Alla Svenska namn

Alla Svenska namn

Denna list är förstås inte representativ för vad svenskarna heter i dag. Men det är en överblick över vad folk hette förr i tiden. Många av våra äldre namn lever också kvar i dag, medan andra försvunnit. Källan till denna lista är Släktforskarnas årsbok.

Bokstav

Namn

Ursprung

Övrigt

Kön

A Abel Hebreiskt Man
A Abela Tyskt Förekom i Sydsverige (Bräkne-Hoby på 1600-talet). SMP. Kvinna
A Abluna Grekiskt Yngre form av Apollonia, förekom från 1500- till 1700-talet i stora delar av Sverige och stavades på många sätt: Abeluna, Abbelun(a), Abbelona, Ablun, etc. Kvinna
A Abraham Hebreiskt Man
A Absalon Nordiskt Se Axel Man
A Ada Hebreiskt Belagt i Sverige sedan 1760-talet. Kvinna
A Adalheid Tyskt Se Adelaide och Aleta Kvinna
A Adam Hebreiskt Man
A Adela Tyskt Ursprungligen forntyskt. Belagt i Sverige sedan 1710-talet. Kvinna
A Adelaide Tyskt Fransk form av tyska Adalheid. Kvinna
A Adelgund Tyskt Belagt i Sverige sedan 1680-talet. Kvinna
A Adelheid Tyskt Belagt i Sverige sedan 1670-talet. Kvinna
A Adelhild Tyskt Belagt i Sverige sedan 1830-talet. Kvinna
A Adelina Tyskt Av Adelheid. Belagt i Sverige sedan 1810-talet. Kvinna
A Adina Hebreiskt Belagt i Sverige sedan 1760-talet. Kvinna
A Adla Tyskt Sidoform till Adela. Belagt i Sverige sedan 1820-talet. Kvinna
A Adolf Tyskt Man
A Adolfina Tyskt Bildning av Adolf. Kvinna
A Adrian Latinskt Av latinets Adrianus. Man
A Adriana Latinskt Feminin form av Adrian. Kvinna
A Agata Grekiskt Jfr Agda. Kvinna
A Agda Grekiskt Svensk form av Agata; skånsk variant: Ajda. Kvinna
A Agnes Grekiskt Jfr Agneta. Kvinna
A Agneta Grekiskt Latinsk ombildning av Agnes. Kvinna
A Ahl Nordiskt Se Alf Man
A Ajda Grekiskt Se Agda Kvinna
A Alba Latinskt Belagt i Sverige sedan 1790-talet. Kvinna
A Albert Tyskt Jfr Albrekt. Man
A Alberta Tyskt Feminin form av Albert. Belagt i Sverige sedan 1780-talet. Kvinna
A Albertina Tyskt Feminin form av Albert. Belagt i Sverige sedan 1690-talet. Kvinna
A Albin Latinskt Av latinets Albinus. Man
A Albrekt Tyskt Sidoform till Albert. Man
A Aletta Tyskt Av Adalheid, förekom i Jämtland ännu på 1700-talet; variant: Åleta. SMP. Kvinna
A Alexander Grekiskt Jfr Sander. Man
A Alexandra Grekiskt Feminin form av Alexander. Belagt i Sverige sedan 1760-talet. Kvinna
A Alexius Grekiskt Latinsk form av ett grekiskt namn. Man
A Alf Nordiskt Vanligast i Bohuslän och Dalsland, ibland i formen Ahl. Man
A Alfa Grekiskt Bokstaven a i grekiska alfabetet. Belagt i Sverige sedan 1820-talet. Kvinna
A Alfhild Nordiskt Belagt i Sverige sedan 1820-talet. Kvinna
A Alfhilda Nordiskt Belagt i Sverige sedan 1820-talet. Kvinna
A Alfred Engelskt Använt i Sverige sedan mitten av 1700-talet. Man
A Alfrid Fornsvenskt Förekom ännu på 1700-talet. Kvinna
A Alfrida Fornsvenskt Ersatte på 1800-talet den äldre formen Alfrid. Kvinna
A Algot Nordiskt Vanligast i Götaland. Man
A Ali Oklart Förekommer i Skåne (Vemmenhög och Ljunits). Kvinna
A Alice Engelskt Använt i Sverige sedan 1840-talet. Kvinna
A Alida Tyskt Holländsk ombildning av Adelheid. I bruk i Sverige sedan 1630-talet. Kvinna
A Alle Fornsvenskt Fornsvensk smekform för namn på Al- (t.ex. Algot) eller Alf, förekom i Skåne. Ex: Alle Gunnarsson, 1683–1736, i Laröd, Allerum; variant: Aller (som dock kan ha sitt ursprung i det tyska Allert, vilket enligt Otterbjörk förekommit i Sverige från 1631. Man
A Allert Tyskt Man
A Alma Spanskt I bruk i Sverige sedan 1720-talet. Kvinna
A Alrik Nordiskt Man
A Alvaster Fornsvenskt Fornsvenskt (möjligen av äldre Arnfast; jfr Arvast); förekom i Östergötland. Man
A Amadeus Latinskt Man
A Amalia Gotiskt I bruk i Sverige sedan 1640-talet. Kvinna
A Amanda Latinskt I bruk i Sverige sedan 1730-talet. Kvinna
A Amandus Latinskt Man
A Ambjörn Nordiskt Vanligast i Västsverige. Jfr Embjörn. Man
A Amborg Fornsvenskt Västsvensk form av fornsvenska Arnborg. Kvinna
A Ambrosius Grekiskt Romerskt av grekiskt ursprung. Man
A Amelia Gotiskt Sidoform till Amalia. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Den franska formen Amélie belagd sedan slutet av 1600-talet (Ammelij). Kvinna
A Amund Nordiskt Man
A Amy Franskt Engelsk form av franska Aimée. I bruk i Sverige sedan 1830-talet. Kvinna
A Ananias Hebreiskt Ex: Ananias, född 1822 i Kökar, Åland, bondson. – Hornby sid. 93. Man
A Anders Fornsvenskt Svensk form av Andreas; mycket vanligt i hela Sverige. Man
A Andor Nordiskt Vanligast i Västsverige. Man
A Andrea Grekiskt Feminin form av Andreas, kanske också kortform för Andrietta. I bruk i Sverige sedan slutet av 1600-talet. Kvinna
A Andreas Grekiskt Jfr Anders. Man
A Andrietta Grekiskt Fransk diminutiv till Andrea (feminin form av Andreas). I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. Kvinna
A Anfinn Nordiskt Fornnordiskt (äldre Arnfin); förekom i nyare tid i Jämtland. Man
A Angelika Latinskt I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Kvinna
A Angelina Italienskt I bruk i Sverige sedan 1810-talet. Kvinna
A Angärd Nordiskt Ex: Angärd (»Angel») Svensdotter dog 1686 i Frinnaryd sn, Småland, 85 år gammal. Slutleden -gärd förändrades dialektalt till -gäl (med tjockt l). Kvinna
A Anian Oklart Oklart ursprung, möjligen av ett latinskt namn (Anianus). Ex: Anian Selius Jubel, född 12 nov 1817 i Lidköping, Västergötland. I almanackan 17 november i äldre tid. Man
A Anifas Vallonskt Fransk vallonskt. Ex: häradshövdingen på Åland Anifas Parment, född 1698 i Njurunda, Medelpad, se Kjell Lindblom, Vallonsläkter under 1600-talet II:145. Man
A Anna Hebreiskt Mycket vanligt i hela Sverige. Jfr Anne, Annetta och Annika. Kvinna
A Anne Hebreiskt Fransk och tysk form av Anna. I bruk i Sverige sedan 1700-talet, mest i sammansättningar som Anne Charlotte. Kvinna
A Annetta Franskt Diminutiv till Anna. Kvinna
A Annika Tyskt Diminutiv till Anna. Kvinna
A Anselm Tyskt Man
A Antoinetta Franskt Franskt (Antoinette), diminutiv till Antoine (= Anton). Kvinna
A Anton Latinskt Tysk kortform för latinets Antonius. Jfr Tönnes. Man
A Antonia Latinskt Feminin form av Antonius (= Anton). I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. Kvinna
A Anund Nordiskt Dialektala former: Åne, Åner, Ånund. Man
A Apollonia Grekiskt Latinskt av grekiskt ursprung; känt i Sverige från 1300-talet, övergick på 1500-talet ofta till former som Abluna (se detta), men återupptogs på 1800-talet i sin ursprungliga form Apollonia. SMP. Kvinna
A Arent Tyskt Lågtysk form av Arnold. Man
A Arild Danskt Dansk form av Arnold, förekom i Skåne. Ex: Arild Bengtsson, född 1693, i Hult, Stenestad sn, Skåne. Man
A Arina Tyskt Förekom i Skåne (Emislöv och Vankiva) ännu på 1700-talet, ibland som Arna. SMP. Kvinna
A Arkel Nordiskt Av äldre Arnkel (ursprungeligen Arnkettil), förekom i Blekinge (Bräkne-Hoby) i slutet av 1600-talet. Man
A Armika Oklart Tyskt? Ex: Anna Armika Lilliecrona, född 1706, död 1786 i Gunnarp sn, Halland, vars mormor var Armika Leijoncrantz, död 1718 i Loftahammar sn, Småland (EÄ IV:529 och 685). Kvinna
A Arna Fornsvenskt Kortform för namn på Arn-, Arin- ’örn’. Jfr Arina. Kvinna
A Arnborg Fornsvenskt Se Amborg Kvinna
A Arne Nordiskt Förekom i västra och norra Sverige. Man
A Arnold Tyskt Jfr Arent och Arild. Man
A Aron Hebreiskt Man
A Artur Engelskt Av keltiskt ursprung. Använt i Sverige sedan början av 1800-talet. Man
A Arvast Fornsvenskt Fornsvenskt (av äldre Arnfast); förekom i Skåne. Man
A Arvid Nordiskt Man
A Asbjörn Fornsvenskt Fornsvenskt. Man
A Asger Nordiskt Fornnordiskt. Ex: Asger Olsson, död 1651/56, i Treskog, Gunnarskog i Värmland, enligt SvA 13:70 (namnet skrivs där felaktigt Asgärd Olsson). – SMP nämner belägg från 1540 från just Treskog. Man
A Asgärd Fornsvenskt Kvinna
A Asgöt Nordiskt Förekom i Dalsland. Ex: Asgöt Eriksson, nämnd 1628 i Valbo härads dombok (Edestam). Man
A Aslak Nordiskt Se Åsle. Man
A Aslev Nordiskt Se Åsle. Man
A Asmund Nordiskt Vanligast i Skåne och Västsverige. Man
A Assar Nordiskt Vanligast i Skåne men finns också på flera andra håll. Jfr Sasser. Man
A Assarina Fornsvenskt Feminin form av Assar, ganska allmänt i nordvästra Skåne 1750-1850. Kvinna
A Asta Latinskt Kortform för Astrid, Augusta. I bruk i Sverige sedan 1830-talet. Kvinna
A Astrid Nordiskt I bruk i Sverige sedan 1820-talet. Kvinna
A Asvid Nordiskt Kvarlevde längst i Sydsverige; variant: Assvid. Ex: Asvid Svensson, 1667–1737, i Färingtofta, Skåne. Jfr Åsvid. Man
A Atte Nordiskt Ursprungligen smekform för Algot, Arvast, vanligast i Värmland. Man
A augusti Latinskt Av latinets Augustus, en avledning av Augustinus. Man
A Augusta Latinskt Feminin form av Augustus (= August). I bruk i Sverige sedan 1640-talet. Kvinna
A Augustin Latinskt Av latinets Augustinus. Man
A Aurora Latinskt I bruk i Sverige sedan 1650-talet. Kvinna
A Axel Nordiskt Nordisk form av bibliska Absalon. Man
B Baltsar Babyloniskt Man
B Barbara Grekiskt Jfr Barbro. Kvinna
B Barbro Grekiskt Svensk form av Barbara; vanligast i Dalarna och Norrland. Kvinna
B Bardo Nordiskt Latinsk form av fornnordiska Barde, bildat till efterleden -bardh (i Hagbardh). Modéer sid. 42, SMP. Man
B Bartel Tyskt Av äldre Barthold, tysk ombildning av apostelnamnet Bartolomeus. Jfr Bertil. Man
B Barthold Tyskt Se Bartel. Man
B Bastian Grekiskt kortform för Sebastian; förekom i Skåne. Man
B Batseba Hebreiskt Kvinna
B Beata Latinskt Kvinna
B Beatrice Franskt I bruk i Sverige sedan 1830-talet. Kvinna
B Beda Engelskt Ursprungligen ett mansnamn. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Tidigare i almanackan (27 maj). Kvinna
B Belinda Engelskt Kvinna
B Benal Tyskt Sannolikt en dialektal form av Bernhard, förekom i Värmland. Ex: Benal Persson i Överbyn i Fryksände sn (nu Vitsand) omtalas i domböckerna 1621–59 och sonen Bengt Benalsson 1673–90, enligt Gunnar Almqvists utgåvor av Fryksdals härads domböcker. Man
B Benedikta Latinskt Jfr Bengta. Kvinna
B Bengt Latinskt Svensk form av latinets Benedictus. Man
B Bengta Latinskt Försvenskning av Benedikta; vanligast i Skåne. Kvinna
B Benjamin Hebreiskt Ex: Benjamin Johansson i Norra Hedentorp, Båraryd (Småland), död 1719 (SvA 247:383). Man
B Benjamina Hebreiskt Feminin form av Benjamin. Kvinna
B Bereta Keltiskt Dialektal form av Birgitta, förkom i många stavningar: Berita, Berit, Beret, Bäret. Kvinna
B Berge Nordiskt Se Birger Man
B Beriel Nordiskt Se Birger Man
B Bernhard Tyskt Jfr Benal och Bernt. Man
B Bernhardina Tyskt Feminin form av Bernhard. I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. Jfr Dina. Kvinna
B Bernt Tyskt Lågtysk form av Bernhard. Man
B Berta Tyskt Kortform för forntyska namn på Ber(h)t-. Kvinna
B Bertil Tyskt Diminutiv till namn som Berthold (ej att förväxla med Barthold, se Bartel); variant: Bertel. Man
B Bertram Tyskt Man
B Betty Hebreiskt Engelsk smekform för Elisabet; ibland skrivet Betti. I bruk i Sverige sedan 1670-talet.. Kvinna
B Betzy Hebreiskt Engelsk smekform för Elisabet. Kvinna
B Birger Nordiskt förekom bland allmogen i många former: Berge, Beriel, Birgel, Böril jämte Börje. Man
B Birgitta Keltiskt Jfr Bereta, Brita, Britta, Börta. Kvinna
B Björn Nordiskt Man
B Blanceflor Franskt Franskt (från medeltidsdikten Flores och Blanceflor), förekom i Skåne. Ex: Blanceflor, hustru till Per Olofsson, död 1680, i Östraby, Torrlösa), under 1900-talet vanligt inom ätten Bildt. – Hornby. Kvinna
B Blandina Tyskt Sannolikt tyskt, också stavat Plantina. Ex: Anna Blandina Tysk, född ca 1714, dotter till löjtnanten Olof Jakobsson Tysk och Anna Plantina von Schwartzenhoff (se Svenska släkter I:2, 1985, sid. 105, och EÄ VII:90). Kvinna
B Blanting Oklart Oklart ursprung (tyskt?), förekom i Skåne och Blekinge. Ex: Blanting Trulsson, 1599–1675, i Österröd, Glimåkra. Man
B Blasius Grekiskt Helgonnamn. Latinsk form av det grekiska namnet Blasios I almanackan 3 februari före 1901. – SMP. Man
B Blenda Oklart I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Kvinna
B Bo Nordiskt Man
B Bodel Fornsvenskt Se Botel Man
B Boel Nordiskt Skånskt, ursprungligen dansk form av Bothild. Kvinna
B Bolla Nordiskt Dialektal smekform för Ingeborg (och ibland Botilla); vanligast i Västergötland. Kvinna
B Bonde Nordiskt Vanligast i Skåne och Småland. Man
B Borgar Fornsvenskt Fornsvenskt, förekom i Västsverige, motsvarar forntyska Burgheri. Jfr Borker. Man
B Borker Tyskt Förekom i västra Skåne; av forntyska Burgheri. Hornby sid. 98. Jfr Borgar. Man
B Botel Engelskt Skånsk och gotländsk form av Botolf, ibland stavat Bodel och Båtel. Man
B Bothild Nordiskt Jfr Boel, Botil, Botilda. Kvinna
B Botil Nordiskt Yngre form av Bothild; vanligast i västra och södra Sverige. Kvinna
B Botilda Nordiskt Latinisering av Bothild. Kvinna
B Botolf Engelskt Ursprungligen fornengelskt; vanligast i Svealand och på Gotland. Man
B Botvi Nordiskt Gotländskt, i bruk ännu på 1700-talet som Butvi(d). Kvinna
B Botvid Nordiskt Vanligt i östra Götaland och på Gotland. Man
B Brage Isländskt Äldsta belägg är från 1813 (Otterbjörk sid. 81). Man
B Brita Keltiskt Kortformer av Birgitta (äldre Brigitta); ett av de vanligaste namnen i Sverige. Kvinna
B Britta Keltiskt Kortformer av Birgitta (äldre Brigitta); ett av de vanligaste namnen i Sverige. Kvinna
B Brodde Nordiskt Vanligt i Jämtland, Småland och Skåne. Man
B Broder Oklart Se Bromme och Bror Man
B Bromme Oklart Oklart ursprung, sannolikt en fornnordisk smekform (möjligen för Broder), förekom i Blekinge (Medelstads härad) in på 1800-talet. Man
B Bror Nordiskt Av äldre Broder; förekom i Småland och Skåne. Man
B Brun Nordiskt Förekom i Dalsland ännu på 1600-talet. Ex: Brun Göransson, nämnd 1651 i Nordals härads dombok (Edestam). Man
B Bruno Tyskt Forntyskt. Man
B Bryngel Nordiskt Dialektal form av Brynolf; vanligast i Västsverige. Man
B Brynhilda Nordiskt I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Kvinna
B Brynolf Nordiskt Under medeltiden populärt i Skara stift. Man
B Brynte Nordiskt Smekform för Brynjulf och Brynolf; mest använt i Västsverige. Man
B Bård Fornsvenskt Av äldre Bardh; förekom i Norrland och Dalsland (dialektalt stavat Båhl). Modéer sid. 69. Man
B Båtel Engelskt Se Botel Man
B Böke Oklart Oklart ursprung, fanns i Skåne. Ex: Böke Mickelsson, f. 1649, i Koholma, Färingtofta. Man
B Börje Nordiskt Yngre form av Birger. Man
B Börta Keltiskt Västsvensk form av Birgitta (ej att förväxla med Berta). Kvinna
C Camilla Latinskt I bruk i Sverige sedan 1810-talet. Kvinna
C Carola Nordiskt Feminin form av Carolus, latinsk form av Karl. I bruk i Sverige sedan 1740-talet. Kvinna
C Cecilia Latinskt Jfr Sissa och Sissela. Kvinna
C Celius Oklart Sannolikt franskt, förekom bland smeder vid Vira bruk i Uppland. 1697 begravdes ett barn till mäster Celius Matson och 1705 begravdes mäster Celius Hagman (möjligen samma person). Det är dock oklart om namnet fick någon spridning i Sverige. Jfr Selius. Man
C Charlotta Franskt (Charlotte). Feminin diminutiv till Charles (= Karl). I bruk i Sverige sedan 1600-talet. Kvinna
C Christianus Latinskt Man
C Constance Franskt Av Konstantia. Kvinna
C Cornelia Latinskt Kvinna
D Dager Nordiskt Förekom i Vireda i Småland på 1600-talet. Man
D Dammö Slaviskt Variant av slaviska Dagmar; förekom i Småland. Se Släkt och hävd 1987 sid. 248. Kvinna
D Dan Hebreiskt Kan ha olika ursprung: dels fornsvenskt, dels hebreiskt och dels en kortform för Daniel; förekom i Östergötland. Man
D Daniel Hebreiskt Jfr Dan. Man
D David Hebreiskt Man
D Denis Franskt Fransk form av Dionysius. Namnet förekommer i släkten Kruse från Rämsberget, Gåsborn sn, Värmland, under flera generationer; släkten har sitt ursprung i vallonsläkten Touffar, enligt meddelande från Torbjörn Näs. Man
D Desideria Latinskt Kvinna
D Detlof Tyskt Man
D Diana Latinskt Kvinna
D Didrik Tyskt Förekommer också som Tidrik och Tidik. Jfr Tideman. Man
D Dina Hebreiskt Dinah, en dotter till patriarken Jakob, men också en kortform av Bernhardina. Dina förekommer bland samer, där det äldsta belägget ett barn döpt 1657 i Offerdal sn, Jämtland. 1745 föddes en Dina Margareta i Myssjö sn, Jämtland, vars mormor hette Blandina (vilket tyder på att Dina också kunde vara en kortform av detta namn). Kvinna
D Dine Grekiskt Kortform av Dionysius, förekom i Skåne. Man
D Dionysius Grekiskt Helgonnamn av grekiskt ursprung. Jfr Denis och Dine. Man
D Djur Fornsvenskt Se Gjord Man
D Dominikus Latinskt Man
D Dora Grekiskt Kortform av Dorotea, Isidora och liknande namn. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Kvinna
D Dordi Grekiskt Svensk form av Dorotea; vanligast i mellersta Norrland. Kvinna
D Dorotea Grekiskt Jfr Dordi. Kvinna
E Ebba Tyskt Troligen kortform av forntyska namn på Egil-. Kvinna
E Ebbe Nordiskt Smekform för Esbjörn och Embjörn (Ärnbjörn). Man
E Ebbela Tyskt Variant av Hebbla, förekom i Skåne. Ex: Ebbela Ebbesdotter, 1628-1710, i Hyllstorp, Kropp. Kvinna
E Eberhard Tyskt Man
E Eckard Tyskt Sidofirm till Eggert. Man
E Edborg Nordiskt Av äldre Ödhborg, förekom i Skåne; variant Öborg. Ex: Edborg, nämnd 1698, hustru till Hans Pålsson i Norra Vram och Edborg Larsdotter, nämnd 1694 i Helsingborg. – Modéen. Kvinna
E Edfast Nordiskt Fornnordiskt (av Ødhfast). Förekom i Jämtland och i bruk där ännu på 1900-talet, enligt Sveriges dödbok. Man
E Edgar Engelskt I bruk i Sverige sedan 1820-talet. Man
E Edla Tyskt Tysk sidoform till Adela. Kvinna
E Edmund Engelskt I bruk i Sverige sedan början av 1600-talet. Man
E Edvard Engelskt I bruk i Sverige sedan början av 1600-talet. Man
E Edvin Engelskt I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Man
E Efraim Hebreiskt Man
E Eggert Tyskt Jfr Eckard. Man
E Egidius Grekiskt Helgonnamn av grekiskt ursprung. Jfr Gilius, Gillis, Ilian. Man
E Egil Nordiskt Västnordiskt. Man
E Egron Fornsvenskt Nybildning från början av 1800-talet. Man
E Eida Oklart I bruk i Sverige sedan 1730-talet. Kvinna
E Einar Isländskt I bruk i Sverige från 1820-talet. Man
E Ejlert Tyskt Man
E Ejvind Fornsvenskt Se Öven Man
E Eleonora Arabiskt Romanskt, sannolikt av arabiskt ursprung. I bruk i Sverige sedan 1620-talet. Kvinna
E Elf Fornsvenskt Av äldre Elif; jfr Elver); förekom i Östergötland. Ex: Elf Nilsson, född 1600, bonde i Idebo, Malexander sn, Östergötland (SvA 233:294). Enligt Otterbjörk sid. 85 är namnformen belagd första gången 1501. Man
E Elias Hebreiskt Bibliskt Man
E Elieser Hebreiskt En prästson fick 1712 detta namn i Tengene sn, Västergötland (Fem artiklar om personnamn, 1982). – Hornby sid. 102. Man
E Elin Grekiskt Försvenskad form av Helena. Kvinna
E Elis Hebreiskt Nysvensk form av Elias. I almanackan på 1790-talet (14 juni). Man
E Elisabet Hebreiskt Jfr Lisa, Lisbet, Lisbeta, Lisken. Kvinna
E Eljena Grekiskt Skånsk form av Helena. Kvinna
E Ella Grekiskt Försvenskad form av Helena, men även kortform för namn som Eleonora, Elin, Elisabet och Gabriella. Kvinna
E Ellebrat Oklart Oklart ursprung (tyskt?), förekom i Skåne. Ex: Ellebrat Pålsson, son till Pål Ellebratsson, 1647–1722, i Katslösa, Kvistofta sn, Skåne. Man
E Ellena Grekiskt Variant av Eljena brukad i Skytts härad. Kvinna
E Ellika Grekiskt Tysk diminutivform till Elin och Ella. Kvinna
E Elling Nordiskt Variant av Erling; förekom i Härjedalen. Man
E Elmira Spanskt Ex: Elmira Ottiliana Enegren, född 1820 i Föglö, Åland, kyrkoherdedotter. – Otterbjörk sid. 153. Kvinna
E Elna Grekiskt Sydsvensk form av Elin. Kvinna
E Elof Nordiskt Av äldre Elef; vanligast i Värmland. Man
E Elon Hebreiskt I bruk i Sverige sedan 1830-talet. Man
E Elon Hebreiskt I bruk i Sverige sedan 1830-talet. Man
E Elsa Hebreiskt Förkortning av äldre Elzaby. Kvinna
E Elvina Oklart I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Kvinna
E Elving Fornsvenskt Sannolikt av räkneordet elva. I bruk sedan 1830-talet. Man
E Elvira Arabiskt Spanskt, troligen av arabiskt ursprung. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Kvinna
E Elzaby Hebreiskt Tysk form av Elisabet. Kvinna
E Emanuel Hebreiskt Man
E Embjörn Nordiskt Av äldre Ærnbiorn, sidoform till Ambjörn (Arnbiorn); vanligast i Svealand. Ex: Embjörn Andersson, nämnd 1610–29, bergsman i Saxe, Söderbärke sn, Dalarna (SvA 243:1524). – SMP I:140. Man
E Embrikt Tyskt Dialektal form av Engelbrekt. Man
E Emelia Franskt (Emelie) Sidoform till Amelia, Amelie (Amalia). Kvinna
E Emerentia Latinskt Kvinna
E Emfrid Nordiskt Förekom i mellersta Norrland, ibland som Emfre(d) och Emfrö. Kvinna
E Emil Latinskt Fransk form av latinets Æmilius. Man
E Emilia Franskt (Emilie) Feminin form av latinets Æmilius (Emil). I bruk i Sverige sedan mitten av 1600-talet. Kvinna
E Emma Tyskt Kortform av namn på Irmin-. I bruk i Sverige sedan 1760-talet. Kvinna
E Enar Nordiskt Vanligast i Jämtland och Värmland. Man
E Enevald Tyskt Sannolikt ursprungligen forntyskt. Man
E Engel Tyskt Tysk kortform för namn som Engelborg. Kvinna
E Engelbert Tyskt Variant av Engelbrekt. Man
E Engelborg Tyskt Kvinna
E Engelbrekt Tyskt Vanligt i Dalarna och södra Norrland. Jfr Embrikt och Engelbert. Man
E Engla Tyskt Ombildning av Engel, men också en variant av Ingel (dialektal form av Ingegärd). Kvinna
E Engle Tyskt Använt i Skåne sedan slutet av 1400-talet. Ex: Engle Jepsson, levde på 1690-talet i Rögnaröd, Färingtofta. – SMP. Man
E Enny Oklart Nybildat. I bruk i Sverige sedan 1810-talet. Kvinna
E Enok Hebreiskt Bibliskt. I bruk i Sverige sedan 1500-talet. Man
E Erasmus Grekiskt Äldre variant av Rasmus. Från grekiska namnet Erasmios. Man
E Erengisle Tyskt Vanligt i Småland. Man
E Erhard Tyskt Man
E Eriana Oklart Namnet förekom inom släkten Jung på Åland: Eriana Jung (1731-71), dotter till postmästaren Lars Jung i Eckerö. På Åland har namnet emellanåt sammanblandats med Iliana (av Juliana). Kvinna
E Erik Fornsvenskt Mycket vanligt i hela Sverige. Man
E Erika Fornsvenskt Feminin form av Erik. Kvinna
E Erland Nordiskt Man
E Erling Nordiskt Man
E Ernestina Franskt Bildning av Ernst (äldre Ernest). Kvinna
E Ernfrid Tyskt I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Man
E Ernst Tyskt Man
E Esaias Hebreiskt Grekiskt form av ett hebreiskt namn. Belagt i Sverige från 1620. Man
E Esbjörn Nordiskt Vanligt i Jämtland och Västsverige. Man
E Eskil Nordiskt Man
E Ester Persiskt Bibliskt, troligen av persiskt ursprung. Kvinna
E Estrid Nordiskt Kvinna
E Eufemia Grekiskt I bruk i Sverige sedan 1810-talet. Kvinna
E Eufrosyna Grekiskt Kvinna
E Eugen Grekiskt Fransk form av latinets Eugenius, ursprungligen ett grekiskt namn. Man
E Eugenia Grekiskt Feminin form av Eugen. I bruk i Sverige sedan 1760-talet. Kvinna
E Eva Hebreiskt Kvinna
E Evald Tyskt Man
E Evelina Keltiskt I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Kvinna
E Even Fornsvenskt Se Öven Man
E Evert Tyskt Lågtysk form av Eberhard. Man
F Fabian Latinskt Av latinets Fabianus. Man
F Fader Fornsvenskt Förekom i Sydsverige; sidoform: Fadder. Man
F Fajer Tyskt Skånsk form av Fader. Man
F Fale Fornsvenskt Av äldre Fardhe; vanligt i mellersta Norrland. Modéer sid. 69. Man
F Faltin Latinskt Variant av Valentin. Man
F Fanny Engelskt I bruk i Sverige sedan 1780-talet. Kvinna
F Fardhe Fornsvenskt Se Fale Man
F Farman Fornsvenskt Man
F Faste Nordiskt Vanligt i Jämtland. Man
F Felix Latinskt Man
F Ferdinand Tyskt Man
F Filip Grekiskt Man
F Filippa Grekiskt Feminin form av Filip. Kvinna
F Filpus Fornsvenskt Form av Filip. Man
F Finnvid Fornsvenskt Man
F Flora Latinskt I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Kvinna
F Florentina Latinskt Feminin form av latinska Florentinus (helgonnamn). I bruk i Sverige sedan 1680. Kvinna
F Florentinus Latinskt Helgonnamn Man
F Florus Latinskt Maskulin form Flora. Ex: Adam Florus Lilliecrona, född 1830 i Välinge, Skåne (EÄ IV:688). Man
F Folke Nordiskt Vanligt i Östergötland och Småland. Man
F Folkvar Tyskt Förekom i Skåne. Ex: Folkvar Olofsson, f. 1660, i Svinön, Loshult, son till Olof Folkvarsson. – Hornby sid. 104, SMP. Man
F Francis Latinskt Man
F Franciska Latinskt Feminin form av Franciskus, i bruk i Sverige sedan 1750-talet. Kvinna
F Franciskus Latinskt Man
F Frans Latinskt Tysk form av latinets Franciskus. Man
F Fredrik Tyskt Man
F Fredrika Tyskt Feminin form av Fredrik. I bruk i Sverige sedan 1690-talet. Kvinna
F Freja Isländskt Belagt i Sverige sedan 1818. Kvinna
F Frenne Nordiskt Yngre form av nordiska Frände; vanligast i Skåne, främst Göinge. Man
F Frida Nordiskt Även kortform för tyska namn på Fride-. I bruk sedan 1810-talet. Kvinna
F Fridolf Tyskt Man
F Frigga Isländskt Ex: Svea Agnes Frigga Gunilla, född 1824, dotter till regementsskrivaren Per Hallström vid Jämtlands regemente. Kvinna
F Fritjof Nordiskt Man
F Frits Tyskt Tysk smekform av Friederich. Man
F Fronika Latinskt Troligen en variant av Veronika. Ex: Fronika avled 1698 i Garskog, Gåsinge sn, Södermanland, 76 år gammal. Hennes sondotter Fronika Nilsdotter, född 1700 i Gåsinge, var gift med Gustav Persson i Garskog, enligt meddelande från Carl Henrik Carlsson. Kvinna
F Frosten Fornsvenskt Variant av Frösten; vanligast i norra Skåne och norra Östergötland. Man
F Frände Nordiskt Se Frenne Man
F Frösten Fornsvenskt Förekom i södra Östergötland. Man
F Fullmo Fornsvenskt Ursprungligen Folkmodh. Ex: Fullmo Gustafsson (1613–83), skräddare och kyllersnidare i Stockholm, ägde stenhus vid Köpmansgatan (Svenska ättartal 1896, sid. 187–90). – Modéer sid. 54. Man
G Gabriel Hebreiskt Man
G Gabriella Hebreiskt Feminin form av Gabriel. I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. Kvinna
G Gamaliel Hebreiskt Ex: frälsefogden Gamaliel Palmgren (1690–1756) i Frössvik, Oppeby sn, Östergötland, och klockaren Gamaliel Eriksson i Tjällmo, Östergötland (gift 1691), vilken var son till en präst. Man
G Gammal Fornsvenskt Ursprungligen ett tillnamn. Modéer sid. 37. Man
G Geffle Nordiskt Se Givlög Man
G Geneta Oklart Förekom i Härjedalen ännu på 1800-talet som arvnamn. Den första bäraren är känd, övriga är ättlingar till denna, enligt meddelande från Karl Göran Eriksson i Uppsala. Kvinna
G Georg Grekiskt Av latinets Georgius, ursprungligen grekiskt.D150. Jfr Jurgen, Jörgen och Örjan. Man
G Georgina Grekiskt Feminin form av Georg. Kvinna
G Gerborg Tyskt Förekom på Gotland. Kvinna
G Gerhard Tyskt Man
G Gerken Oklart Förekom i Jämtland ännu på 1800-talet som arvnamn. Den första bäraren var en tyskättad Gertchen, dvs. Gertrud, enligt meddelande från Karl Göran Eriksson i Uppsala. Kvinna
G Gerlak Nordiskt Nordiskt (eller tyskt), förekom i Dalarna på 1500-talet.SMP, Hornby sid. 105. Man
G Germund Nordiskt Vanligast i östra Götaland. Man
G Geronymus Grekiskt Se Hieronymus Man
G Gert Tyskt Kortform av Gerhard. Man
G Gertorn Fornsvenskt Vanligast i Sydsverige, ibland skrivet Gerton eller Hjerton. Man
G Gertrud Tyskt Kvinna
G Gesa Tyskt Smekform för namn på Ger-; vanligast i Skåne. Kvinna
G Geska Tyskt Diminutiv till Gesa. Kvinna
G Gestil Fornsvenskt Se Gästil Man
G Gideon Hebreiskt Man
G Gilbert Germanskt Man
G Gilgen Tyskt Se Ilian Man
G Gilius Latinskt Ombildning av helgonnamnet Egidius. Man
G Gillis Latinskt Svensk ombildning av franska Giles, latinets Gilius. Man
G Gise Nordiskt Förekom i Småland och Blekinge; variant: Gyse. Enligt SMP enbart belagt i Småland på 1500-talet; Kjell Öhman meddelar att namnet också förekommer i Medelstads härad i Blekinge. Man
G Gisela Tyskt I bruk i Sverige sedan 1720-talet. Kvinna
G Gisle Nordiskt Vanligast i Skåne och Småland, ibland i formen Gissel. Man
G Givlög Nordiskt Typiskt för Norrland, förekom på 1500-talet som Geffle och liknande. Bottniska personnamn sid. 94. SMP. Man
G Gjord Fornsvenskt Förekom i många dialektala varianter: Djur, Gjohl, Gjöl, Gjur, Jurd, Jul, Jord. Formen Djur förekom i Blekinge, främst i Edestad, Förkärla och Listerby socknar, enligt meddelande från Annika Otfors. Jul (Jull) förekom i Bohuslän och Dalsland. Man
G Gloria Latinskt I bruk i Sverige sedan 1710-talet. Kvinna
G Gofast Nordiskt Se Gudfast Man
G Gottfrid Tyskt I bruk i Sverige sedan 1620-talet. Man
G Gottfrida Tyskt Feminin form av Gottfrid. Ex: Gottfrida, född 1839 i Tengene, Västergötland (Fem artiklar om personnamn, 1982, sid. 112). Kvinna
G Gotthard Tyskt I bruk i Sverige sedan 1630-talet. Man
G Gottskalk Tyskt Jfr Gudska. Man
G Govast Nordiskt Govaster se Gudfast Man
G Gregers Grekiskt Svensk form av Gregorius. Jfr Grels. Man
G Gregorius Grekiskt Latinsk form av ett grekiskt namn. Jfr Gregers och Grels. Man
G Grels Grekiskt Yngre form av Gregers; vanligast i Norrland och Finland. Man
G Greta Grekiskt Kortform av Margareta; vanligt på 1700-talet. Kvinna
G Grim Nordiskt Förekom i Bohuslän. SMP. Man
G Grubbe Nordiskt Förekom i Skåne. Ex: Grubbe Jepsson, 1675–1710, i Ausås. – SMP. Man
G Gudborg Fornsvenskt Jfr Gullborg. Kvinna
G Gude Nordiskt Kortform av namn med förleden Gud-; förekom i Bohuslän. Man
G Gudfast Nordiskt Förekom i Dalarna och Jämtland. Namnet har i Mellansverige förekommit i flera varianter: Govast, Gofast, Govaster, Gudvaster (ex: Gofast Mickelsson i Noret, Mora sn, Dalarna, som levde kring sekelskiftet 1600). Man
G Gudlek Nordiskt Förekom på 1500-talet i Dalsland och Ångermanland. SMP. Man
G Gudlög Fornsvenskt Vanligast i Dalarna och Norrland. Jfr Gölig, Gölin, Göle. Kvinna
G Gudmund Nordiskt Man
G Gudrun Nordiskt Förekom i Norrland på 1500-talet. Jfr Guru. – Modéer sid. 69. Kvinna
G Gudska Tyskt Yngre form av Gottskalk, förekom i Skåne. Ex: Gudska Ottosson född ca 1662 i Hög sn, son till Otto Gudskasson. En sonson till Gudska fick i Annelöv 1737 namnet Gudskaf (sannolikt har prästen påverkats av namnet Gustaf). Man
G Gudvast(er) Nordiskt Se Gudfast Man
G Gullborg Fornsvenskt Yngre form av fornsvenska Gudborg. Ex: Gullborg Persdotter, död 1743, gift med bonden Lars Persson i Teboda, Kvistbro sn, Närke (SvA 222:73). Kvinna
G Gullbrand Fornsvenskt Vanligast i Västsverige. Man
G Gulle Fornsvenskt Smekform av Gullik (i äldre tider också för andra namn på Gud-, Gull-). Man
G Gullik Fornsvenskt Av äldre Gudhlek; vanligast i mellersta Norrland. Modéer sid. 69. Man
G Gumme Nordiskt Smekform för Gudmund; vanligast i östra Småland och på Öland. Man
G Gun Nordiskt Bildat av gunnr med betydelsen ”strid”. Kvinna
G Gunbjörn Nordiskt Förekom i Härjedalen. Man
G Gunborg Nordiskt Vanligast i Jämtland. Kvinna
G Gunhild Nordiskt Kvinna
G Gunika Nordiskt Bildat av gunnr med betydelsen ”strid”. Sannolikt diminutiv av namn på Gun-, förekom i Jämtland. Ex: Gunika Hansdotter, född 1821 i Frostvikens svenska. Kvinna
G Gunilla Nordiskt Latinisering av Gunhild. Kvinna
G Gunnar Nordiskt Man
G Gunne Nordiskt Kortform av namn på Gun- (t.ex. Gunnar), vanligast i Västsverige och i Skåne. Ex: Gunne Pålsson, född 1683, i Torp, Välinge. Man
G Gunnel Nordiskt Yngre form av Gunhild; förekom i en rad dialektala varianter: Gunnel, Gunnela, Gunnil, Gunnila, Gunla. Kvinna
G Gunnur Nordiskt Ursprungligen Gunvor. Vanligast i Väst- och Sydsverige. Kvinna
G Guru Nordiskt Yngre variant av Gudrun; förekom i Bohuslän och Härjedalen. Kvinna
G Gustav Fornsvenskt Man
G Gustava Fornsvenskt Feminin form av Gustav. I bruk i Sverige sedan 1670-talet. Kvinna
G Gustaviana Fornsvenskt Feminin form av Gustav. I bruk i Sverige sedan 1640-talet. Kvinna
G Guttorm Nordiskt vanligast i Härjedalen och Bohuslän. Man
G Gya Nordiskt Smekform för Gyrid, förekom på 1700-talet i Skåne och Blekinge. Kvinna
G Gyrid Nordiskt Vanligast i Östergötland och Småland. Kvinna
G Gyse Nordiskt Se Gise Man
G Gälar Fornsvenskt Av äldre Gärdar; förekom i Svealand. Man
G Gästil Fornsvenskt Sannolikt av ett äldre Gästulv, endast känt från sydvästra Finland och Stockholm. Ex: Gästil Olsson i Björsboda, Föglö sn, Åland, nämnd 1597–1605. – SMP. Man
G Gödmar Fornsvenskt Ursprungligen Gøtmar, förekom ganska allmänt 1650–1750 i nordvästra Skåne. Ex: Gödmar Nilsson, 1711–84, i Skättekärr, Brunnby. – Modéer. Man
G Göle Fornsvenskt Ångermanländsk variant av Gudlög. Kvinna
G Gölig Fornsvenskt Variant av Gudlög i Hälsingland. Kvinna
G Gölin Fornsvenskt Yngre form av Gudlög. Förekom i Norrland. Kvinna
G Göran Fornsvenskt Yngre form av Örjan. Man
G Görel Nordiskt Kvinna
G Görvel Danskt Kvinna
G Göta Fornsvenskt Kvinna
G Götar Nordiskt Vanligast i Västergötland och Bohuslän. Man
G Göte Nordiskt Man
G Götilda Fornsvenskt Kvinna
H Habord Nordiskt Svensk form av Hagbard; vanligast i Mellansverige, ibland stavat Habbol, Habor, Håbbol. Man
H Haftor Norskt Förekom i Dalarna och Härjedalen ännu på 1700-talet. Man
H Hakvin Latinskt Av latinets Haquinus (= Håkan). Man
H Halle Nordiskt Kortform för namn på Hal- och smekform för Harald; förekom på Gotland. Man
H Halsten Nordiskt Vanligast i Värmland. Man
H Halvard Nordiskt Vanligast i västra och norra Sverige (särskilt Västerdalarna) och på Gotland. Jfr Halvor. Man
H Halvor Nordiskt Norsk form av Halvard; vanligast i norra Bohuslän. Man
H Hamfrid Fornsvenskt Sidoform till Holmfrid; förekom i Västergötland. Kvinna
H Hammen Nordiskt Av äldre Hamund; förekom i Skåne. Man
H Hampus Tyskt Smekform för Hans, torde återgå på ett forntyskt namn. Belagt i Sverige från tidigt 1700-tal. Se också SAS 1988, sid. 127–30. Man
H Hanna Hebreiskt Men vanligare kortform för Johanna. Kvinna
H Hans Tyskt Ursprungligen tysk kortform av Johannes. Man
H Harald Nordiskt Man
H Harok Fornsvenskt Levde kvar på 1500-talet i Södermanland (Ytterselö). SMP. Man
H Harriet Franskt Engelsk form av franska Henriette. Kvinna
H Hartman Tyskt Smekform för Hartvig. Man
H Hartvig Tyskt Jfr Hartman. Man
H Havard Nordiskt Levde kvar som Håvel och Håvål i Dalsland och Bohuslän på 1600-talet. Man
H Hebbla Tyskt Förekom i Östergötland och Finland. SMP. Kvinna
H Hedda Tyskt Smekform för Hedvig. Kvinna
H Heden Nordiskt Äldre Hidhin. 1692 fick ett barn namnet i Tengene sn, Västergötland (Fem artiklar om personnamn, 1982). SMP. Man
H Hedvig Tyskt Jfr Hedda. Kvinna
H Helena Grekiskt Jfr Elin, Eljena, Elna, Lena. Kvinna
H Helga Nordiskt Feminin form av Helge. Kvinna
H Helge Nordiskt Vanligast i Västsverige och Norrland i dialektala varianter som Helle, Hälje, etc. Man
H Helmer Tyskt I bruk i Sverige sedan 1630-talet. Man
H Helvig Tyskt Kvinna
H Hemming Nordiskt Man
H Hennike Tyskt Ursprungligen en smekform för Johannes/Hans och Henrik, men i Sverige brukat som ett eget namn. Förekom i Söderbärke sn, Dalarna, och Norberg sn, Västmanland, under 1500- till 1700-talet (SvA 243:280 och 2240). – SMP, Hornby sid. 109. Man
H Henning Tyskt Man
H Henrietta Franskt Franskt (Henriette), feminin form av Henri (= Henrik). Kvinna
H Henrik Tyskt Förekommer i många former: Hendrik, Hindrik, Hinder, etc. Jfr Hennike och Hinse. Man
H Henrika Tyskt Feminin form av Henrik. Kvinna
H Herbert Tyskt I bruk i Sverige sedan 1640-talet. Man
H Herlek Fornsvenskt Man
H Herlof Fornsvenskt Man
H Herman Tyskt Använt i Sverige sedan 1200-talet, under medeltiden främst av stadsbor. SMP. Man
H Hermod Nordiskt Förekom i Skåne. Man
H Herse Fornsvenskt Sannolikt en smekform för fornsvenska Hersten; förekom i Norrland. Man
H Hidhin Nordiskt Se Heden Man
H Hieronymus Grekiskt Ex: På 1500-talet fanns en Geronymus i Ström sn, Jämtland (SMP). I almanackan 30 september före 1901. Man
H Hilda Nordiskt Kvinna
H Hildebrand Tyskt Förekom i norra Östergötland; sidoform: Hillebrand. Ex: Hillebrant Hansson (1703–69), husbonde i Mangårda, Lye sn, Gotland (SvA 120:30). – SMP. Man
H Hildegard Tyskt Jfr Hillegärd. Kvinna
H Hildur Nordiskt Kvinna
H Hilla Danskt Försvenskning av danska Helle. Kvinna
H Hillegärd Tyskt Ett tidigt inlån av Hildegard, förekom i Småland och Blekinge. SMP. Kvinna
H Hiller Nordiskt sannolikt av äldre Hilde; förekom i Skåne ännu på 1700-talet, ibland i formerna Hillert och Hillart. Ex: Jöns Hillersson (Hillartsson), född ca 1698 i Viarp, Härslöv, hade en son Hiller, född 1734. – SMP. Man
H Hillevi Tyskt Dansk ombildning av Helvig. Kvinna
H Hilma Fornsvenskt Troligen feminin form av Hilmar. Kvinna
H Hilmar Fornsvenskt Man
H Hinder Tyskt Se Henrik Man
H Hindrik Tyskt Se Henrik Man
H Hinse Tyskt Diminutiv till Henrik. Man
H Hjerton Fornsvenskt Se Gerton Man
H Holger Nordiskt Variant av Holmger; vanligast i Sydsverige. Man
H Holmfast Nordiskt Se Holvaster Man
H Holmfrid Fornsvenskt Jfr Hamfrid. Kvinna
H Holmger Nordiskt Förekom i flera varianter: Holger, Homger, Honger, Hollinger, Holing. Man
H Holmvid Nordiskt Se Holvid Man
H Holsten Nordiskt Av äldre Holmsten; vanligast i Östergötland och Bergslagen. Man
H Holvaster Nordiskt Av äldre Holmfast; förekom på Södertörn. Man
H Holvid Nordiskt Ursprungligen Holmvidh. Förekom på Åland på 1500-talet, enligt Åländska handlingar 1530-1634, del II:1. Man
H Homger Nordiskt Se Holmger Man
H Honger Nordiskt Se Holmger Man
H Hubert Tyskt I bruk i Sverige sedan 1600-talet. Man
H Hugo Tyskt I bruk i Sverige sedan 1600-talet. Man
H Hulda Nordiskt Kvinna
H Håbbol Nordiskt Se Habord Man
H Håkan Nordiskt Man
H Hård Nordiskt Levde kvar på 1500-talet i Dalarna och Västergötland. Ex: Hård Ersson i Västermyckeläng, Älvdalen sn, Dalarna, nämnd i mantalslängd 1628. – SMP. Man
H Håvel Nordiskt Se Havard Man
H Hälje Nordiskt Se Helge Man
I Ida Tyskt Kvinna
I Idde Isländskt Förekom i Jämtland ännu på 1800-talet som arvnamn. Den första bäraren är känd, övriga är ättlingar till denna. Namnet ska inte förväxlas med Ida; se SAS 1994 sid. 75. Kvinna
I Ide Isländskt Förekom i Jämtland ännu på 1800-talet som arvnamn. Den första bäraren är känd, övriga är ättlingar till denna. Namnet ska inte förväxlas med Ida; se SAS 1994 sid. 75. Kvinna
I Ilian Tyskt Svensk form av tyska Gilgen, Ilgen, ombildning av Egidius. Jfr Gilius och Gillis. Man
I Iliana Grekiskt Variant av Juliana, men också associerat med helgonnamnet Ilian; förekom på Åland. Kvinna
I Ilja Grekiskt Kortform av Iliana; endast känt från Åland (1600-1700-tal). Ex: Ilja Eriksdotter (1703-32) i Hästö, Kökar sn, Åland. Kvinna
I Inga Fornsvenskt Kortform av fornsvenska namn på Inge-. Kvinna
I Ingar Nordiskt Antingen yngre variant av Ingi(w)ara eller av Ing(e)gard, en sidoform till Ingegerd. Kvinna
I Inge Nordiskt Vanligast i Östergötland. Man
I Ingeborg Nordiskt Jfr Bolla. Kvinna
I Ingebrekt Tyskt variant av Engelbrekt som förekom i Härjedalen. Typiskt för västra Härjedalen, där formen Engelbrekt inte förekommer. I bruk ännu på 1910-talet i Tännäs, enligt Sveriges dödbok. Man
I Ingefrid Nordiskt Förekom i Östergötland. Jfr Ingrid. Kvinna
I Ingegärd Nordiskt Dialektala varianter: Ingerd, Ingiärd, Inger, Inggiäl, Ingiel, Ingel, etc. Kvinna
I Ingel Nordiskt Yngre form för Ingjald och Ingolf. Man
I Ingelöv Nordiskt Förekom i Småland. Kvinna
I Ingeman Nordiskt Skånsk form av Ingemund. Man
I Ingemar Nordiskt Vanligast i Medelpad. Man
I Ingemo Fornsvenskt Förekom i Småland. Kvinna
I Ingemund Nordiskt Ex: Ingemund Pålsson (1607-86), bonde i Råby, Håtuna sn, Uppland (SvA 245:64). Man
I Inger Nordiskt Se Ingvar Man
I Inger Nordiskt I södra Sverige en ombildning av Ingegerd, i östra och norra Sverige en talspråksform för Ingrid. Kvinna
I Ingevald Nordiskt Man
I Ingjald Nordiskt Se Ingel Man
I Ingolf Nordiskt Vanligast i Östergötland. Man
I Ingrid Nordiskt Sammandragning av Ingefrid Kvinna
I Ingvar Nordiskt Vanligast i Skåne i former som Ingor och Inger. Man
I Irene Grekiskt I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Kvinna
I Isabella Hebreiskt Spansk-portugisisk form av Elisabet. Kvinna
I Isak Hebreiskt Bibliskt. Man
I Isidor Grekiskt I bruk i Sverige sedan 1800-talets början. Man
I Israel Hebreiskt Vanligast i Ångermanland. Man
I Ivan Hebreiskt Rysk form av Johannes. Äldsta belägg är från 1797, enligt Otterbjörk sid. 102. Man
I Ivar Nordiskt Skånsk sidoform: Iver. Man
J Jakob Hebreiskt Sidoformer: Jap(er) och Jåp(er). Jfr Jeppe. Man
J Jakobina Hebreiskt Feminin form av Jakob. I bruk i Sverige sedan 1630-talet (Otterbjörk sid.146). Kvinna
J Jan Tyskt Kortform för Johan (av lågtyska Jahan); använt i skrift i Sverige sedan 1600-talet. På 1700-talet kan personer omväxlande kallas Johan och Jan (och även Jean och Jaen). Man
J Jana Latinskt Kortform av Juliana, Mariana, Ottiliana, även feminin form av Jan. Kvinna
J Janna Hebreiskt Smekform för Johanna. Kvinna
J Jannika Hebreiskt Tysk diminutiv av Johanna, vanligt i borgerliga släkter i t.ex. Helsingborg. Kvinna
J Jap Hebreiskt Se Jakob Man
J Japer Hebreiskt Se Jakob Man
J Jarl Nordiskt Äldsta belägg i nysvensk tid är från 1818. Man
J Jasper Tyskt Se Jesper Man
J Jenny Hebreiskt Engelsk smekform för Jane (= Johanna), även smekform för Eugenia. Kvinna
J Jeppe Hebreiskt Smekform för Jakob; varianter: Jeppa (i Skåne) och Jep. Man
J Jeremias Hebreiskt Man
J Jesper Tyskt Dansk form av tyska Jasper (samma namn som Kasper). Man
J Joakim Hebreiskt Man
J Jockum Hebreiskt Dansk och tysk form för Joakim. Man
J Joducus Grekiskt Se Jost Man
J Joel Hebreiskt I bruk i Sverige sedan slutet av 1500-talet. Man
J Joen Hebreiskt Sidoform till Johan (möjligen ibland också till Jon); vanligast på 1500- och 1600-talet. Man
J Johan Hebreiskt Svensk form av Johannes, vanligt namn i hela Sverige. Jfr Jan och Joen. Man
J Johanna Hebreiskt Feminin form av Johannes. Jfr Hanna, Janna. Kvinna
J Johannes Hebreiskt Grekisk form av ett hebreiskt namn (Jochanan); många namn har sitt ursprung i detta namn: Johan, Jöns, Hans, John, Joen, Jan och Ivan (se dessa). Jfr även Jonas. Man
J John Hebreiskt Engelsk form av Johan. I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. Man
J Jon Hebreiskt För det mesta en kortform av Jonas, men kan under 1500- och 1600-talet ibland vara en sidoform till Johan (Joan, Joen). Jfr Jonas. Man
J Jonas Hebreiskt Grekisk form av ett hebreiskt namn (Jona); vanligast i Skåne och Norrland. Namnet torde inte ha blivit allmänt hos allmogen förrän i slutet av 1600-talet och på 1700-talet. I äldre tid förekom det mest i kortformen Jon, som lätt förväxlas med Joen (av Johan). Sådana förväxlingar gjordes redan i samtiden, vilket ytterligare förvillar för forskaren. – Jfr Jon. Man
J Jonatan Hebreiskt I bruk i Sverige sedan 1600-talet. Man
J Jord Fornsvenskt Se Gjord Man
J Jordan Germanskt Förekom i Värmland. Man
J Jorid Nordiskt Kvinna
J Josef Hebreiskt Man
J Josefina Hebreiskt Feminin form av Josef. Kvinna
J Josias Hebreiskt Man
J Jost Grekiskt Variant av grekiska Joducus. Hornby sid. 114. Man
J Judit Hebreiskt Kvinna
J Jul Fornsvenskt Se Gjord Man
J Julia Latinskt Feminin form av Julius, även kortform av Juliana. Kvinna
J Juliana Latinskt Feminin form av Julianus (romerskt kejsarnamn). Jfr Iliana, Ilja, Julia. Kvinna
J Julianus Latinskt Man
J Julius Latinskt I bruk i Sverige sedan 1500-talet. Man
J Jurd Fornsvenskt Se Gjord Man
J Jurgen Grekiskt Tysk form av Georg. Man
J Justina Latinskt Feminin form av Justus och Justinus. Kvinna
J Justinus Latinskt Man
J Justus Latinskt I bruk i Sverige sedan 1600-talet. Man
J Jåp(er) Hebreiskt Se Jakob Man
J Järle Fornsvenskt Man
J Jöns Hebreiskt Svensk form av Johannes. Jfr Jösse. Man
J Jörgen Grekiskt Dansk form av Georg. Man
J Jösse Hebreiskt Smekform för Jöns. Man
K Kajsa Grekiskt Smekform för Karin. Kvinna
K Karin Grekiskt Svensk form av Katarina. Kvinna
K Karl Nordiskt Man
K Karna Grekiskt Sydsvensk form av Karin. Kvinna
K Karolina Latinskt Kvinna
K Karsten Latinskt Lågtysk form av Kristian; skrivs ibland Kasten. Man
K Kasimir Oklart Oklart ursprung. Kan vara polskt. Ex: kaptenen Kasimir Vilhelm Lilliecrona, född 1718, var uppkallad efter prinsen av Hessen-Homburg som bar honom till dopet (EÄ IV:685). Man
K Kasper Persiskt Tysk sidoform till Jasper (Jesper), ursprungligen ett persiskt namn. Man
K Katarina Grekiskt Jfr Karin, Kajsa, Karna. Kvinna
K Kersten Latinskt Sannolikt en form av Kristian; förekom i Skåne. Man
K Kerstin Latinskt Nysvensk form av Kristina. Kvinna
K Kerstina Latinskt Skånsk form av Kristina. Kvinna
K Kettil Nordiskt Vanligast i Västergötland. Man
K Kjell Nordiskt Yngre form av Kettil; vanligast i Jämtland och Skåne. Man
K Kjella Nordiskt Feminin form av Kjell eller kortform av Kjellög. Förekom i Värend. Stavningarna varierade, exempelvis Käla, Kjelu. Kvinna
K Kjellar Nordiskt Vanligast i Västergötland och Värmland. Ex: Kjellar Svensson (1703-84), hemmansägare i Stubberud, Älgå sn, Värmland (SvA 223:62). Man
K Kjellbjörn Fornsvenskt Man
K Kjellmund Fornsvenskt Man
K Kjellvast Fornsvenskt Fornsvenskt (av äldre Kjellfast). Man
K Kjellög Fornsvenskt Yngre form av fornsvenska Kettillög. Jfr Kjella. Kvinna
K Klara Latinskt Kvinna
K Klas Grekiskt Tysk kortform av Nikolaus. Man
K Klemet Latinskt Av Klemens. Vanligt i Norrland och länge ett populärt lapskt förnamn. Man
K Knut Nordiskt Man
K Konrad Tyskt Jfr Kort och Kurt. Man
K Konstantia Latinskt Kvinna
K Konstantin Latinskt Man
K Korfits Latinskt Förekom i Skåne. Ex: Korfits Jöransson, 1674-1756, i Mölleläge, Brunnby. Vanligt inom adeln, arvnamn inom ätten Beck-Friis (stavat Corfitz). – Hornby. Man
K Kornelia Latinskt Kvinna
K Kornelius Latinskt Vanligast i Västsverige och Skåne. Kort lågtysk form av Konrad. Jfr Kurt. Man
K Kort Norskt Man
K Krispin Oklart Okänt ursprung (tyskt?). Ex: Johan Krispin von Schwartzenhoff (1685-1738), löjtnant (EÄ VII:90). I almanackan 25 oktober före 1901. Man
K Kristen Latinskt Sidoform till Kristian; vanligt i Bohuslän och Skåne. Man
K Kristensa Latinskt Romansk diminutiv till namn på Krist-; förekom i Skåne. Kvinna
K Kristian Latinskt Av latinets Christianus. Jfr Kersten, Kristen, Kristiern. Man
K Kristiana Latinskt Ex: Kristiana Jansdotter, född ca 1751, död 1780 i Viks ryttaretorp, Västra Vingåker, Södermanland. Kvinna
K Kristiern Latinskt Äldre sidoform till Kristian Man
K Kristina Latinskt Av äldre Kristiana. Jfr Kerstin, Kerstina, Stina. Kvinna
K Kristman Fornsvenskt Man
K Kristofer Grekiskt Ursprungligen grekiskt. Man
K Krok Nordiskt Förekom i Skåne, Blekinge och Bohuslän (ibland stavat Krog). Ex: Länsmannen Krok Olofsson i Kyrkefjäll, Klövedal sn (Bohuslän), död ca 1626 (SvA 98:622). Man
K Kruse Oklart Endast känt från Färgaryd i Småland. Ex: Kruse Bengtsson i Sonhult, Färgaryd (gift 1696) och dennes son Per Krusesson, född 1708 (SvA 239:116). Man
K Kurt Norskt Yngre form av Kort, brukad i Sverige från mitten av 1700-talet. Man
K Käll Nordiskt Se Kjell Man
K König Tyskt Vanligast i övre Norrland. Ex: Birkarlen König Olofsson i Umeå, far till ärkebiskop Petrus Kenicius, född 1555. – Modéer sid. 89. Man
L Lage Nordiskt Vanligast i Småland. Man
L Lambert Tyskt Man
L Lambrekt Tyskt Äldre variant av Lambert, förekom i Härjedalen ännu på 1800-talet. Man
L Lars Latinskt Svensk form av latinets Laurentius. Man
L Laura Italienskt Kortform av Laurentia. I bruk i Sverige sedan 1730-talet. Kvinna
L Laurentia Latinskt Feminin form av Laurentius (latinsk form av Lars). I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. Kvinna
L Laurina Italienskt Romansk dimunitiv till Laura. Hornby sid. 146. Kvinna
L Lave Nordiskt Nydansk form av Lage; vanligast i Sydsverige. Man
L Lea Hebreiskt I bruk i Sverige sedan 1770-talet. Kvinna
L Leander Grekiskt Äldsta belägget är från 1780. Man
L Leckard Fornsvenskt Latinisering av Lek, en äldre form är Lechardus. Äldsta belägget är från 1683. Man
L Leila Persiskt I bruk i Sverige sedan 1830-talet. Kvinna
L Lek Fornsvenskt Förekom i västra Värmland. Man
L Lena Grekiskt Kortform av Magdalena och Helena. Kvinna
L Lennart Tyskt Lågtysk form av Leonhard. Man
L Leo Latinskt Belagt i Sverige från mitten av 1700-talet. Man
L Leonard Tyskt Man
L Levin Tyskt Belagt i Sverige från 1640-talet, i almanackan på 1600-talet. Man
L Libert Tyskt Förekom i Skåne. Ex: Libert Jakobsson, 1690-talet, klockare i Norra Rörum. – Hornby sid. 116. Man
L Lina Tyskt Kortform av namn som Adelina, Evelina, Karolina, Nikolina. Kvinna
L Linda Oklart Kortform av namn som Belinda, Rosalinda, Teolinda. Kvinna
L Lindorm Nordiskt Man
L Linnar Nordiskt Dialektal form av Lindorm; vanligast i Västergötland. Man
L Linnea Svenskt Av blomnamnet linnea, uppkallad efter Carl von Linné som före adlandet hette Linnaeus, ett namn som tagits efter en åldrig lind vid fädernegården. Kvinna
L Linus Latinskt Man
L Lisa Hebreiskt Kortform för Elisabet och Lisbeta. Kvinna
L Lisbet Hebreiskt Försvenskning av Elisabet. Kvinna
L Lisbeta Hebreiskt Försvenskning av Elisabet. Kvinna
L Lisette Hebreiskt Fransk diminutiv till Elisabet. Kvinna
L Lisken Hebreiskt Lågtyskt, diminutiv till Elisabet. Kvinna
L Liva Latinskt Kortform av Olivia. Ex. Liva Eriksdotter (död 1718), gift 1713 med bonden Sven Olofsson i Backen, Oviken sn, Jämtland, och Liva, född 1696, dotter till bonden Anders Olofsson och Kerstin Mårtensdotter i Sota, Rödön sn, Jämtland. – Hornby sid. 146. Kvinna
L Loe Tyskt Sannolikt svensk form av Louis och inkommet till Sverige med valloner. Ex: Loe Persson, född 1760, kolare vid Galtströms bruk, Medelpad. Man
L Lorens Latinskt Tysk form av latinets Laurentius (= Lars). Man
L Lotta Franskt Kortform av Charlotta. Kvinna
L Louis Tyskt Fransk form av Ludvig. Belagt i Sverige från 1640-talet. Man
L Louise Franskt Feminin form av Louis (= Ludvig). Kvinna
L Love Fornsvenskt Svensk nybildning från slutet av 1700-talet. Man
L Lovisa Franskt Försvenskad form av Louise. Kvinna
L Lucia Latinskt Vanligast i Jämtland. Jfr Lusse. Kvinna
L Ludvig Tyskt Ex: Ludvig Ingemundsson (1662-1720), bonde i Råby, Håtuna sn, Uppland (SvA 245:32). Man
L Lukas Grekiskt Man
L Lukretia Latinskt Kvinna
L Lusse Latinskt Smekform av Lucia, vanligast i Götaland; varianter: Lussa och Lussi. Kvinna
L Lyder Tyskt Man
L Lydia Grekiskt Kvinna
L Lövert Tyskt Sannolikt tyskt. Ex: Häktmakaren och borgaren i Linköping Lövert Johansson dömdes 1709 vid hammartinget vid Norrköpings mässingshammare för stöld. Samma person fick 1696 en son Peter i Hjo stad, Västergötland. Man
M Magdalena Hebreiskt Jfr Malena, Malin, Lena. Kvinna
M Magnhild Nordiskt Vanligast i Skåne (ibland med formen Magnilla) samt Jämtland och Härjedalen. Kvinna
M Magnus Latinskt Jfr Måns. Man
M Maja Hebreiskt Svensk smekform för Maria. Kvinna
M Malakias Oklart Bibliskt, vanligt i Finland. Ex: Malakias Göransson, född 1767 i Bötom, Lappfjärd, Österbotten (HisKi). I almanackan 8 februari före 1901. Man
M Malena Hebreiskt Svensk form av Magdalena; vanligast i Skåne. Kvinna
M Malin Hebreiskt Svensk form av Magdalena. Kvinna
M Malkolm Keltiskt Man
M Malte Tyskt Man
M Manne Fornsvenskt Förekom i Skåne; i senare tid också smekform för Emanuel, Manfred, etc. Man
M Maren Latinskt Dansk form av Marina; vanligast på Gotland och i Skåne. Kvinna
M Margareta Persiskt Sengrekiskt namn, bildat av ett persiskt ord. Jfr Greta, Marit, Märet, Märta. Kvinna
M Margit Persiskt Sengrekiskt namn, bildat av ett persiskt ord. Kvinna
M Maria Hebreiskt Grekisk form av ett hebreiskt namn; mycket vanligt i hela Sverige. Jfr Maja. Kvinna
M Mariana Latinskt Feminin form av latinska Marianus. Kvinna
M Marianne Franskt Diminutiv till Maria. Kvinna
M Marina Latinskt Bildat till mare (hav). Jfr Maren, Marna. Kvinna
M Marit Persiskt Yngre form av Margit. Kvinna
M Marius Latinskt Man
M Markus Latinskt Man
M Markvard Tyskt Förekom bland bergsmän i Kopparbergslagen på 1500- och 1600-talet (bland annat i ätten Stiernhielm). Man
M Marna Latinskt Skånsk form av Marina. Kvinna
M Marsilius Latinskt Ex: Marsilius Persson i Lövvik, Sund sn, Åland, nämnd 1557-60 (Ål. handl. II:1). Man
M Marta Oklart Bibliskt namn, men kan också vara en kortform för Margareta (via Margta, Mareta, Marita) och Martina. Kvinna
M Martin Latinskt Av latinets Martinus. Man
M Martina Latinskt Feminin form av Martin. Kvinna
M Matilda Tyskt Latinsk form av forntyska Mahthilt. Jfr Mektild. Kvinna
M Mats Hebreiskt Svensk form av Mattias; mycket vanligt, särskilt östra Sverige; i Skåne dominerar formen Mattis. Man
M Matteus Hebreiskt Latinsk form av samma namn som Mattias. Man
M Mattias Hebreiskt Jfr Mats och Matteus. Man
M Maurits Latinskt Av latinets Mauritius. Man
M Mektild Tyskt Sidoform till forntyska Mahthilt. Jfr Matilda och Metta. Kvinna
M Melchina Tyskt Ex: Maria Melchina Litzberg, född 1749 i Rommele, Västergötland, dotter till kornetten Lorentz Litzberg. Kvinna
M Melker Hebreiskt Man
M Metta Tyskt Smekform för Mektild och Märta; vanligast i Skåne. Kvinna
M Mickel Hebreiskt Svensk form av Mikael. Man
M Mikael Hebreiskt Jfr Mickel. Man
M Mikaela Hebreiskt Feminin form av Mikael. Kvinna
M Modvig Oklart Sannolikt tyskt. Ex: Avskedade dragonen Modvig Gripenfeldt dog 1803 i Huddunge sn, Västmanland, och glasföraren Modvig Laurin avled 1820 i Vissefjärda sn, Småland. Man
M Moses Hebreiskt Bibliskt; vanligast i Norrland och bland judar. Man
M Måns Latinskt Svensk form av Magnus. Man
M Mårten Latinskt Svensk form av Martin; vanligast i Norrland och Skåne. Man
M Märet Persiskt Sidoform till Märta; vanligast i Jämtland och Härjedalen. Kvinna
M Märta Persiskt Ursprungligen dansk form av Margareta. Jfr Märet och Metta. Kvinna
N Nadja Ryskt Kvinna
N Naemi Hebreiskt Kvinna
N Naima Hebreiskt Kvinna
N Nancy Engelskt Engelsk smekform till Ann och Anna. Kvinna
N Nanna Nordiskt Kvinna
N Nanne Fornsvenskt Fornsvenskt, kortform av Nannulf. Man
N Nanny Engelskt Engelsk smekform till Ann och Anna. Kvinna
N Napoleon Italienskt I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet (Georg Carl von Döbeln var först i Sverige med att uppkalla en son efter den franske kejsaren). Man
N Natalia Latinskt Kvinna
N Natanael Hebreiskt Ex: Natanael Olofsson, 1725-91, bonde i Krångede, Ragunda sn, Jämtland. Man
N Natasha Ryskt Kvinna
N Nathalie Latinskt Fransk form av Natalia. Kvinna
N Neila Engelskt Kvinna
N Nellie Arabiskt Engelsk smekform för Eleonora. Kvinna
N Nelly Arabiskt Engelsk smekform för Eleonora. Kvinna
N Nicole Grekiskt Fransk kvinnoform till Nikolaus. Kvinna
N Nicolin Oklart Kvinna
N Nicolina Grekiskt Kvinnoform till Nikolaus. Kvinna
N Nike Grekiskt Namnet på segergudinnan i grekisk mytologi. Kvinna
N Nikkie Oklart Kvinna
N Niklas Grekiskt Av äldre Nikolaus. Man
N Nikodemus Grekiskt Man
N Nikolaus Grekiskt Jfr Klas, Niklas och Nils. Man
N Nilla Latinskt Kortform av Pernilla. Kvinna
N Nils Grekiskt Svensk form av Nikolaus; mycket vanligt i så gott som hela Sverige. Man
N Nina Ryskt Kvinna
N Njord Oklart Av omstritt ursprung. Man
N Noak Hebreiskt Bibliskt. Ex: hustru Maria Noaksdotter avled 1716 i Slättberg, Orsa sn (Dalarna), 56 år. Möjligen var hon av vallonskt ursprung, enligt meddelande från Torbjörn Näs. Man
N Nona Latinskt Kvinna
N Noomi Arabiskt Bibliskt namn som betyder ”ljuvlighet”, ”fröjd” och ”glädje”. Kvinna
N Nora Arabiskt Kortform av Eleonora. Kvinna
N Norma Italienskt Kvinna
N Nova Latinskt Kvinna
O Odert Tyskt Man
O Offe Nordiskt Kortform av namn på -olf, -ulf, förekom i Sydsverige. Ex: Nils Offesson, född 1724, bonde i Maglehem, och Offe Johansson, 1632-1712, i Oredstorp, Norra Rörum. – Hornby. Man
O Ola Nordiskt Skånsk och västsvensk form av Olof. Man
O Olaus Nordiskt Latinsk form av Olof. Man
O Ole Nordiskt Dansk-norsk form för Olof; vanligast i Bohuslän. Man
O Oleana Nordiskt Feminin form av västsvenska Ole (= Olof). Jfr Olena. Kvinna
O Olena Nordiskt Yngre form av Oleana. Kvinna
O Olga Ryskt Ombildning av nordiska Helga. Kvinna
O Oliver Franskt Man
O Olivia Latinskt Belagt i Sverige från 1730-talet. Jfr Liva. Kvinna
O Olof Nordiskt Mycket vanligt i hela Sverige. Jfr Ola, Olaus och Ole. Man
O Olu Nordiskt Variant av Olöf. Kvinna
O Olöf Nordiskt Kvinnlig motsvarighet till mansnamnet Olof; vanligast i Sydsverige. Kvinna
O Ored Fornsvenskt Ett skånskt mansnamn som motsvarar fornsvenskans Ofradh som betyder alltför bråd eller häftig. Man
O Orm Fornsvenskt Man
O Ormar Nordiskt Förekom i Skåne. Ex: Ormar Svensson, 1587-1668, i Boarp, Osby. – Modéer. Man
O Oskar Engelskt Sannolikt av keltiskt ursprung. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Man
O Oskara Engelskt Feminin form av Oskar. Kvinna
O Ossian Keltiskt I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Man
O Otte Nordiskt Kortform av bland annat Ottar, förekom i Kopparbergslagen och Jämtland ännu på 1600-talet. Man
O Ottilia Tyskt Variant av Ottiliana. I bruk sedan 1720-talet. Kvinna
O Ottiliana Tyskt Latinsk form av forntyska Odila. I bruk i Sverige sedan 1660-talet. Jfr Ottilia och Tilla. Kvinna
O Otto Tyskt Man
O Ove Danskt Motsvarar svenska Åke; förekom i Skåne. Man
P Palle Nordiskt Yngre form av Palne. Hornby sid. 120. Man
P Palne Nordiskt Av äldre Palni(r), förekom i Skåne. Ex: Palne Nilsson, nämnd 1742, i Kärra, Strövelstorp sn, Skåne. – Hornby sid. 120. Man
P Pascalis Latinskt Se Påske Man
P Patricia Engelskt Feminin form av Patrik. I Sverige sedan 1830-talet. Kvinna
P Patrik Engelskt Man
P Paul Latinskt Tysk och fransk form av latinets Paulus, gängse i Sverige sedan 1600-talet. Jfr Pål och Påvel. Man
P Paulina Latinskt Feminin form av latinets Paulinus (Paulus, Paul). I bruk sedan 1640-talet. Kvinna
P Peder Grekiskt Fornsvensk (och dansk) form av Petrus. Man
P Per Grekiskt Svensk form av Petrus; mycket vanligt i hela Sverige. Man
P Pernilla Latinskt Yngre form av Petronella; vanligast i Skåne. Jfr Nilla. Kvinna
P Peter Grekiskt Nysvenska former av Petrus; varianterna Petter och Peter är dialektala skillnader. Man
P Petronella Latinskt Kvinna
P Petrus Grekiskt Jfr Peder, Per och Pet(t)er. Man
P Petter Grekiskt Nysvenska former av Petrus; varianterna Petter och Peter är dialektala skillnader. Man
P Plantina Tyskt Se Blandina Kvinna
P Polykarpus Grekiskt Latinsk form av ett grekiskt namn. Hornby sid. 121. Man
P Pontus Latinskt Latinskt (eller möjligen grekiskt), använt i Sverige sedan början av 1600-talet. Hornby sid. 121. Man
P Prebjörn Vendiskt Motsvarar danska Preben, förekom i Skåne. Ex: Prebjörn Augustinsson, f. 1701, son till Augustin Prebjörnsson i Ängelholm. – Hornby sid. 121. Man
P Prisca Latinskt Feminin form av latinets Priscus. Ex: Hustru »Prijssa» i Geta sn, Åland, nämnd vid tinget i Finström 1607 (var då sannolikt död). I almanackan 18 januari före 1901. Kvinna
P Pål Latinskt Svensk form av Paul(us). Man
P Påske Latinskt Nordisk form av latinets Pascalis; vanligast i Bohuslän. Hornby sid. 121. Man
P Påvel Latinskt Svensk form av Paul(us). Man
P Pähr Grekiskt Se Per Man
P Pär Grekiskt Se Per Man
R Rafael Hebreiskt Man
R Ragnborg Fornsvenskt Jfr Ramborg. Kvinna
R Ragnfrid Fornsvenskt Jfr Ramfrid. Kvinna
R Ragnhild Nordiskt Jfr Rangela. Kvinna
R Ragvald Nordiskt Av äldre Ragnvald. Jfr Ral och Raval. Man
R Rakel Hebreiskt Kvinna
R Ral Nordiskt Kortform av Ragvald; förekom på Vikbolandet. Man
R Ramborg Fornsvenskt Yngre form av Ragnborg. Kvinna
R Ramfrid Fornsvenskt Yngre form av Ragnfrid. Kvinna
R Ramund Fornsvenskt Vanligast i Östsverige. Man
R Rangela Fornsvenskt Yngre form av Ragnhild; vanligast i Västsverige; varianter: Ragnil, Ragnila, Rangel, etc. Kvinna
R Rasmus Grekiskt Vanligast på Gotland och i Bohuslän. Man
R Raval Nordiskt Kortform av Ragvald. Man
R Rear Norskt Västsvensk variant av norska Reidar; variant: Reer. Man
R Rebecka Hebreiskt Kvinna
R Regina Latinskt Kvinna
R Reimund Tyskt Man
R Reineke Tyskt Smekform för Reinhard. Man
R Reinhard Tyskt Jfr Reineke. Man
R Reinhold Tyskt Variant: Renholt. Man
R Renata Latinskt Kvinna
R Rigmor Tyskt Förekom i Uppland. Kvinna
R Rikard Tyskt Vanligast i Jämtland, stundom stavat Rekard, Rekål. Man
R Rikissa Tyskt Diminutiv till namn på Rik- (som tyska Rikhild), förekom i Skåne. Ex: Rikissa Truedsdotter, nämnd 1689 i Skoglösa, Önnestad sn. Kvinna
R Risa Tyskt Förekom i Skåne. Kvinna
R Roar Fornsvenskt Namn som levde kvar i Dalarna på 1500-talet. Man
R Robert Tyskt Man
R Roel Norskt Av Roald, i bruk i Härjedalen på 1700- och 1800-talet. Ex: Roel Persson, född 1810 i Vemdalen sn, skattebonde i Buskan (SvA 203:2). Man
R Roger Engelskt I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Man
R Rol Nordiskt Kortform av Rolf eller Rolof. Man
R Roland Tyskt Man
R Rolf Nordiskt Av äldre Rodulf och Rodlef eller lågtyskt (av Rudolf). Man
R Rolof Tyskt Lågtysk form av Rudolf. Man
R Ronnug Nordiskt Av äldre Ragnveig. Ex: Ronnug Larsdotter (1694-1731) i Skee sn (Bohuslän). – Personnamn från medeltid och 1500-tal (1957) sid. 118-24. Kvinna
R Rosa Latinskt Substantivet rosa ”ros”. Även kortform för namn som Rosalia, Rosaura, Rosalinda, Rosamunda, i bruk i Sverige sedan 1700-talet. Kvinna
R Rosina Latinskt Avlett av rosa ”ros”. Även kortform för Eufrosyna (Eufrosina). Kvinna
R Rosita Latinskt Spansk diminutiv till Rosa och Rosina. Kvinna
R Ruben Hebreiskt I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Man
R Rudolf Tyskt Av äldre Hrodulf. Jfr Rolf och Rolof. Man
R Runa Fornsvenskt Kvinna
R Rut Hebreiskt Kvinna
R Rutger Tyskt Man
R Rådgärd Fornsvenskt Vanligast i mellersta Norrland (ofta stavat Rågierdh, Rågiähl, etc). Kvinna
S Sabina Latinskt I bruk i Sverige sedan 1630-talet. Kvinna
S Sakarias Hebreiskt Man
S Sakris Hebreiskt Sidoform till Sakarias. Man
S Sally Hebreiskt Engelsk smekform för Sara. I Sverige sedan 1780-talet. Kvinna
S Salmund Hebreiskt Nordisk form av Salomon. Man
S Salomon Hebreiskt Grekiskt form av ett hebreiskt namn. Man
S Samson Hebreiskt Förekom i Jämtland och Blekinge. Man
S Samuel Hebreiskt Man
S Sander Grekiskt Kortform till Alexander. Man
S Sanna Hebreiskt Kortform för Susanna, använd sedan slutet av 1700-talet. Kvinna
S Sante Grekiskt Fornsvenskt kortnamn till Alesant (= Alexander) eller Finzant (= Vincent). Man
S Sara Hebreiskt Vanligast i Norrland. Kvinna
S Sasser Nordiskt Smekform för Assar, använd i Skåne. Man
S Sebastian Grekiskt Man
S Sebbe Fornsvenskt Kortform av Sebjörn. Ex: Sebbe Larsson i Boda, nämnd vid Mora ting 1548 (Dalarnas domb I:AI:1). Man
S Sebjörn Fornsvenskt Möjligen av äldre Sigbjörn. Ex: Sebjörn Nilsson i Nusnäs, nämnd vid Mora ting 1548 (Dalarnas domb I:AI:1). Jfr Sebbe. – Otterbjörk sid. 122. Man
S Seborg Nordiskt Kanske en sidoform till Sigborg. Vanligast i Jämtland. Kvinna
S Sefast Nordiskt Möjligen av äldre Sigfast, förekom i Dalarna och Jämtland. Man
S Seger Nordiskt norrländsk form av Sigurd. Man
S Segol Nordiskt Västsvensk form av Sigurd. Man
S Selina Latinskt I bruk i Sverige sedan 1810. Kvinna
S Selius Oklart Oklart ursprung (latinskt?). Ex: Anian Selius Jubel, född 12 nov 1817 i Lidköping, Västergötland. Jfr Celius. Man
S Selma Keltiskt I Sverige sedan slutet av 1700-talet. Kvinna
S Semming Oklart Förekom i Härjedalen. Man
S Serafia Latinskt Vanligt i Finland. Ex: Serafia Mattsdotter, född 1801 i Vårdö sn, Åland, gästgivardotter. I almanackan 3 september före 1901. – Hornby sid. 151. Kvinna
S Serafina Latinskt Sannolikt av Serafia, kanske inspirerat av namn på -fina (som Josefina), vanligt i Finland. Ex: Anna Serafina Nordström, född 1822 i Sottunga sn, Åland, lotsdotter. Kvinna
S Serva Franskt Troligen av Gervais, inkom till Sverige med valloner. Namnet förekom i Lungsund och Kroppa i Värmland i början av 1700-talet. Ex: Serva Eriksson, mantalsskriven 1691 i Lillefors, Kroppa sn, vallonättling och hammarsmed. Man
S Sestrid Nordiskt Sidoform till Estrid; vanligast i Sydsverige. Kvinna
S Set Hebreiskt Man
S Sevast Nordiskt Se Sefast Man
S Seved Nordiskt Nysvensk form av Sigvid. Man
S Severin Latinskt Man
S Sibbe Nordiskt Fornsvensk smekform av Sigbjörn. Man
S Sibbjörn Nordiskt Se Sigbjörn Man
S Sibylla Latinskt I bruk i Sverige sedan 1500-talet. Kvinna
S Siffer Tyskt Äldre, dialektal sidoform till Sigfrid. Man
S Sigbjörn Nordiskt Förekommer ofta i formen Sibbjörn. Jfr Sebbe, Sebjörn och Sibbe. Man
S Sigfast Nordiskt Se Sefast Man
S Sigfrid Tyskt Jfr Siffer. Man
S Sigge Nordiskt Smekform för namn på Sig-. Man
S Sigleif Nordiskt Förekom på Gotland. Man
S Sigmund Nordiskt Man
S Signe Nordiskt I bruk sedan 1820-talet. Jfr Sina. Kvinna
S Signild Nordiskt I bruk som svenskt förnamn i Finland sedan 1400-talet, i Sverige belagt 1838. Kvinna
S Sigrid Nordiskt Kvinna
S Sigurd Nordiskt Jfr Seger och Segol. Man
S Sigvard Nordiskt Germanskt. Jfr Sivert. Man
S Sigvid Nordiskt Se Seved Man
S Simon Hebreiskt Grekisk form av hebreiska Simeon. Man
S Sina Nordiskt En form av Signe, förekom i Skåne; variant: Sine. Kvinna
S Sissa Latinskt Smekform för Cecilia. Vanligast i Sydsverige. Kvinna
S Sissela Latinskt Försvenskad form av Cecilia. Kvinna
S Sivert Nordiskt Sidoform till Sigvard; vanligast i Bohuslän och Dalsland i många varianter: Sivar, Sivard, Siver. Man
S Sixten Fornsvenskt Av äldre Sigsten. Man
S Sjul Nordiskt Av äldre Sjurd, en form av Sigurd, främst brukad i Norrland. Man
S Sjunne Fornsvenskt Vanligast i Skåne. Man
S Skarel Oklart Förekommer (enbart?) bland samer. Ex. Skarel, född 1704 i Kall sn, Jämtland, son till lappen Olof Torkilsson och Marin Jonsdotter. – Acta Genealogica I (1996), sid. 38. Man
S Skolastika Latinskt Ex: Daniel i Gumhem, Horn sn, Östergötland, var gift med hustru Skolastika (Scholastica), enligt mantalslängderna 1662 och 1668. Hon hade prästerligt påbrå, hennes mor Marina Bengtsdotter var dotter till kyrkoherde Benedictus Nicolai Cornucindius i Odensvi, enligt meddelande från Bo Lindwall. – I almanackan 10 februari i äldre tid. Kvinna
S Skåning Oklart Förekom i Skåne. Ex: Skåning Olofsson, 1680-1740, i Väsmanstorp, Riseberga. Man
S Sofia Grekiskt Kvinna
S Somman Oklart Nordiskt? Förekom i Konga härad i Småland till mitten av 1800-talet. Man
S Sone Fornsvenskt Sidoform till Sune; vanligast i Skåne och Blekinge i olika varianter som Såne, Sånne, Söne. Man
S Spjälbo Fornsvenskt Variant av fornsvenska Spjälbode, förekom i Västerbergslagen på 1600-talet. Ex: Spjälbo Persson, död 1629, i Persbo, Grangärde sn, Dalarna. Jfr Spjälle. Man
S Spjälle Fornsvenskt Smekform för fornsvenska Spjälbode; typiskt för Norrland. Jfr Spjälbo. Man
S Staffan Latinskt Nordisk variant av latinets Stephanus. Man
S Stefan Grekiskt Latinskt namn av grekiskt ursprung. Man
S Stellan Oklart Man
S Sten Nordiskt Vanligast i Norrland. Ex: Sten Persson, död 1788, bonde och smed i Hede sn, Härjedalen (SvA 202:14). Man
S Stenbjörn Fornsvenskt Förekom i Dalarna på 1500-talet. Man
S Stenkil Nordiskt Förekom i Skåne. Man
S Stina Latinskt Kortform av Kristina (men även Justina med flera). I bruk sedan mitten av 1600-talet. Kvinna
S Storbjörn Fornsvenskt Se Styrbjörn Man
S Stricker Nordiskt Förekom i Skåne. Ex: Stricker Svensson, 1673-1741, i Eket, Norra Rörum. Man
S Strånge Nordiskt Möjligen danskt, av äldre Strange; förekom i Uppland och Blekinge samt i Dalarna (där i formen Strångel). Se Släkt och hävd 1969 sid. 247-48. Man
S Sture Nordiskt Använt som förnamn sedan mitten av 1700-talet. Man
S Styrbjörn Fornsvenskt Ibland skrivet Storbjörn, Störbjörn. Man
S Störje Fornsvenskt Yngre form av fornsvenska Styrger; förekom i Småland. Man
S Sundvis Nordiskt Sannolikt nordiskt (norskt?), förekom i Jämtland. I bruk ännu på 1920-talet, enligt Sveriges dödbok. Man
S Sune Fornsvenskt Vanligast i östra och södra Götaland. Man
S Sunniva Engelskt Latinisering av ett fornengelskt namn. Förekom i Härjedalen i former som Syneff, Sunni/Sunne och Sönne, enligt meddelande från Karl Göran Eriksson. Kvinna
S Susanna Hebreiskt Grekisk form av ett hebreiskt namn. Kvinna
S Svante Vendiskt Svensk kortform av vendiska Svantepolk. Man
S Svea Svenskt I bruk sedan 1810-talet. Kvinna
S Sven Nordiskt Mycket vanligt namn, särskilt i Syd- och Västsverige. Man
S Svenborg Svenskt Vanligast i Småland och Skåne. Kvinna
S Svenning Nordiskt Förr vanligt i Västsverige. Ex: Svenning Jonsson (1713-73), gästgivare i Öreryd, Småland (SvA 247:36). Man
S Sverker Fornsvenskt Man
S Sverkil Fornsvenskt Variant av Sverker, vanligast i Hälsingland. Man
S Sylvester Latinskt Man
S Såne Fornsvenskt Se Sone Man
S Söffring Latinskt Dansk form av Severin, av latinets Severinus. Jfr Sören. Man
S Söne Fornsvenskt Se Sone Man
S Sönne Engelskt Se Sunniva Kvinna
S Sören Latinskt Yngre form av Söffring; vanligast i Syd- och Västsverige Man
T Taga Danskt Feminin form av Tage. Belagt i Sverige första gången 1808. Kvinna
T Tage Danskt Vanligast i Skåne. Man
T Tekla Grekiskt I bruk i Sverige sedan 1760-talet. Kvinna
T Teodor Grekiskt Man
T Teodora Grekiskt Feminin form av Teodor. Kvinna
T Teofil Grekiskt Man
T Teresia Oklart Latinsk form av spanska Teresa, möjligen av iberiskt ursprung. Kvinna
T Teus Hebreiskt Kortform för Matteus. Man
T Tideman Tyskt Smekform av Didrik. Namnet har funnits i Norden sedan medeltiden och inkom sannolikt först till städerna med tyska handelsmän, varpå det i en del bygder spred sig till allmogen, dock utan att någonstans bli särskilt vanligt; det har i formen Timan levt kvar till våra dagar i Vinslöv i Skåne. Man
T Tidik Tyskt Se Didrik Man
T Tidrik Tyskt Se Didrik Man
T Tilla Tyskt Sannolikt kortform av Ottilia eller Ottiliana; förekom i Dalarna. Kvinna
T Timan Tyskt Se Tideman Man
T Timoteus Grekiskt Ex: Timoteus, född 1820 i Borgnäs, Nyland, son till en skomakare (HisKi). I almanackan 9 maj före 1901. Man
T Tjersten Latinskt Sannolikt en form av Kristian; förekom i Skåne. Man
T Tobias Hebreiskt Grekisk form av ett hebreiskt namn. Man
T Tol Nordiskt Dialektal form av Tord. Man
T Tolf Fornsvenskt Av äldre Torulf. Man
T Tolla Fornsvenskt Kortform av fornsvenska Torlof. Vanligast i Sydsverige. Kvinna
T Tolle Fornsvenskt Smekform för Torlef; vanligast i Bohuslän. Man
T Tomas Grekiskt Man
T Tona Nordiskt Förekom i Bohuslän. Kvinna
T Tora Nordiskt Kortform av kvinnonamn på Tor-. Kvinna
T Torbjörn Nordiskt Vanligast i Västsverige. Man
T Torborg Nordiskt Kvinna
T Tord Nordiskt Av ett äldre Thorfridh. Man
T Tore Nordiskt Av ett äldre Thorir. Man
T Torfrid Nordiskt Se Tord Man
T Torger Nordiskt Förekom i Bohuslän. Jfr Törje. Man
T Torkel Nordiskt Av äldre Torkettil. Man
T Torla Oklart Nordiskt? förekom i Skåne. Ex: Torla Oredsson, nämnd 1651, i Gräsljunga, Visseltofta. Man
T Tormar Nordiskt Förekom i Skåne. Ex: Tormar Tulesson, levde i början av 1700-talet i Filborna, Helsingborg, och hans son Tulson Tormarsson. Man
T Torsten Nordiskt Man
T Torvald Nordiskt Man
T Torvid Nordiskt Se Tove Man
T Toste Nordiskt Smekform för Torsten. Man
T Tova Nordiskt Kortform av kvinnonamn som Torfrid, Torvi, Torvar. Kvinna
T Tove Nordiskt Smeknamn för namn som Torvald och Torvid. Man
T Trina Grekiskt Kortform av Katarina. Kvinna
T Troed Fornsvenskt Sidoform till Trued. Man
T Tron Nordiskt Sentida variant av Trond, förekom i Härjedalen och Bohuslän. Man
T Trotte Nordiskt Vanligast i Värend. Man
T Trued Fornsvenskt Skånsk form av fornsvenska Torgot. Jfr Troed. Man
T Truen Danskt Kvinna
T Truls Fornsvenskt Skånsk kortform av fornsvenska Torgils. Man
T ti Nordiskt Se Tuve Man
T Tule Fornsvenskt Kortform av namn på Tor- med en efterled som börjar på l (t.ex. Torleif, Torlak och Torleg), förekom i Skåne. Ex: Tule Nilsson, 1641-97, i Riseberga); variant: Tulle; jfr Tolle. – Modéer. Man
T Tullia Romerskt Feminin form av ett romerskt släktnamn, även använt som latinsk form av Tolla. Kvinna
T Tulson Oklart Förekom i södra Småland och norra Skåne (Göinge). Man
T Ture Nordiskt Sidoform till Tore. Man
T Tuve Nordiskt Sydsvensk form av Tove; namnet förekommer på 1600-talet ofta i in danska form Tue. Man
T Tyke Danskt Man
T Tyko Danskt latinisering av Tyke. Man
T Tyra Nordiskt Latinisering av Tyre. Kvinna
T Tyre Nordiskt Ursprungligen Tyrvi; vanligast i Skåne. Kvinna
T Tyres Fornsvenskt Dialektal form av fornsvenska Tyrgils (variant av Torgils). Man
T Tönnes Tyskt Kortform av latinets Antonius; en äldre form är Tönius. Man
T Tören Nordiskt Variant av Tyre; förekom i Värend och Göinge. Kvinna
T Töres Fornsvenskt Dialektal form av fornsvenska Tyrgils. Man
T Törje Nordiskt Dialektal form av Torger. Man
T Törne Nordiskt Av fornsvenska Thyrnir, förekom i Västergötland och Småland. Ex: frälsefogden Törne Andersson i Södersjö, Lofta sn, Småland, död på 1690-talet. (J.A. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, 4:e delen, sid. 183) Man
U Ubbe Fornsvenskt Smekform för Ulf, förekom i Sydsverige. Ex: Ubbe Nilsson, levde på 1690-talet i Frösboholma, Vittsjö sn, Skåne. Man
U Udde Fornsvenskt Ex: Udde Bengtsson (Örnflycht) död 1602/05 (SvA 217:650). Man
U Ulf Fornsvenskt Man
U Ulla Tyskt Smekform av Ulrika. Kvinna
U Ulrik Tyskt Man
U Ulrika Tyskt Feminin form av Ulrik. Kvinna
U Una Nordiskt Men också feminin form av Uno. Kvinna
U Une Fornsvenskt Vanligast i Norrland. Modéer sid. 69. Man
U Unge Fornsvenskt Förekom i Skåne, sannolikt samma ursprung som Gammal. Ex: Unge Tuvesson, 1631-99, i Brandsberga, Riseberga. Man
U Uno Fornsvenskt Latinisering av Une. Man
U Urban Latinskt Man
U Ursilla Latinskt Variant av Ursula; i Jämtland ibland skrivet Årsil. Kvinna
U Ursula Latinskt Variant: Ursilla. Kvinna
V Valborg Tyskt Kvinna
V Valdemar Ryskt Man
V Valentin Latinskt Man
V Valfrid Tyskt Man
V Valter Tyskt Man
V Vanik Oklart Möjligen en form av Vernik, förekom i Norrland, främst bland samer. Ex: Vanik Arvidsson (1736-1809) i Häggsjön, Åsele sn, Lappland. Man
V Vaste Fornsvenskt Kortform av fornsvenska namn på -vast (äldre -fast); förr vanligt i Östergötland. Man
V Velam Tyskt Se Vilhelm Man
V Vendela Tyskt Kortform av tyska namn på Wendel-. Kvinna
V Ventsel Slaviskt Slavisk kortform av Wenceslaw. Man
V Verner Tyskt Man
V Vernik Tyskt Diminutivform av Verner; förekom i Gästrikland och Dalarna. Jfr Vanik. Man
V Veronika Latinskt I bruk i Sverige sedan 1640-talet. Jfr Fronika. Kvinna
V Veste Nordiskt Av äldre Veseti, Visäte, länge i bruk i Skåne. Ex: Veste Olofsson, 1668-1736, i Farstorp, Riseberga sn, Skåne. Man
V Viar Nordiskt Säkerligen av äldre Vidar, förekom i Skåne. Man
V Vibeke Danskt Ursprungligen lågtyskt. Sidoform Viveka. I bruk i Sverige sedan 1640-talet. Kvinna
V Vibjörn Fornsvenskt Förekom i Östergötland. Man
V Vidik Tyskt Förekom bland bergsmanssläkter i Västerbergslagen under 1500- till 1800-talet och i prästsläkter i Västerås stift (t.ex. Harkman); varianten Vidrik förekom också i Sverige (används ännu Sønderjylland i Danmark). Ex. i Svenska ättartal, 1894, s 222ff, SvA 243:894). – Hornby sid. 130. Man
V Vifast Fornsvenskt Förekom i Hälsingland ännu på 1600-talet. Ex: Bonden Vifast Persson, Höjen nr 3, Rengsjö sn, levde under 1600-talets andra hälft. Man
V Viktor Latinskt Man
V Viktoria Latinskt I bruk i Sverige sedan 1660-talet. Kvinna
V Vilhelm Tyskt Vanliga former i äldre tid varVillam och Velam. Man
V Vilhelmina Latinskt I bruk i Sverige sedan 1670-talet. Kvinna
V Vilken Tyskt Förekom i Norrland och Dalarna. Man
V Villam Tyskt Se Vilhelm Man
V Vimund Fornsvenskt Fanns ännu på 1700-talet i Östergötland; en syd- och västsvensk sidoform var Vämund. Ex: Vimund Birgersson (1732-1803) i Misterfall, Kisa sn, Östergötland (SvA 233:56). Man
V Vincent Latinskt Förekom i Norrland och bland vallonska släkter. Man
V Vinnan Latinskt Sannolikt samma namn som danska Vigand av latinska Venantius; förekom i Blekinge (Medelstads härad). Ex: Vinnan Persson, 1686-1758, i Sörby, Ronneby sn, Blekinge. – Hornby sid. 130. Man
V Virginia Latinskt Kvinna
V Vitus Latinskt Helgonnamn. Förekom i Nättraby och Listerby i Blekinge på 1600- och 1700-talen, enligt meddelande från Annika Otfors. Ex: Vitus Andersson, Trossöbonden som trotsade Karl XI. Vidare arvnamn inom i präst- och upptäcktsresandesläkten Bering. I almanackan 15 juni före 1901. – Hornby sid. 131 Man
V Vivast Fornsvenskt Se Vifast Man
V Viveka Danskt Sidoform till Vibeke. I bruk i Sverige sedan 1790-talet. Kvinna
V Vollemar Ryskt Variant av Valdemar; förekom i Göinge i Skåne. Man
V Vollrat Tyskt Man
V Volmar Tyskt Lågtysk form av Valdemar. Man
V Volter Tyskt Lågtysk form av Valter. Man
Y Ygge Fornsvenskt Yngre form av Ödger; förekom i Småland och Södermanland; variant: Ygger. Man
Y Yngve Nordiskt Man
Å Åbjörn Nordiskt Vanligast i Småland. Man
Å Åke Nordiskt Vanligast i södra och sydöstra Sverige. Man
Å Åleta Tyskt Se Aletta. Kvinna
Å Åne Nordiskt Se Anund Man
Å Åner Nordiskt Se Anund Man
Å Årad Oklart Förekom i Skåne (ej att förväxla med Ored). Ex: Årad Bengtsson, 1675-1719, i Nedre Glumslöv. Man
Å Årsil Latinskt Se Ursilla. Kvinna
Å Åsa Nordiskt Vanligast i Västsverige. Kvinna
Å Åsle Nordiskt Smekform för nordiska Aslak och Aslev; förekom i Småland. Man
Å Åsmund Nordiskt Nysvensk form av Asmund. Man
Å Åstrad Nordiskt Vanligast i Skåne. Man
Å Åsvid Nordiskt Av nordiska Asvid. Förekom i Norrland på 1500-talet. Modéer sid. 69. Man
Ä Ärnbjörn Nordiskt se Ebbe och Embjörn Man
Ä Ärngunna Fornsvenskt Förekom i Småland. Kvinna
Ö Öborg Nordiskt Se Edborg. Kvinna
Ö Ödborg Nordiskt Se Edborg. Kvinna
Ö Ödger Fornsvenskt Jfr Ygge och Ögge. Man
Ö Ödgun Fornsvenskt Förekom i Värend. Kvinna
Ö Ödgärd Fornsvenskt Vanligast i mellersta Norrland. Modéer sid. 69. Kvinna
Ö Ögge Fornsvenskt Yngre form av Ödger; förekom i Småland (Möre). Man
Ö Öjar Nordiskt Förekom i östra Götaland. Man
Ö Öjvind Fornsvenskt Se Önne och Öven Man
Ö Öllegård Danskt Kvinna
Ö Önne Fornsvenskt Yngre form av fornsvenska Önd(er), ursprungligen Ö(j)vind; förekommer i många stavningar: Öne, Önde och Önnert. Man
Ö Örjan Fornsvenskt Form av lågtyska Jurian, Jurien, en sidoform till Georg. Jfr Göran. Man
Ö Östen Nordiskt Vanligast i Norrland. Man
Ö Öven Fornsvenskt Dialektal form av fornsvenska Ö(j)vind, förekom på 1600-talet och 1700-talet i Värmland (Järnskog och Karlanda), emellanåt stavat Even (jfr norskans Ejvind). – Modéer. Man
Ö Övid Nordiskt Vanligast i Östergötland. Ex: Övid Jönsson (1645-1716) i Skog, Vist sn, Östergötland. Man