Haquinus (= Håkan). | Man |
| H | Halle | Nordiskt | Kortform för namn på Hal- och smekform för Harald; förekom på Gotland. | Man |
| H | Halsten | Nordiskt | Vanligast i Värmland. | Man |
| H | Halvard | Nordiskt | Vanligast i västra och norra Sverige (särskilt Västerdalarna) och på Gotland. Jfr Halvor. | Man |
| H | Halvor | Nordiskt | Norsk form av Halvard; vanligast i norra Bohuslän. | Man |
| H | Hamfrid | Fornsvenskt | Sidoform till Holmfrid; förekom i Västergötland. | Kvinna |
| H | Hammen | Nordiskt | Av äldre Hamund; förekom i Skåne. | Man |
| H | Hampus | Tyskt | Smekform för Hans, torde återgå på ett forntyskt namn. Belagt i Sverige från tidigt 1700-tal. Se också SAS 1988, sid. 127–30. | Man |
| H | Hanna | Hebreiskt | Men vanligare kortform för Johanna. | Kvinna |
| H | Hans | Tyskt | Ursprungligen tysk kortform av Johannes. | Man |
| H | Harald | Nordiskt | Man | |
| H | Harok | Fornsvenskt | Levde kvar på 1500-talet i Södermanland (Ytterselö). SMP. | Man |
| H | Harriet | Franskt | Engelsk form av franska Henriette. | Kvinna |
| H | Hartman | Tyskt | Smekform för Hartvig. | Man |
| H | Hartvig | Tyskt | Jfr Hartman. | Man |
| H | Havard | Nordiskt | Levde kvar som Håvel och Håvål i Dalsland och Bohuslän på 1600-talet. | Man |
| H | Hebbla | Tyskt | Förekom i Östergötland och Finland. SMP. | Kvinna |
| H | Hedda | Tyskt | Smekform för Hedvig. | Kvinna |
| H | Heden | Nordiskt | Äldre Hidhin. 1692 fick ett barn namnet i Tengene sn, Västergötland (Fem artiklar om personnamn, 1982). SMP. | Man |
| H | Hedvig | Tyskt | Jfr Hedda. | Kvinna |
| H | Helena | Grekiskt | Jfr Elin, Eljena, Elna, Lena. | Kvinna |
| H | Helga | Nordiskt | Feminin form av Helge. | Kvinna |
| H | Helge | Nordiskt | Vanligast i Västsverige och Norrland i dialektala varianter som Helle, Hälje, etc. | Man |
| H | Helmer | Tyskt | I bruk i Sverige sedan 1630-talet. | Man |
| H | Helvig | Tyskt | Kvinna | |
| H | Hemming | Nordiskt | Man | |
| H | Hennike | Tyskt | Ursprungligen en smekform för Johannes/Hans och Henrik, men i Sverige brukat som ett eget namn. Förekom i Söderbärke sn, Dalarna, och Norberg sn, Västmanland, under 1500- till 1700-talet (SvA 243:280 och 2240). – SMP, Hornby sid. 109. | Man |
| H | Henning | Tyskt | Man | |
| H | Henrietta | Franskt | Franskt (Henriette), feminin form av Henri (= Henrik). | Kvinna |
| H | Henrik | Tyskt | Förekommer i många former: Hendrik, Hindrik, Hinder, etc. Jfr Hennike och Hinse. | Man |
| H | Henrika | Tyskt | Feminin form av Henrik. | Kvinna |
| H | Herbert | Tyskt | I bruk i Sverige sedan 1640-talet. | Man |
| H | Herlek | Fornsvenskt | Man | |
| H | Herlof | Fornsvenskt | Man | |
| H | Herman | Tyskt | Använt i Sverige sedan 1200-talet, under medeltiden främst av stadsbor. SMP. | Man |
| H | Hermod | Nordiskt | Förekom i Skåne. | Man |
| H | Herse | Fornsvenskt | Sannolikt en smekform för fornsvenska Hersten; förekom i Norrland. | Man |
| H | Hidhin | Nordiskt | Se Heden | Man |
| H | Hieronymus | Grekiskt | Ex: På 1500-talet fanns en Geronymus i Ström sn, Jämtland (SMP). I almanackan 30 september före 1901. | Man |
| H | Hilda | Nordiskt | Kvinna | |
| H | Hildebrand | Tyskt | Förekom i norra Östergötland; sidoform: Hillebrand. Ex: Hillebrant Hansson (1703–69), husbonde i Mangårda, Lye sn, Gotland (SvA 120:30). – SMP. | Man |
| H | Hildegard | Tyskt | Jfr Hillegärd. | Kvinna |
| H | Hildur | Nordiskt | Kvinna | |
| H | Hilla | Danskt | Försvenskning av danska Helle. | Kvinna |
| H | Hillegärd | Tyskt | Ett tidigt inlån av Hildegard, förekom i Småland och Blekinge. SMP. | Kvinna |
| H | Hiller | Nordiskt | sannolikt av äldre Hilde; förekom i Skåne ännu på 1700-talet, ibland i formerna Hillert och Hillart. Ex: Jöns Hillersson (Hillartsson), född ca 1698 i Viarp, Härslöv, hade en son Hiller, född 1734. – SMP. | Man |
| H | Hillevi | Tyskt | Dansk ombildning av Helvig. | Kvinna |
| H | Hilma | Fornsvenskt | Troligen feminin form av Hilmar. | Kvinna |
| H | Hilmar | Fornsvenskt | Man | |
| H | Hinder | Tyskt | Se Henrik | Man |
| H | Hindrik | Tyskt | Se Henrik | Man |
| H | Hinse | Tyskt | Diminutiv till Henrik. | Man |
| H | Hjerton | Fornsvenskt | Se Gerton | Man |
| H | Holger | Nordiskt | Variant av Holmger; vanligast i Sydsverige. | Man |
| H | Holmfast | Nordiskt | Se Holvaster | Man |
| H | Holmfrid | Fornsvenskt | Jfr Hamfrid. | Kvinna |
| H | Holmger | Nordiskt | Förekom i flera varianter: Holger, Homger, Honger, Hollinger, Holing. | Man |
| H | Holmvid | Nordiskt | Se Holvid | Man |
| H | Holsten | Nordiskt | Av äldre Holmsten; vanligast i Östergötland och Bergslagen. | Man |
| H | Holvaster | Nordiskt | Av äldre Holmfast; förekom på Södertörn. | Man |
| H | Holvid | Nordiskt | Ursprungligen Holmvidh. Förekom på Åland på 1500-talet, enligt Åländska handlingar 1530-1634, del II:1. | Man |
| H | Homger | Nordiskt | Se Holmger | Man |
| H | Honger | Nordiskt | Se Holmger | Man |
| H | Hubert | Tyskt | I bruk i Sverige sedan 1600-talet. | Man |
| H | Hugo | Tyskt | I bruk i Sverige sedan 1600-talet. | Man |
| H | Hulda | Nordiskt | Kvinna | |
| H | Håbbol | Nordiskt | Se Habord | Man |
| H | Håkan | Nordiskt | Man | |
| H | Hård | Nordiskt | Levde kvar på 1500-talet i Dalarna och Västergötland. Ex: Hård Ersson i Västermyckeläng, Älvdalen sn, Dalarna, nämnd i mantalslängd 1628. – SMP. | Man |
| H | Håvel | Nordiskt | Se Havard | Man |
| H | Hälje | Nordiskt | Se Helge | Man |
| I | Ida | Tyskt | Kvinna | |
| I | Idde | Isländskt | Förekom i Jämtland ännu på 1800-talet som arvnamn. Den första bäraren är känd, övriga är ättlingar till denna. Namnet ska inte förväxlas med Ida; se SAS 1994 sid. 75. | Kvinna |
| I | Ide | Isländskt | Förekom i Jämtland ännu på 1800-talet som arvnamn. Den första bäraren är känd, övriga är ättlingar till denna. Namnet ska inte förväxlas med Ida; se SAS 1994 sid. 75. | Kvinna |
| I | Ilian | Tyskt | Svensk form av tyska Gilgen, Ilgen, ombildning av Egidius. Jfr Gilius och Gillis. | Man |
| I | Iliana | Grekiskt | Variant av Juliana, men också associerat med helgonnamnet Ilian; förekom på Åland. | Kvinna |
| I | Ilja | Grekiskt | Kortform av Iliana; endast känt från Åland (1600-1700-tal). Ex: Ilja Eriksdotter (1703-32) i Hästö, Kökar sn, Åland. | Kvinna |
| I | Inga | Fornsvenskt | Kortform av fornsvenska namn på Inge-. | Kvinna |
| I | Ingar | Nordiskt | Antingen yngre variant av Ingi(w)ara eller av Ing(e)gard, en sidoform till Ingegerd. | Kvinna |
| I | Inge | Nordiskt | Vanligast i Östergötland. | Man |
| I | Ingeborg | Nordiskt | Jfr Bolla. | Kvinna |
| I | Ingebrekt | Tyskt | variant av Engelbrekt som förekom i Härjedalen. Typiskt för västra Härjedalen, där formen Engelbrekt inte förekommer. I bruk ännu på 1910-talet i Tännäs, enligt Sveriges dödbok. | Man |
| I | Ingefrid | Nordiskt | Förekom i Östergötland. Jfr Ingrid. | Kvinna |
| I | Ingegärd | Nordiskt | Dialektala varianter: Ingerd, Ingiärd, Inger, Inggiäl, Ingiel, Ingel, etc. | Kvinna |
| I | Ingel | Nordiskt | Yngre form för Ingjald och Ingolf. | Man |
| I | Ingelöv | Nordiskt | Förekom i Småland. | Kvinna |
| I | Ingeman | Nordiskt | Skånsk form av Ingemund. | Man |
| I | Ingemar | Nordiskt | Vanligast i Medelpad. | Man |
| I | Ingemo | Fornsvenskt | Förekom i Småland. | Kvinna |
| I | Ingemund | Nordiskt | Ex: Ingemund Pålsson (1607-86), bonde i Råby, Håtuna sn, Uppland (SvA 245:64). | Man |
| I | Inger | Nordiskt | Se Ingvar | Man |
| I | Inger | Nordiskt | I södra Sverige en ombildning av Ingegerd, i östra och norra Sverige en talspråksform för Ingrid. | Kvinna |
| I | Ingevald | Nordiskt | Man | |
| I | Ingjald | Nordiskt | Se Ingel | Man |
| I | Ingolf | Nordiskt | Vanligast i Östergötland. | Man |
| I | Ingrid | Nordiskt | Sammandragning av Ingefrid | Kvinna |
| I | Ingvar | Nordiskt | Vanligast i Skåne i former som Ingor och Inger. | Man |
| I | Irene | Grekiskt | I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Kvinna |
| I | Isabella | Hebreiskt | Spansk-portugisisk form av Elisabet. | Kvinna |
| I | Isak | Hebreiskt | Bibliskt. | Man |
| I | Isidor | Grekiskt | I bruk i Sverige sedan 1800-talets början. | Man |
| I | Israel | Hebreiskt | Vanligast i Ångermanland. | Man |
| I | Ivan | Hebreiskt | Rysk form av Johannes. Äldsta belägg är från 1797, enligt Otterbjörk sid. 102. | Man |
| I | Ivar | Nordiskt | Skånsk sidoform: Iver. | Man |
| J | Jakob | Hebreiskt | Sidoformer: Jap(er) och Jåp(er). Jfr Jeppe. | Man |
| J | Jakobina | Hebreiskt | Feminin form av Jakob. I bruk i Sverige sedan 1630-talet (Otterbjörk sid.146). | Kvinna |
| J | Jan | Tyskt | Kortform för Johan (av lågtyska Jahan); använt i skrift i Sverige sedan 1600-talet. På 1700-talet kan personer omväxlande kallas Johan och Jan (och även Jean och Jaen). | Man |
| J | Jana | Latinskt | Kortform av Juliana, Mariana, Ottiliana, även feminin form av Jan. | Kvinna |
| J | Janna | Hebreiskt | Smekform för Johanna. | Kvinna |
| J | Jannika | Hebreiskt | Tysk diminutiv av Johanna, vanligt i borgerliga släkter i t.ex. Helsingborg. | Kvinna |
| J | Jap | Hebreiskt | Se Jakob | Man |
| J | Japer | Hebreiskt | Se Jakob | Man |
| J | Jarl | Nordiskt | Äldsta belägg i nysvensk tid är från 1818. | Man |
| J | Jasper | Tyskt | Se Jesper | Man |
| J | Jenny | Hebreiskt | Engelsk smekform för Jane (= Johanna), även smekform för Eugenia. | Kvinna |
| J | Jeppe | Hebreiskt | Smekform för Jakob; varianter: Jeppa (i Skåne) och Jep. | Man |
| J | Jeremias | Hebreiskt | Man | |
| J | Jesper | Tyskt | Dansk form av tyska Jasper (samma namn som Kasper). | Man |
| J | Joakim | Hebreiskt | Man | |
| J | Jockum | Hebreiskt | Dansk och tysk form för Joakim. | Man |
| J | Joducus | Grekiskt | Se Jost | Man |
| J | Joel | Hebreiskt | I bruk i Sverige sedan slutet av 1500-talet. | Man |
| J | Joen | Hebreiskt | Sidoform till Johan (möjligen ibland också till Jon); vanligast på 1500- och 1600-talet. | Man |
| J | Johan | Hebreiskt | Svensk form av Johannes, vanligt namn i hela Sverige. Jfr Jan och Joen. | Man |
| J | Johanna | Hebreiskt | Feminin form av Johannes. Jfr Hanna, Janna. | Kvinna |
| J | Johannes | Hebreiskt | Grekisk form av ett hebreiskt namn (Jochanan); många namn har sitt ursprung i detta namn: Johan, Jöns, Hans, John, Joen, Jan och Ivan (se dessa). Jfr även Jonas. | Man |
| J | John | Hebreiskt | Engelsk form av Johan. I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. | Man |
| J | Jon | Hebreiskt | För det mesta en kortform av Jonas, men kan under 1500- och 1600-talet ibland vara en sidoform till Johan (Joan, Joen). Jfr Jonas. | Man |
| J | Jonas | Hebreiskt | Grekisk form av ett hebreiskt namn (Jona); vanligast i Skåne och Norrland. Namnet torde inte ha blivit allmänt hos allmogen förrän i slutet av 1600-talet och på 1700-talet. I äldre tid förekom det mest i kortformen Jon, som lätt förväxlas med Joen (av Johan). Sådana förväxlingar gjordes redan i samtiden, vilket ytterligare förvillar för forskaren. – Jfr Jon. | Man |
| J | Jonatan | Hebreiskt | I bruk i Sverige sedan 1600-talet. | Man |
| J | Jord | Fornsvenskt | Se Gjord | Man |
| J | Jordan | Germanskt | Förekom i Värmland. | Man |
| J | Jorid | Nordiskt | Kvinna | |
| J | Josef | Hebreiskt | Man | |
| J | Josefina | Hebreiskt | Feminin form av Josef. | Kvinna |
| J | Josias | Hebreiskt | Man | |
| J | Jost | Grekiskt | Variant av grekiska Joducus. Hornby sid. 114. | Man |
| J | Judit | Hebreiskt | Kvinna | |
| J | Jul | Fornsvenskt | Se Gjord | Man |
| J | Julia | Latinskt | Feminin form av Julius, även kortform av Juliana. | Kvinna |
| J | Juliana | Latinskt | Feminin form av Julianus (romerskt kejsarnamn). Jfr Iliana, Ilja, Julia. | Kvinna |
| J | Julianus | Latinskt | Man | |
| J | Julius | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1500-talet. | Man |
| J | Jurd | Fornsvenskt | Se Gjord | Man |
| J | Jurgen | Grekiskt | Tysk form av Georg. | Man |
| J | Justina | Latinskt | Feminin form av Justus och Justinus. | Kvinna |
| J | Justinus | Latinskt | Man | |
| J | Justus | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1600-talet. | Man |
| J | Jåp(er) | Hebreiskt | Se Jakob | Man |
| J | Järle | Fornsvenskt | Man | |
| J | Jöns | Hebreiskt | Svensk form av Johannes. Jfr Jösse. | Man |
| J | Jörgen | Grekiskt | Dansk form av Georg. | Man |
| J | Jösse | Hebreiskt | Smekform för Jöns. | Man |
| K | Kajsa | Grekiskt | Smekform för Karin. | Kvinna |
| K | Karin | Grekiskt | Svensk form av Katarina. | Kvinna |
| K | Karl | Nordiskt | Man | |
| K | Karna | Grekiskt | Sydsvensk form av Karin. | Kvinna |
| K | Karolina | Latinskt | Kvinna | |
| K | Karsten | Latinskt | Lågtysk form av Kristian; skrivs ibland Kasten. | Man |
| K | Kasimir | Oklart | Oklart ursprung. Kan vara polskt. Ex: kaptenen Kasimir Vilhelm Lilliecrona, född 1718, var uppkallad efter prinsen av Hessen-Homburg som bar honom till dopet (EÄ IV:685). | Man |
| K | Kasper | Persiskt | Tysk sidoform till Jasper (Jesper), ursprungligen ett persiskt namn. | Man |
| K | Katarina | Grekiskt | Jfr Karin, Kajsa, Karna. | Kvinna |
| K | Kersten | Latinskt | Sannolikt en form av Kristian; förekom i Skåne. | Man |
| K | Kerstin | Latinskt | Nysvensk form av Kristina. | Kvinna |
| K | Kerstina | Latinskt | Skånsk form av Kristina. | Kvinna |
| K | Kettil | Nordiskt | Vanligast i Västergötland. | Man |
| K | Kjell | Nordiskt | Yngre form av Kettil; vanligast i Jämtland och Skåne. | Man |
| K | Kjella | Nordiskt | Feminin form av Kjell eller kortform av Kjellög. Förekom i Värend. Stavningarna varierade, exempelvis Käla, Kjelu. | Kvinna |
| K | Kjellar | Nordiskt | Vanligast i Västergötland och Värmland. Ex: Kjellar Svensson (1703-84), hemmansägare i Stubberud, Älgå sn, Värmland (SvA 223:62). | Man |
| K | Kjellbjörn | Fornsvenskt | Man | |
| K | Kjellmund | Fornsvenskt | Man | |
| K | Kjellvast | Fornsvenskt | Fornsvenskt (av äldre Kjellfast). | Man |
| K | Kjellög | Fornsvenskt | Yngre form av fornsvenska Kettillög. Jfr Kjella. | Kvinna |
| K | Klara | Latinskt | Kvinna | |
| K | Klas | Grekiskt | Tysk kortform av Nikolaus. | Man |
| K | Klemet | Latinskt | Av Klemens. Vanligt i Norrland och länge ett populärt lapskt förnamn. | Man |
| K | Knut | Nordiskt | Man | |
| K | Konrad | Tyskt | Jfr Kort och Kurt. | Man |
| K | Konstantia | Latinskt | Kvinna | |
| K | Konstantin | Latinskt | Man | |
| K | Korfits | Latinskt | Förekom i Skåne. Ex: Korfits Jöransson, 1674-1756, i Mölleläge, Brunnby. Vanligt inom adeln, arvnamn inom ätten Beck-Friis (stavat Corfitz). – Hornby. | Man |
| K | Kornelia | Latinskt | Kvinna | |
| K | Kornelius | Latinskt | Vanligast i Västsverige och Skåne. Kort lågtysk form av Konrad. Jfr Kurt. | Man |
| K | Kort | Norskt | Man | |
| K | Krispin | Oklart | Okänt ursprung (tyskt?). Ex: Johan Krispin von Schwartzenhoff (1685-1738), löjtnant (EÄ VII:90). I almanackan 25 oktober före 1901. | Man |
| K | Kristen | Latinskt | Sidoform till Kristian; vanligt i Bohuslän och Skåne. | Man |
| K | Kristensa | Latinskt | Romansk diminutiv till namn på Krist-; förekom i Skåne. | Kvinna |
| K | Kristian | Latinskt | Av latinets Christianus. Jfr Kersten, Kristen, Kristiern. | Man |
| K | Kristiana | Latinskt | Ex: Kristiana Jansdotter, född ca 1751, död 1780 i Viks ryttaretorp, Västra Vingåker, Södermanland. | Kvinna |
| K | Kristiern | Latinskt | Äldre sidoform till Kristian | Man |
| K | Kristina | Latinskt | Av äldre Kristiana. Jfr Kerstin, Kerstina, Stina. | Kvinna |
| K | Kristman | Fornsvenskt | Man | |
| K | Kristofer | Grekiskt | Ursprungligen grekiskt. | Man |
| K | Krok | Nordiskt | Förekom i Skåne, Blekinge och Bohuslän (ibland stavat Krog). Ex: Länsmannen Krok Olofsson i Kyrkefjäll, Klövedal sn (Bohuslän), död ca 1626 (SvA 98:622). | Man |
| K | Kruse | Oklart | Endast känt från Färgaryd i Småland. Ex: Kruse Bengtsson i Sonhult, Färgaryd (gift 1696) och dennes son Per Krusesson, född 1708 (SvA 239:116). | Man |
| K | Kurt | Norskt | Yngre form av Kort, brukad i Sverige från mitten av 1700-talet. | Man |
| K | Käll | Nordiskt | Se Kjell | Man |
| K | König | Tyskt | Vanligast i övre Norrland. Ex: Birkarlen König Olofsson i Umeå, far till ärkebiskop Petrus Kenicius, född 1555. – Modéer sid. 89. | Man |
| L | Lage | Nordiskt | Vanligast i Småland. | Man |
| L | Lambert | Tyskt | Man | |
| L | Lambrekt | Tyskt | Äldre variant av Lambert, förekom i Härjedalen ännu på 1800-talet. | Man |
| L | Lars | Latinskt | Svensk form av latinets Laurentius. | Man |
| L | Laura | Italienskt | Kortform av Laurentia. I bruk i Sverige sedan 1730-talet. | Kvinna |
| L | Laurentia | Latinskt | Feminin form av Laurentius (latinsk form av Lars). I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. | Kvinna |
| L | Laurina | Italienskt | Romansk dimunitiv till Laura. Hornby sid. 146. | Kvinna |
| L | Lave | Nordiskt | Nydansk form av Lage; vanligast i Sydsverige. | Man |
| L | Lea | Hebreiskt | I bruk i Sverige sedan 1770-talet. | Kvinna |
| L | Leander | Grekiskt | Äldsta belägget är från 1780. | Man |
| L | Leckard | Fornsvenskt | Latinisering av Lek, en äldre form är Lechardus. Äldsta belägget är från 1683. | Man |
| L | Leila | Persiskt | I bruk i Sverige sedan 1830-talet. | Kvinna |
| L | Lek | Fornsvenskt | Förekom i västra Värmland. | Man |
| L | Lena | Grekiskt | Kortform av Magdalena och Helena. | Kvinna |
| L | Lennart | Tyskt | Lågtysk form av Leonhard. | Man |
| L | Leo | Latinskt | Belagt i Sverige från mitten av 1700-talet. | Man |
| L | Leonard | Tyskt | Man | |
| L | Levin | Tyskt | Belagt i Sverige från 1640-talet, i almanackan på 1600-talet. | Man |
| L | Libert | Tyskt | Förekom i Skåne. Ex: Libert Jakobsson, 1690-talet, klockare i Norra Rörum. – Hornby sid. 116. | Man |
| L | Lina | Tyskt | Kortform av namn som Adelina, Evelina, Karolina, Nikolina. | Kvinna |
| L | Linda | Oklart | Kortform av namn som Belinda, Rosalinda, Teolinda. | Kvinna |
| L | Lindorm | Nordiskt | Man | |
| L | Linnar | Nordiskt | Dialektal form av Lindorm; vanligast i Västergötland. | Man |
| L | Linnea | Svenskt | Av blomnamnet linnea, uppkallad efter Carl von Linné som före adlandet hette Linnaeus, ett namn som tagits efter en åldrig lind vid fädernegården. | Kvinna |
| L | Linus | Latinskt | Man | |
| L | Lisa | Hebreiskt | Kortform för Elisabet och Lisbeta. | Kvinna |
| L | Lisbet | Hebreiskt | Försvenskning av Elisabet. | Kvinna |
| L | Lisbeta | Hebreiskt | Försvenskning av Elisabet. | Kvinna |
| L | Lisette | Hebreiskt | Fransk diminutiv till Elisabet. | Kvinna |
| L | Lisken | Hebreiskt | Lågtyskt, diminutiv till Elisabet. | Kvinna |
| L | Liva | Latinskt | Kortform av Olivia. Ex. Liva Eriksdotter (död 1718), gift 1713 med bonden Sven Olofsson i Backen, Oviken sn, Jämtland, och Liva, född 1696, dotter till bonden Anders Olofsson och Kerstin Mårtensdotter i Sota, Rödön sn, Jämtland. – Hornby sid. 146. | Kvinna |
| L | Loe | Tyskt | Sannolikt svensk form av Louis och inkommet till Sverige med valloner. Ex: Loe Persson, född 1760, kolare vid Galtströms bruk, Medelpad. | Man |
| L | Lorens | Latinskt | Tysk form av latinets Laurentius (= Lars). | Man |
| L | Lotta | Franskt | Kortform av Charlotta. | Kvinna |
| L | Louis | Tyskt | Fransk form av Ludvig. Belagt i Sverige från 1640-talet. | Man |
| L | Louise | Franskt | Feminin form av Louis (= Ludvig). | Kvinna |
| L | Love | Fornsvenskt | Svensk nybildning från slutet av 1700-talet. | Man |
| L | Lovisa | Franskt | Försvenskad form av Louise. | Kvinna |
| L | Lucia | Latinskt | Vanligast i Jämtland. Jfr Lusse. | Kvinna |
| L | Ludvig | Tyskt | Ex: Ludvig Ingemundsson (1662-1720), bonde i Råby, Håtuna sn, Uppland (SvA 245:32). | Man |
| L | Lukas | Grekiskt | Man | |
| L | Lukretia | Latinskt | Kvinna | |
| L | Lusse | Latinskt | Smekform av Lucia, vanligast i Götaland; varianter: Lussa och Lussi. | Kvinna |
| L | Lyder | Tyskt | Man | |
| L | Lydia | Grekiskt | Kvinna | |
| L | Lövert | Tyskt | Sannolikt tyskt. Ex: Häktmakaren och borgaren i Linköping Lövert Johansson dömdes 1709 vid hammartinget vid Norrköpings mässingshammare för stöld. Samma person fick 1696 en son Peter i Hjo stad, Västergötland. | Man |
| M | Magdalena | Hebreiskt | Jfr Malena, Malin, Lena. | Kvinna |
| M | Magnhild | Nordiskt | Vanligast i Skåne (ibland med formen Magnilla) samt Jämtland och Härjedalen. | Kvinna |
| M | Magnus | Latinskt | Jfr Måns. | Man |
| M | Maja | Hebreiskt | Svensk smekform för Maria. | Kvinna |
| M | Malakias | Oklart | Bibliskt, vanligt i Finland. Ex: Malakias Göransson, född 1767 i Bötom, Lappfjärd, Österbotten (HisKi). I almanackan 8 februari före 1901. | Man |
| M | Malena | Hebreiskt | Svensk form av Magdalena; vanligast i Skåne. | Kvinna |
| M | Malin | Hebreiskt | Svensk form av Magdalena. | Kvinna |
| M | Malkolm | Keltiskt | Man | |
| M | Malte | Tyskt | Man | |
| M | Manne | Fornsvenskt | Förekom i Skåne; i senare tid också smekform för Emanuel, Manfred, etc. | Man |
| M | Maren | Latinskt | Dansk form av Marina; vanligast på Gotland och i Skåne. | Kvinna |
| M | Margareta | Persiskt | Sengrekiskt namn, bildat av ett persiskt ord. Jfr Greta, Marit, Märet, Märta. | Kvinna |
| M | Margit | Persiskt | Sengrekiskt namn, bildat av ett persiskt ord. | Kvinna |
| M | Maria | Hebreiskt | Grekisk form av ett hebreiskt namn; mycket vanligt i hela Sverige. Jfr Maja. | Kvinna |
| M | Mariana | Latinskt | Feminin form av latinska Marianus. | Kvinna |
| M | Marianne | Franskt | Diminutiv till Maria. | Kvinna |
| M | Marina | Latinskt | Bildat till mare (hav). Jfr Maren, Marna. | Kvinna |
| M | Marit | Persiskt | Yngre form av Margit. | Kvinna |
| M | Marius | Latinskt | Man | |
| M | Markus | Latinskt | Man | |
| M | Markvard | Tyskt | Förekom bland bergsmän i Kopparbergslagen på 1500- och 1600-talet (bland annat i ätten Stiernhielm). | Man |
| M | Marna | Latinskt | Skånsk form av Marina. | Kvinna |
| M | Marsilius | Latinskt | Ex: Marsilius Persson i Lövvik, Sund sn, Åland, nämnd 1557-60 (Ål. handl. II:1). | Man |
| M | Marta | Oklart | Bibliskt namn, men kan också vara en kortform för Margareta (via Margta, Mareta, Marita) och Martina. | Kvinna |
| M | Martin | Latinskt | Av latinets Martinus. | Man |
| M | Martina | Latinskt | Feminin form av Martin. | Kvinna |
| M | Matilda | Tyskt | Latinsk form av forntyska Mahthilt. Jfr Mektild. | Kvinna |
| M | Mats | Hebreiskt | Svensk form av Mattias; mycket vanligt, särskilt östra Sverige; i Skåne dominerar formen Mattis. | Man |
| M | Matteus | Hebreiskt | Latinsk form av samma namn som Mattias. | Man |
| M | Mattias | Hebreiskt | Jfr Mats och Matteus. | Man |
| M | Maurits | Latinskt | Av latinets Mauritius. | Man |
| M | Mektild | Tyskt | Sidoform till forntyska Mahthilt. Jfr Matilda och Metta. | Kvinna |
| M | Melchina | Tyskt | Ex: Maria Melchina Litzberg, född 1749 i Rommele, Västergötland, dotter till kornetten Lorentz Litzberg. | Kvinna |
| M | Melker | Hebreiskt | Man | |
| M | Metta | Tyskt | Smekform för Mektild och Märta; vanligast i Skåne. | Kvinna |
| M | Mickel | Hebreiskt | Svensk form av Mikael. | Man |
| M | Mikael | Hebreiskt | Jfr Mickel. | Man |
| M | Mikaela | Hebreiskt | Feminin form av Mikael. | Kvinna |
| M | Modvig | Oklart | Sannolikt tyskt. Ex: Avskedade dragonen Modvig Gripenfeldt dog 1803 i Huddunge sn, Västmanland, och glasföraren Modvig Laurin avled 1820 i Vissefjärda sn, Småland. | Man |
| M | Moses | Hebreiskt | Bibliskt; vanligast i Norrland och bland judar. | Man |
| M | Måns | Latinskt | Svensk form av Magnus. | Man |
| M | Mårten | Latinskt | Svensk form av Martin; vanligast i Norrland och Skåne. | Man |
| M | Märet | Persiskt | Sidoform till Märta; vanligast i Jämtland och Härjedalen. | Kvinna |
| M | Märta | Persiskt | Ursprungligen dansk form av Margareta. Jfr Märet och Metta. | Kvinna |
| N | Nadja | Ryskt | Kvinna | |
| N | Naemi | Hebreiskt | Kvinna | |
| N | Naima | Hebreiskt | Kvinna | |
| N | Nancy | Engelskt | Engelsk smekform till Ann och Anna. | Kvinna |
| N | Nanna | Nordiskt | Kvinna | |
| N | Nanne | Fornsvenskt | Fornsvenskt, kortform av Nannulf. | Man |
| N | Nanny | Engelskt | Engelsk smekform till Ann och Anna. | Kvinna |
| N | Napoleon | Italienskt | I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet (Georg Carl von Döbeln var först i Sverige med att uppkalla en son efter den franske kejsaren). | Man |
| N | Natalia | Latinskt | Kvinna | |
| N | Natanael | Hebreiskt | Ex: Natanael Olofsson, 1725-91, bonde i Krångede, Ragunda sn, Jämtland. | Man |
| N | Natasha | Ryskt | Kvinna | |
| N | Nathalie | Latinskt | Fransk form av Natalia. | Kvinna |
| N | Neila | Engelskt | Kvinna | |
| N | Nellie | Arabiskt | Engelsk smekform för Eleonora. | Kvinna |
| N | Nelly | Arabiskt | Engelsk smekform för Eleonora. | Kvinna |
| N | Nicole | Grekiskt | Fransk kvinnoform till Nikolaus. | Kvinna |
| N | Nicolin | Oklart | Kvinna | |
| N | Nicolina | Grekiskt | Kvinnoform till Nikolaus. | Kvinna |
| N | Nike | Grekiskt | Namnet på segergudinnan i grekisk mytologi. | Kvinna |
| N | Nikkie | Oklart | Kvinna | |
| N | Niklas | Grekiskt | Av äldre Nikolaus. | Man |
| N | Nikodemus | Grekiskt | Man | |
| N | Nikolaus | Grekiskt | Jfr Klas, Niklas och Nils. | Man |
| N | Nilla | Latinskt | Kortform av Pernilla. | Kvinna |
| N | Nils | Grekiskt | Svensk form av Nikolaus; mycket vanligt i så gott som hela Sverige. | Man |
| N | Nina | Ryskt | Kvinna | |
| N | Njord | Oklart | Av omstritt ursprung. | Man |
| N | Noak | Hebreiskt | Bibliskt. Ex: hustru Maria Noaksdotter avled 1716 i Slättberg, Orsa sn (Dalarna), 56 år. Möjligen var hon av vallonskt ursprung, enligt meddelande från Torbjörn Näs. | Man |
| N | Nona | Latinskt | Kvinna | |
| N | Noomi | Arabiskt | Bibliskt namn som betyder ”ljuvlighet”, ”fröjd” och ”glädje”. | Kvinna |
| N | Nora | Arabiskt | Kortform av Eleonora. | Kvinna |
| N | Norma | Italienskt | Kvinna | |
| N | Nova | Latinskt | Kvinna | |
| O | Odert | Tyskt | Man | |
| O | Offe | Nordiskt | Kortform av namn på -olf, -ulf, förekom i Sydsverige. Ex: Nils Offesson, född 1724, bonde i Maglehem, och Offe Johansson, 1632-1712, i Oredstorp, Norra Rörum. – Hornby. | Man |
| O | Ola | Nordiskt | Skånsk och västsvensk form av Olof. | Man |
| O | Olaus | Nordiskt | Latinsk form av Olof. | Man |
| O | Ole | Nordiskt | Dansk-norsk form för Olof; vanligast i Bohuslän. | Man |
| O | Oleana | Nordiskt | Feminin form av västsvenska Ole (= Olof). Jfr Olena. | Kvinna |
| O | Olena | Nordiskt | Yngre form av Oleana. | Kvinna |
| O | Olga | Ryskt | Ombildning av nordiska Helga. | Kvinna |
| O | Oliver | Franskt | Man | |
| O | Olivia | Latinskt | Belagt i Sverige från 1730-talet. Jfr Liva. | Kvinna |
| O | Olof | Nordiskt | Mycket vanligt i hela Sverige. Jfr Ola, Olaus och Ole. | Man |
| O | Olu | Nordiskt | Variant av Olöf. | Kvinna |
| O | Olöf | Nordiskt | Kvinnlig motsvarighet till mansnamnet Olof; vanligast i Sydsverige. | Kvinna |
| O | Ored | Fornsvenskt | Ett skånskt mansnamn som motsvarar fornsvenskans Ofradh som betyder alltför bråd eller häftig. | Man |
| O | Orm | Fornsvenskt | Man | |
| O | Ormar | Nordiskt | Förekom i Skåne. Ex: Ormar Svensson, 1587-1668, i Boarp, Osby. – Modéer. | Man |
| O | Oskar | Engelskt | Sannolikt av keltiskt ursprung. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Man |
| O | Oskara | Engelskt | Feminin form av Oskar. | Kvinna |
| O | Ossian | Keltiskt | I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Man |
| O | Otte | Nordiskt | Kortform av bland annat Ottar, förekom i Kopparbergslagen och Jämtland ännu på 1600-talet. | Man |
| O | Ottilia | Tyskt | Variant av Ottiliana. I bruk sedan 1720-talet. | Kvinna |
| O | Ottiliana | Tyskt | Latinsk form av forntyska Odila. I bruk i Sverige sedan 1660-talet. Jfr Ottilia och Tilla. | Kvinna |
| O | Otto | Tyskt | Man | |
| O | Ove | Danskt | Motsvarar svenska Åke; förekom i Skåne. | Man |
| P | Palle | Nordiskt | Yngre form av Palne. Hornby sid. 120. | Man |
| P | Palne | Nordiskt | Av äldre Palni(r), förekom i Skåne. Ex: Palne Nilsson, nämnd 1742, i Kärra, Strövelstorp sn, Skåne. – Hornby sid. 120. | Man |
| P | Pascalis | Latinskt | Se Påske | Man |
| P | Patricia | Engelskt | Feminin form av Patrik. I Sverige sedan 1830-talet. | Kvinna |
| P | Patrik | Engelskt | Man | |
| P | Paul | Latinskt | Tysk och fransk form av latinets Paulus, gängse i Sverige sedan 1600-talet. Jfr Pål och Påvel. | Man |
| P | Paulina | Latinskt | Feminin form av latinets Paulinus (Paulus, Paul). I bruk sedan 1640-talet. | Kvinna |
| P | Peder | Grekiskt | Fornsvensk (och dansk) form av Petrus. | Man |
| P | Per | Grekiskt | Svensk form av Petrus; mycket vanligt i hela Sverige. | Man |
| P | Pernilla | Latinskt | Yngre form av Petronella; vanligast i Skåne. Jfr Nilla. | Kvinna |
| P | Peter | Grekiskt | Nysvenska former av Petrus; varianterna Petter och Peter är dialektala skillnader. | Man |
| P | Petronella | Latinskt | Kvinna | |
| P | Petrus | Grekiskt | Jfr Peder, Per och Pet(t)er. | Man |
| P | Petter | Grekiskt | Nysvenska former av Petrus; varianterna Petter och Peter är dialektala skillnader. | Man |
| P | Plantina | Tyskt | Se Blandina | Kvinna |
| P | Polykarpus | Grekiskt | Latinsk form av ett grekiskt namn. Hornby sid. 121. | Man |
| P | Pontus | Latinskt | Latinskt (eller möjligen grekiskt), använt i Sverige sedan början av 1600-talet. Hornby sid. 121. | Man |
| P | Prebjörn | Vendiskt | Motsvarar danska Preben, förekom i Skåne. Ex: Prebjörn Augustinsson, f. 1701, son till Augustin Prebjörnsson i Ängelholm. – Hornby sid. 121. | Man |
| P | Prisca | Latinskt | Feminin form av latinets Priscus. Ex: Hustru »Prijssa» i Geta sn, Åland, nämnd vid tinget i Finström 1607 (var då sannolikt död). I almanackan 18 januari före 1901. | Kvinna |
| P | Pål | Latinskt | Svensk form av Paul(us). | Man |
| P | Påske | Latinskt | Nordisk form av latinets Pascalis; vanligast i Bohuslän. Hornby sid. 121. | Man |
| P | Påvel | Latinskt | Svensk form av Paul(us). | Man |
| P | Pähr | Grekiskt | Se Per | Man |
| P | Pär | Grekiskt | Se Per | Man |
| R | Rafael | Hebreiskt | Man | |
| R | Ragnborg | Fornsvenskt | Jfr Ramborg. | Kvinna |
| R | Ragnfrid | Fornsvenskt | Jfr Ramfrid. | Kvinna |
| R | Ragnhild | Nordiskt | Jfr Rangela. | Kvinna |
| R | Ragvald | Nordiskt | Av äldre Ragnvald. Jfr Ral och Raval. | Man |
| R | Rakel | Hebreiskt | Kvinna | |
| R | Ral | Nordiskt | Kortform av Ragvald; förekom på Vikbolandet. | Man |
| R | Ramborg | Fornsvenskt | Yngre form av Ragnborg. | Kvinna |
| R | Ramfrid | Fornsvenskt | Yngre form av Ragnfrid. | Kvinna |
| R | Ramund | Fornsvenskt | Vanligast i Östsverige. | Man |
| R | Rangela | Fornsvenskt | Yngre form av Ragnhild; vanligast i Västsverige; varianter: Ragnil, Ragnila, Rangel, etc. | Kvinna |
| R | Rasmus | Grekiskt | Vanligast på Gotland och i Bohuslän. | Man |
| R | Raval | Nordiskt | Kortform av Ragvald. | Man |
| R | Rear | Norskt | Västsvensk variant av norska Reidar; variant: Reer. | Man |
| R | Rebecka | Hebreiskt | Kvinna | |
| R | Regina | Latinskt | Kvinna | |
| R | Reimund | Tyskt | Man | |
| R | Reineke | Tyskt | Smekform för Reinhard. | Man |
| R | Reinhard | Tyskt | Jfr Reineke. | Man |
| R | Reinhold | Tyskt | Variant: Renholt. | Man |
| R | Renata | Latinskt | Kvinna | |
| R | Rigmor | Tyskt | Förekom i Uppland. | Kvinna |
| R | Rikard | Tyskt | Vanligast i Jämtland, stundom stavat Rekard, Rekål. | Man |
| R | Rikissa | Tyskt | Diminutiv till namn på Rik- (som tyska Rikhild), förekom i Skåne. Ex: Rikissa Truedsdotter, nämnd 1689 i Skoglösa, Önnestad sn. | Kvinna |
| R | Risa | Tyskt | Förekom i Skåne. | Kvinna |
| R | Roar | Fornsvenskt | Namn som levde kvar i Dalarna på 1500-talet. | Man |
| R | Robert | Tyskt | Man | |
| R | Roel | Norskt | Av Roald, i bruk i Härjedalen på 1700- och 1800-talet. Ex: Roel Persson, född 1810 i Vemdalen sn, skattebonde i Buskan (SvA 203:2). | Man |
| R | Roger | Engelskt | I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. | Man |
| R | Rol | Nordiskt | Kortform av Rolf eller Rolof. | Man |
| R | Roland | Tyskt | Man | |
| R | Rolf | Nordiskt | Av äldre Rodulf och Rodlef eller lågtyskt (av Rudolf). | Man |
| R | Rolof | Tyskt | Lågtysk form av Rudolf. | Man |
| R | Ronnug | Nordiskt | Av äldre Ragnveig. Ex: Ronnug Larsdotter (1694-1731) i Skee sn (Bohuslän). – Personnamn från medeltid och 1500-tal (1957) sid. 118-24. | Kvinna |
| R | Rosa | Latinskt | Substantivet rosa ”ros”. Även kortform för namn som Rosalia, Rosaura, Rosalinda, Rosamunda, i bruk i Sverige sedan 1700-talet. | Kvinna |
| R | Rosina | Latinskt | Avlett av rosa ”ros”. Även kortform för Eufrosyna (Eufrosina). | Kvinna |
| R | Rosita | Latinskt | Spansk diminutiv till Rosa och Rosina. | Kvinna |
| R | Ruben | Hebreiskt | I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. | Man |
| R | Rudolf | Tyskt | Av äldre Hrodulf. Jfr Rolf och Rolof. | Man |
| R | Runa | Fornsvenskt | Kvinna | |
| R | Rut | Hebreiskt | Kvinna | |
| R | Rutger | Tyskt | Man | |
| R | Rådgärd | Fornsvenskt | Vanligast i mellersta Norrland (ofta stavat Rågierdh, Rågiähl, etc). | Kvinna |
| S | Sabina | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1630-talet. | Kvinna |
| S | Sakarias | Hebreiskt | Man | |
| S | Sakris | Hebreiskt | Sidoform till Sakarias. | Man |
| S | Sally | Hebreiskt | Engelsk smekform för Sara. I Sverige sedan 1780-talet. | Kvinna |
| S | Salmund | Hebreiskt | Nordisk form av Salomon. | Man |
| S | Salomon | Hebreiskt | Grekiskt form av ett hebreiskt namn. | Man |
| S | Samson | Hebreiskt | Förekom i Jämtland och Blekinge. | Man |
| S | Samuel | Hebreiskt | Man | |
| S | Sander | Grekiskt | Kortform till Alexander. | Man |
| S | Sanna | Hebreiskt | Kortform för Susanna, använd sedan slutet av 1700-talet. | Kvinna |
| S | Sante | Grekiskt | Fornsvenskt kortnamn till Alesant (= Alexander) eller Finzant (= Vincent). | Man |
| S | Sara | Hebreiskt | Vanligast i Norrland. | Kvinna |
| S | Sasser | Nordiskt | Smekform för Assar, använd i Skåne. | Man |
| S | Sebastian | Grekiskt | Man | |
| S | Sebbe | Fornsvenskt | Kortform av Sebjörn. Ex: Sebbe Larsson i Boda, nämnd vid Mora ting 1548 (Dalarnas domb I:AI:1). | Man |
| S | Sebjörn | Fornsvenskt | Möjligen av äldre Sigbjörn. Ex: Sebjörn Nilsson i Nusnäs, nämnd vid Mora ting 1548 (Dalarnas domb I:AI:1). Jfr Sebbe. – Otterbjörk sid. 122. | Man |
| S | Seborg | Nordiskt | Kanske en sidoform till Sigborg. Vanligast i Jämtland. | Kvinna |
| S | Sefast | Nordiskt | Möjligen av äldre Sigfast, förekom i Dalarna och Jämtland. | Man |
| S | Seger | Nordiskt | norrländsk form av Sigurd. | Man |
| S | Segol | Nordiskt | Västsvensk form av Sigurd. | Man |
| S | Selina | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1810. | Kvinna |
| S | Selius | Oklart | Oklart ursprung (latinskt?). Ex: Anian Selius Jubel, född 12 nov 1817 i Lidköping, Västergötland. Jfr Celius. | Man |
| S | Selma | Keltiskt | I Sverige sedan slutet av 1700-talet. | Kvinna |
| S | Semming | Oklart | Förekom i Härjedalen. | Man |
| S | Serafia | Latinskt | Vanligt i Finland. Ex: Serafia Mattsdotter, född 1801 i Vårdö sn, Åland, gästgivardotter. I almanackan 3 september före 1901. – Hornby sid. 151. | Kvinna |
| S | Serafina | Latinskt | Sannolikt av Serafia, kanske inspirerat av namn på -fina (som Josefina), vanligt i Finland. Ex: Anna Serafina Nordström, född 1822 i Sottunga sn, Åland, lotsdotter. | Kvinna |
| S | Serva | Franskt | Troligen av Gervais, inkom till Sverige med valloner. Namnet förekom i Lungsund och Kroppa i Värmland i början av 1700-talet. Ex: Serva Eriksson, mantalsskriven 1691 i Lillefors, Kroppa sn, vallonättling och hammarsmed. | Man |
| S | Sestrid | Nordiskt | Sidoform till Estrid; vanligast i Sydsverige. | Kvinna |
| S | Set | Hebreiskt | Man | |
| S | Sevast | Nordiskt | Se Sefast | Man |
| S | Seved | Nordiskt | Nysvensk form av Sigvid. | Man |
| S | Severin | Latinskt | Man | |
| S | Sibbe | Nordiskt | Fornsvensk smekform av Sigbjörn. | Man |
| S | Sibbjörn | Nordiskt | Se Sigbjörn | Man |
| S | Sibylla | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1500-talet. | Kvinna |
| S | Siffer | Tyskt | Äldre, dialektal sidoform till Sigfrid. | Man |
| S | Sigbjörn | Nordiskt | Förekommer ofta i formen Sibbjörn. Jfr Sebbe, Sebjörn och Sibbe. | Man |
| S | Sigfast | Nordiskt | Se Sefast | Man |
| S | Sigfrid | Tyskt | Jfr Siffer. | Man |
| S | Sigge | Nordiskt | Smekform för namn på Sig-. | Man |
| S | Sigleif | Nordiskt | Förekom på Gotland. | Man |
| S | Sigmund | Nordiskt | Man | |
| S | Signe | Nordiskt | I bruk sedan 1820-talet. Jfr Sina. | Kvinna |
| S | Signild | Nordiskt | I bruk som svenskt förnamn i Finland sedan 1400-talet, i Sverige belagt 1838. | Kvinna |
| S | Sigrid | Nordiskt | Kvinna | |
| S | Sigurd | Nordiskt | Jfr Seger och Segol. | Man |
| S | Sigvard | Nordiskt | Germanskt. Jfr Sivert. | Man |
| S | Sigvid | Nordiskt | Se Seved | Man |
| S | Simon | Hebreiskt | Grekisk form av hebreiska Simeon. | Man |
| S | Sina | Nordiskt | En form av Signe, förekom i Skåne; variant: Sine. | Kvinna |
| S | Sissa | Latinskt | Smekform för Cecilia. Vanligast i Sydsverige. | Kvinna |
| S | Sissela | Latinskt | Försvenskad form av Cecilia. | Kvinna |
| S | Sivert | Nordiskt | Sidoform till Sigvard; vanligast i Bohuslän och Dalsland i många varianter: Sivar, Sivard, Siver. | Man |
| S | Sixten | Fornsvenskt | Av äldre Sigsten. | Man |
| S | Sjul | Nordiskt | Av äldre Sjurd, en form av Sigurd, främst brukad i Norrland. | Man |
| S | Sjunne | Fornsvenskt | Vanligast i Skåne. | Man |
| S | Skarel | Oklart | Förekommer (enbart?) bland samer. Ex. Skarel, född 1704 i Kall sn, Jämtland, son till lappen Olof Torkilsson och Marin Jonsdotter. – Acta Genealogica I (1996), sid. 38. | Man |
| S | Skolastika | Latinskt | Ex: Daniel i Gumhem, Horn sn, Östergötland, var gift med hustru Skolastika (Scholastica), enligt mantalslängderna 1662 och 1668. Hon hade prästerligt påbrå, hennes mor Marina Bengtsdotter var dotter till kyrkoherde Benedictus Nicolai Cornucindius i Odensvi, enligt meddelande från Bo Lindwall. – I almanackan 10 februari i äldre tid. | Kvinna |
| S | Skåning | Oklart | Förekom i Skåne. Ex: Skåning Olofsson, 1680-1740, i Väsmanstorp, Riseberga. | Man |
| S | Sofia | Grekiskt | Kvinna | |
| S | Somman | Oklart | Nordiskt? Förekom i Konga härad i Småland till mitten av 1800-talet. | Man |
| S | Sone | Fornsvenskt | Sidoform till Sune; vanligast i Skåne och Blekinge i olika varianter som Såne, Sånne, Söne. | Man |
| S | Spjälbo | Fornsvenskt | Variant av fornsvenska Spjälbode, förekom i Västerbergslagen på 1600-talet. Ex: Spjälbo Persson, död 1629, i Persbo, Grangärde sn, Dalarna. Jfr Spjälle. | Man |
| S | Spjälle | Fornsvenskt | Smekform för fornsvenska Spjälbode; typiskt för Norrland. Jfr Spjälbo. | Man |
| S | Staffan | Latinskt | Nordisk variant av latinets Stephanus. | Man |
| S | Stefan | Grekiskt | Latinskt namn av grekiskt ursprung. | Man |
| S | Stellan | Oklart | Man | |
| S | Sten | Nordiskt | Vanligast i Norrland. Ex: Sten Persson, död 1788, bonde och smed i Hede sn, Härjedalen (SvA 202:14). | Man |
| S | Stenbjörn | Fornsvenskt | Förekom i Dalarna på 1500-talet. | Man |
| S | Stenkil | Nordiskt | Förekom i Skåne. | Man |
| S | Stina | Latinskt | Kortform av Kristina (men även Justina med flera). I bruk sedan mitten av 1600-talet. | Kvinna |
| S | Storbjörn | Fornsvenskt | Se Styrbjörn | Man |
| S | Stricker | Nordiskt | Förekom i Skåne. Ex: Stricker Svensson, 1673-1741, i Eket, Norra Rörum. | Man |
| S | Strånge | Nordiskt | Möjligen danskt, av äldre Strange; förekom i Uppland och Blekinge samt i Dalarna (där i formen Strångel). Se Släkt och hävd 1969 sid. 247-48. | Man |
| S | Sture | Nordiskt | Använt som förnamn sedan mitten av 1700-talet. | Man |
| S | Styrbjörn | Fornsvenskt | Ibland skrivet Storbjörn, Störbjörn. | Man |
| S | Störje | Fornsvenskt | Yngre form av fornsvenska Styrger; förekom i Småland. | Man |
| S | Sundvis | Nordiskt | Sannolikt nordiskt (norskt?), förekom i Jämtland. I bruk ännu på 1920-talet, enligt Sveriges dödbok. | Man |
| S | Sune | Fornsvenskt | Vanligast i östra och södra Götaland. | Man |
| S | Sunniva | Engelskt | Latinisering av ett fornengelskt namn. Förekom i Härjedalen i former som Syneff, Sunni/Sunne och Sönne, enligt meddelande från Karl Göran Eriksson. | Kvinna |
| S | Susanna | Hebreiskt | Grekisk form av ett hebreiskt namn. | Kvinna |
| S | Svante | Vendiskt | Svensk kortform av vendiska Svantepolk. | Man |
| S | Svea | Svenskt | I bruk sedan 1810-talet. | Kvinna |
| S | Sven | Nordiskt | Mycket vanligt namn, särskilt i Syd- och Västsverige. | Man |
| S | Svenborg | Svenskt | Vanligast i Småland och Skåne. | Kvinna |
| S | Svenning | Nordiskt | Förr vanligt i Västsverige. Ex: Svenning Jonsson (1713-73), gästgivare i Öreryd, Småland (SvA 247:36). | Man |
| S | Sverker | Fornsvenskt | Man | |
| S | Sverkil | Fornsvenskt | Variant av Sverker, vanligast i Hälsingland. | Man |
| S | Sylvester | Latinskt | Man | |
| S | Såne | Fornsvenskt | Se Sone | Man |
| S | Söffring | Latinskt | Dansk form av Severin, av latinets Severinus. Jfr Sören. | Man |
| S | Söne | Fornsvenskt | Se Sone | Man |
| S | Sönne | Engelskt | Se Sunniva | Kvinna |
| S | Sören | Latinskt | Yngre form av Söffring; vanligast i Syd- och Västsverige | Man |
| T | Taga | Danskt | Feminin form av Tage. Belagt i Sverige första gången 1808. | Kvinna |
| T | Tage | Danskt | Vanligast i Skåne. | Man |
| T | Tekla | Grekiskt | I bruk i Sverige sedan 1760-talet. | Kvinna |
| T | Teodor | Grekiskt | Man | |
| T | Teodora | Grekiskt | Feminin form av Teodor. | Kvinna |
| T | Teofil | Grekiskt | Man | |
| T | Teresia | Oklart | Latinsk form av spanska Teresa, möjligen av iberiskt ursprung. | Kvinna |
| T | Teus | Hebreiskt | Kortform för Matteus. | Man |
| T | Tideman | Tyskt | Smekform av Didrik. Namnet har funnits i Norden sedan medeltiden och inkom sannolikt först till städerna med tyska handelsmän, varpå det i en del bygder spred sig till allmogen, dock utan att någonstans bli särskilt vanligt; det har i formen Timan levt kvar till våra dagar i Vinslöv i Skåne. | Man |
| T | Tidik | Tyskt | Se Didrik | Man |
| T | Tidrik | Tyskt | Se Didrik | Man |
| T | Tilla | Tyskt | Sannolikt kortform av Ottilia eller Ottiliana; förekom i Dalarna. | Kvinna |
| T | Timan | Tyskt | Se Tideman | Man |
| T | Timoteus | Grekiskt | Ex: Timoteus, född 1820 i Borgnäs, Nyland, son till en skomakare (HisKi). I almanackan 9 maj före 1901. | Man |
| T | Tjersten | Latinskt | Sannolikt en form av Kristian; förekom i Skåne. | Man |
| T | Tobias | Hebreiskt | Grekisk form av ett hebreiskt namn. | Man |
| T | Tol | Nordiskt | Dialektal form av Tord. | Man |
| T | Tolf | Fornsvenskt | Av äldre Torulf. | Man |
| T | Tolla | Fornsvenskt | Kortform av fornsvenska Torlof. Vanligast i Sydsverige. | Kvinna |
| T | Tolle | Fornsvenskt | Smekform för Torlef; vanligast i Bohuslän. | Man |
| T | Tomas | Grekiskt | Man | |
| T | Tona | Nordiskt | Förekom i Bohuslän. | Kvinna |
| T | Tora | Nordiskt | Kortform av kvinnonamn på Tor-. | Kvinna |
| T | Torbjörn | Nordiskt | Vanligast i Västsverige. | Man |
| T | Torborg | Nordiskt | Kvinna | |
| T | Tord | Nordiskt | Av ett äldre Thorfridh. | Man |
| T | Tore | Nordiskt | Av ett äldre Thorir. | Man |
| T | Torfrid | Nordiskt | Se Tord | Man |
| T | Torger | Nordiskt | Förekom i Bohuslän. Jfr Törje. | Man |
| T | Torkel | Nordiskt | Av äldre Torkettil. | Man |
| T | Torla | Oklart | Nordiskt? förekom i Skåne. Ex: Torla Oredsson, nämnd 1651, i Gräsljunga, Visseltofta. | Man |
| T | Tormar | Nordiskt | Förekom i Skåne. Ex: Tormar Tulesson, levde i början av 1700-talet i Filborna, Helsingborg, och hans son Tulson Tormarsson. | Man |
| T | Torsten | Nordiskt | Man | |
| T | Torvald | Nordiskt | Man | |
| T | Torvid | Nordiskt | Se Tove | Man |
| T | Toste | Nordiskt | Smekform för Torsten. | Man |
| T | Tova | Nordiskt | Kortform av kvinnonamn som Torfrid, Torvi, Torvar. | Kvinna |
| T | Tove | Nordiskt | Smeknamn för namn som Torvald och Torvid. | Man |
| T | Trina | Grekiskt | Kortform av Katarina. | Kvinna |
| T | Troed | Fornsvenskt | Sidoform till Trued. | Man |
| T | Tron | Nordiskt | Sentida variant av Trond, förekom i Härjedalen och Bohuslän. | Man |
| T | Trotte | Nordiskt | Vanligast i Värend. | Man |
| T | Trued | Fornsvenskt | Skånsk form av fornsvenska Torgot. Jfr Troed. | Man |
| T | Truen | Danskt | Kvinna | |
| T | Truls | Fornsvenskt | Skånsk kortform av fornsvenska Torgils. | Man |
| T | ti | Nordiskt | Se Tuve | Man |
| T | Tule | Fornsvenskt | Kortform av namn på Tor- med en efterled som börjar på l (t.ex. Torleif, Torlak och Torleg), förekom i Skåne. Ex: Tule Nilsson, 1641-97, i Riseberga); variant: Tulle; jfr Tolle. – Modéer. | Man |
| T | Tullia | Romerskt | Feminin form av ett romerskt släktnamn, även använt som latinsk form av Tolla. | Kvinna |
| T | Tulson | Oklart | Förekom i södra Småland och norra Skåne (Göinge). | Man |
| T | Ture | Nordiskt | Sidoform till Tore. | Man |
| T | Tuve | Nordiskt | Sydsvensk form av Tove; namnet förekommer på 1600-talet ofta i in danska form Tue. | Man |
| T | Tyke | Danskt | Man | |
| T | Tyko | Danskt | latinisering av Tyke. | Man |
| T | Tyra | Nordiskt | Latinisering av Tyre. | Kvinna |
| T | Tyre | Nordiskt | Ursprungligen Tyrvi; vanligast i Skåne. | Kvinna |
| T | Tyres | Fornsvenskt | Dialektal form av fornsvenska Tyrgils (variant av Torgils). | Man |
| T | Tönnes | Tyskt | Kortform av latinets Antonius; en äldre form är Tönius. | Man |
| T | Tören | Nordiskt | Variant av Tyre; förekom i Värend och Göinge. | Kvinna |
| T | Töres | Fornsvenskt | Dialektal form av fornsvenska Tyrgils. | Man |
| T | Törje | Nordiskt | Dialektal form av Torger. | Man |
| T | Törne | Nordiskt | Av fornsvenska Thyrnir, förekom i Västergötland och Småland. Ex: frälsefogden Törne Andersson i Södersjö, Lofta sn, Småland, död på 1690-talet. (J.A. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, 4:e delen, sid. 183) | Man |
| U | Ubbe | Fornsvenskt | Smekform för Ulf, förekom i Sydsverige. Ex: Ubbe Nilsson, levde på 1690-talet i Frösboholma, Vittsjö sn, Skåne. | Man |
| U | Udde | Fornsvenskt | Ex: Udde Bengtsson (Örnflycht) död 1602/05 (SvA 217:650). | Man |
| U | Ulf | Fornsvenskt | Man | |
| U | Ulla | Tyskt | Smekform av Ulrika. | Kvinna |
| U | Ulrik | Tyskt | Man | |
| U | Ulrika | Tyskt | Feminin form av Ulrik. | Kvinna |
| U | Una | Nordiskt | Men också feminin form av Uno. | Kvinna |
| U | Une | Fornsvenskt | Vanligast i Norrland. Modéer sid. 69. | Man |
| U | Unge | Fornsvenskt | Förekom i Skåne, sannolikt samma ursprung som Gammal. Ex: Unge Tuvesson, 1631-99, i Brandsberga, Riseberga. | Man |
| U | Uno | Fornsvenskt | Latinisering av Une. | Man |
| U | Urban | Latinskt | Man | |
| U | Ursilla | Latinskt | Variant av Ursula; i Jämtland ibland skrivet Årsil. | Kvinna |
| U | Ursula | Latinskt | Variant: Ursilla. | Kvinna |
| V | Valborg | Tyskt | Kvinna | |
| V | Valdemar | Ryskt | Man | |
| V | Valentin | Latinskt | Man | |
| V | Valfrid | Tyskt | Man | |
| V | Valter | Tyskt | Man | |
| V | Vanik | Oklart | Möjligen en form av Vernik, förekom i Norrland, främst bland samer. Ex: Vanik Arvidsson (1736-1809) i Häggsjön, Åsele sn, Lappland. | Man |
| V | Vaste | Fornsvenskt | Kortform av fornsvenska namn på -vast (äldre -fast); förr vanligt i Östergötland. | Man |
| V | Velam | Tyskt | Se Vilhelm | Man |
| V | Vendela | Tyskt | Kortform av tyska namn på Wendel-. | Kvinna |
| V | Ventsel | Slaviskt | Slavisk kortform av Wenceslaw. | Man |
| V | Verner | Tyskt | Man | |
| V | Vernik | Tyskt | Diminutivform av Verner; förekom i Gästrikland och Dalarna. Jfr Vanik. | Man |
| V | Veronika | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1640-talet. Jfr Fronika. | Kvinna |
| V | Veste | Nordiskt | Av äldre Veseti, Visäte, länge i bruk i Skåne. Ex: Veste Olofsson, 1668-1736, i Farstorp, Riseberga sn, Skåne. | Man |
| V | Viar | Nordiskt | Säkerligen av äldre Vidar, förekom i Skåne. | Man |
| V | Vibeke | Danskt | Ursprungligen lågtyskt. Sidoform Viveka. I bruk i Sverige sedan 1640-talet. | Kvinna |
| V | Vibjörn | Fornsvenskt | Förekom i Östergötland. | Man |
| V | Vidik | Tyskt | Förekom bland bergsmanssläkter i Västerbergslagen under 1500- till 1800-talet och i prästsläkter i Västerås stift (t.ex. Harkman); varianten Vidrik förekom också i Sverige (används ännu Sønderjylland i Danmark). Ex. i Svenska ättartal, 1894, s 222ff, SvA 243:894). – Hornby sid. 130. | Man |
| V | Vifast | Fornsvenskt | Förekom i Hälsingland ännu på 1600-talet. Ex: Bonden Vifast Persson, Höjen nr 3, Rengsjö sn, levde under 1600-talets andra hälft. | Man |
| V | Viktor | Latinskt | Man | |
| V | Viktoria | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1660-talet. | Kvinna |
| V | Vilhelm | Tyskt | Vanliga former i äldre tid varVillam och Velam. | Man |
| V | Vilhelmina | Latinskt | I bruk i Sverige sedan 1670-talet. | Kvinna |
| V | Vilken | Tyskt | Förekom i Norrland och Dalarna. | Man |
| V | Villam | Tyskt | Se Vilhelm | Man |
| V | Vimund | Fornsvenskt | Fanns ännu på 1700-talet i Östergötland; en syd- och västsvensk sidoform var Vämund. Ex: Vimund Birgersson (1732-1803) i Misterfall, Kisa sn, Östergötland (SvA 233:56). | Man |
| V | Vincent | Latinskt | Förekom i Norrland och bland vallonska släkter. | Man |
| V | Vinnan | Latinskt | Sannolikt samma namn som danska Vigand av latinska Venantius; förekom i Blekinge (Medelstads härad). Ex: Vinnan Persson, 1686-1758, i Sörby, Ronneby sn, Blekinge. – Hornby sid. 130. | Man |
| V | Virginia | Latinskt | Kvinna | |
| V | Vitus | Latinskt | Helgonnamn. Förekom i Nättraby och Listerby i Blekinge på 1600- och 1700-talen, enligt meddelande från Annika Otfors. Ex: Vitus Andersson, Trossöbonden som trotsade Karl XI. Vidare arvnamn inom i präst- och upptäcktsresandesläkten Bering. I almanackan 15 juni före 1901. – Hornby sid. 131 | Man |
| V | Vivast | Fornsvenskt | Se Vifast | Man |
| V | Viveka | Danskt | Sidoform till Vibeke. I bruk i Sverige sedan 1790-talet. | Kvinna |
| V | Vollemar | Ryskt | Variant av Valdemar; förekom i Göinge i Skåne. | Man |
| V | Vollrat | Tyskt | Man | |
| V | Volmar | Tyskt | Lågtysk form av Valdemar. | Man |
| V | Volter | Tyskt | Lågtysk form av Valter. | Man |
| Y | Ygge | Fornsvenskt | Yngre form av Ödger; förekom i Småland och Södermanland; variant: Ygger. | Man |
| Y | Yngve | Nordiskt | Man | |
| Å | Åbjörn | Nordiskt | Vanligast i Småland. | Man |
| Å | Åke | Nordiskt | Vanligast i södra och sydöstra Sverige. | Man |
| Å | Åleta | Tyskt | Se Aletta. | Kvinna |
| Å | Åne | Nordiskt | Se Anund | Man |
| Å | Åner | Nordiskt | Se Anund | Man |
| Å | Årad | Oklart | Förekom i Skåne (ej att förväxla med Ored). Ex: Årad Bengtsson, 1675-1719, i Nedre Glumslöv. | Man |
| Å | Årsil | Latinskt | Se Ursilla. | Kvinna |
| Å | Åsa | Nordiskt | Vanligast i Västsverige. | Kvinna |
| Å | Åsle | Nordiskt | Smekform för nordiska Aslak och Aslev; förekom i Småland. | Man |
| Å | Åsmund | Nordiskt | Nysvensk form av Asmund. | Man |
| Å | Åstrad | Nordiskt | Vanligast i Skåne. | Man |
| Å | Åsvid | Nordiskt | Av nordiska Asvid. Förekom i Norrland på 1500-talet. Modéer sid. 69. | Man |
| Ä | Ärnbjörn | Nordiskt | se Ebbe och Embjörn | Man |
| Ä | Ärngunna | Fornsvenskt | Förekom i Småland. | Kvinna |
| Ö | Öborg | Nordiskt | Se Edborg. | Kvinna |
| Ö | Ödborg | Nordiskt | Se Edborg. | Kvinna |
| Ö | Ödger | Fornsvenskt | Jfr Ygge och Ögge. | Man |
| Ö | Ödgun | Fornsvenskt | Förekom i Värend. | Kvinna |
| Ö | Ödgärd | Fornsvenskt | Vanligast i mellersta Norrland. Modéer sid. 69. | Kvinna |
| Ö | Ögge | Fornsvenskt | Yngre form av Ödger; förekom i Småland (Möre). | Man |
| Ö | Öjar | Nordiskt | Förekom i östra Götaland. | Man |
| Ö | Öjvind | Fornsvenskt | Se Önne och Öven | Man |
| Ö | Öllegård | Danskt | Kvinna | |
| Ö | Önne | Fornsvenskt | Yngre form av fornsvenska Önd(er), ursprungligen Ö(j)vind; förekommer i många stavningar: Öne, Önde och Önnert. | Man |
| Ö | Örjan | Fornsvenskt | Form av lågtyska Jurian, Jurien, en sidoform till Georg. Jfr Göran. | Man |
| Ö | Östen | Nordiskt | Vanligast i Norrland. | Man |
| Ö | Öven | Fornsvenskt | Dialektal form av fornsvenska Ö(j)vind, förekom på 1600-talet och 1700-talet i Värmland (Järnskog och Karlanda), emellanåt stavat Even (jfr norskans Ejvind). – Modéer. | Man |
| Ö | Övid | Nordiskt | Vanligast i Östergötland. Ex: Övid Jönsson (1645-1716) i Skog, Vist sn, Östergötland. | Man |